// Povel Ramel-sällskapet

Den Finska Klockan

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

Text och Musik: Povel Ramel, 1960. Visan var först med i revyn "Alla 4" på Idéon, 1960-61, där Brita Borg sjöng den. Därefter revierades den något för The Real Group i revyn "Knäpp igen", 1992-93. Nedan redovisas båda texterna:

 

 

Version i "Alla 4", 1960-61 - Brita Borg

 

Jag blev kär den första kvällen där vi stod invid hans hus.

Han var tafatt, blyg och artig, bara log mot mig och bocka’.

Men så öppnade han munnen, och hans röst var varm och ljus,

när han sa: Kom upp och se min finska klocka!

 

Den klockan, den klockan var ingenting att se.

Den var ful och hade stannat på kvart i tre.

Men fast den var sorglig, så var jag glad för de’.

Jag var glad att just få se den finska klockan.

 

Annars minns jag från hans lya denna afton i april

blott en fimp som låg och rykte och två koppar svalnad mocca.

När han kysste mig på soffan tycktes tiden helt stå still,

inte blott av hänsyn till hans finska klocka.

 

Den klockan, den klockan var underbar att se.

När han följde mig till dörr’n var hon kvart i tre.

Jag gick som i skyar och allting tycktes le.

Men jag tror att allra mest log finska klockan.

 

Nu sen länge är vi gifta och den son vi fick en gång

har en urmakares fingrar och vill allting sönderplocka.

På sin femårsdag i fjol fick han en mejsel och en tång,

och i år så ska han få vår finska klocka.

 

Den klockan, den klockan är plågande att se,

ty den talar bara sanning en kvart i tre.

Jag undrar hur livet sig hade kunnat te

om jag aldrig råkat se den finska klockan.

 

 

Version i "Knäpp igen", 1992-93 - The Real Group 

 

Jag blev kär den första kvällen där vi stod invid hans hus.

Han var tafatt, blyg och artig, bara log mot mig och bocka’.

Men så öppnade han munnen, och hans röst var varm och ljus,

när han sa: Kom upp och se min finska klocka!

 

Den klockan, den klockan var ingenting att se.

Den var ful och hade stannat på kvart över tre.

Så murrig och dyster, men jag var glad för de’.

Glad att ändå ha fått se den finska klockan.

Suomalainen kello – Nyt viisitoista yli kolme,

Yksi – kaksi - kolme, Oi! – Yksi – kaksi – kolme.

 

Annars minns jag från hans lya denna afton i april

blott en fimp som låg och pyrde och två koppar svalnad mocca.

När han kysste mig på soffan tycktes tiden helt stå still,

inte blott av hänsyn till hans finska klocka.

 

Den klockan, den klockan var underbar att se.

När han följde mig till dörr’n var hon kvart över tre.

Jag gick som på skyar och allting tycktes le.

Men jag tror att allra mest log finska klockan.

Suomalainen kello – Nyt viisitoista yli kolme,

Yksi – kaksi - kolme, Oi! – Yksi – kaksi – kolme.

 

Nu sen länge är vi gifta och den son vi fick en gång

har en urmakares fingrar och vill allting sönderplocka.

På sin femårsdag i fjol fick han en mejsel och en tång,

och i år så ska han få vår finska klocka.

 

Den klockan, den klockan är plågande att se,

ty den talar bara sanning en kvart i tre.

Jag undrar hur livet sig hade kunnat te

om jag aldrig råkat se den finska klockan.

Suomalainen kello – Nyt viistoista yli kolme,

Yksi – kaksi - kolme, Oi! – Yksi – kaksi – kolme, Oi!

En – kvart – över – tre …

 

 

Copyright; Povel Ramel-sällskapet

 

//