// Povel Ramel-sällskapet

Vi minns Stig Wallgren, Knäppupps reklammakare (1924 - 2003)

- en av alla viktiga medarbetare till Povel!

 


BildStigWallgren  BildDetArIngenSkamAttVaraPajasBok

 

Stig Wallgren föddes 24 juli 1924. Han var konstnären och träsnidaren som skrev och framträdde i lokalrevyer innan han engagerades av Felix Alvo i dennes galor. Därifrån var steget inte långt till Knäppupp när det bildades hösten 1952. Där blev han tillfrågad om han ville ta hand om hela reklambiten. Han tackade ja och visade sig bli den verklige tusenkonstnären; han kunde fixa det mesta inom den mediala världen. Han fick ta hand om allt, som affischering, annonsbokningar, revyprogrammets utformning och tryckning, biljettryckning, inbjudningskort och tusen saker till. 

 

Sommaren 1953 när första Knäppuppen skulle ut på turné hela landet runt, så åkte Stig tillsammans med en medhjälpare före och klistrade affischer på alla lediga plank de kunde hitta. Förutom klistrandet skulle det även ordnas med platsen där revytältet skulle placeras. Vidare skulle det ordnas med halm, hyras latrinkärl och soptunnor, kopplas fram elkablar etc, etc, etc. Som om nu inte detta räckte till så påtog sig Stig även ansvaret för att till den dagsaktuella annonsen i lokaltidningen förse denna med en extra ”knorr”.

Den skulle placeras längst ner i annonsen och naturligtvis väcka intresse för ett besök i tältet. Det fanns diggare som först slog upp sidan med nöjesannonser för att se vad det stod för aktuella tokerier i den aktuella Knäppuppannonsen.

 

Stig Wallgren blev kvar som reklam- och PR-ansvarig i Knäppupp fram t.o.m. 1962. Därefter jobbade han som reklamchef på AB Svensk Filmindustri och hade också en del reklamuppdrag för AB Svenska ord. Så småningom återkom han till "stall Povel" och blev ceremonimästare i samband med utdelning av KaRAMELodiktstipendiet. 1991 gav han ut boken om sitt liv, "Det är ingen skam att vara pajas".

 

Stig Wallgren gick ur tiden 2003. 

 

LENNART ANDREASSON (med hjälp av BILL FRIMAN) 

 

 

Nedan kan du läsa:

- exempel på knorrar i annonser;

- se hur en annons för "Akta huvet" såg ut;

- läsa en artikel om Stig Wallgren i Aftonbladet, december 1961

- läsa Povels förord i Stigs bok "Det är ingen skam att vara pajas".

 

 

Exempel på de knorrar som fanns längst ner på annonserna: 

BildStigWallgrenPS

 

 

Exempel på knorr i annons (se längst ner!):

  BildAktaHuvetAnnons530104

 

 

Artikel om Stig Wallgren i Aftonbladet, december 1961:

 

BildStigWallgrenAB1961

 

 

Povels förord i Stig Wallgrens bok "Det är ingen skam att vara pajas":

 

Undras om inte Stig Wallgren är den ALLRA sista entusiasten!

Jag menar av den gamla genuina sorten. (lite lagom tillkämpad fuskentusiasm springer ju många omkring med nuförtiden och förvisso är den behövlig, som det ser ut runt omkring oss!)

Stig Wallgren är inte det minsta tillkämpad, hans positiva glädje är äkta vara rakt igenom, han är en hundraprocentig entusiast, han ”tycker om att tycka om”, som han själv uttrycker det.

Och denna hans gladglädje har piggat upp, kickat till och genererat värme över många i omgivningen, inte minst mig.

Stigs entusiasm har varit synnerligen viktig (och användbar) för mig, särskilt förstås under alla de Knäppuppår vi samarbetade, han som PR-man och storvitsir, jag som skrivare och låtare.

Inte minst när premiärerna kastade sina hotande slagskuggor över tillvaron, brukade jag omgivas av allsköns tyckare, rådgivare och ängslefolk, En del sade ”oförblommade och kärva sanningar” om det jag skrivit och komponerat. Säkert avsåg de att vara nyttiga och förmodligen hade de rätt i sin innerst inne välmenande kritik. Men de fick mig att tvivla på mig själv, de åstadkom att vad det nu var som pågick i mig stoppade upp; hjärnans hjul slutade snurra, konstruktiva tankar vägrade att låta sig tänkas. De framkallade helt enkelt ett farligt stiltje i min fantasi.

Med Stig Wallgren var det raka motsatsen: Han var klok nog att enbart framhålla det positiva, att ha högljutt roligt åt det jag hade skrivit (i varje fall när det SKULLE vara roligt). Med andra ord, han insåg värdet av entusiasm. ”Bättre ett skratt för mycket i den här branschen!”

På så vis sporrade han mig att hålla på och hålla på och hålla på; hellre åstadkomma mängder, för att senare sovra. Ungefär som ansvarsfyllda fotografer tar trettio bilder och använder en, kan det på trettio ansträngda hålligångvitsar dyka upp en enda som är guld värd, som för tankegångarna vidare och till sist resulterar i en lyckad sketch eller en slående visa.

För all sådan positiv påeldning är jag Stig stort tack skyldig!

(Det fram till nu, när jag fick chansen att skriva ned detta.)

Det är emellertid inte fylld av tacksamhet, utan mera drabbad av läsglädje som jag förordar Stigs roliga minnesbok med det långa, sanna (Storp P’ska) namnet!

För det gör jag mer än gärna! Förordar boken och vitsordar författaren.

Förresten – det har jag ju redan gjort!

Nu!

POVEL RAMEL

 

 


//