Vi minns Leif Asp (1932 - 1973)
Leif Asp vid pianot, TV-bild från Hylands hörna, 1970
Leif Asp föddes 4/5 1932. Han var den klassiskt utbildade pianisten som kom till Knäppupp och Povel 1960.
Under 50-talet utbildade Leif sig till konsertpianist vid Musikaliska Akademien och debuterade 1958 på Stockholms Konserthus med musik av Brahms och Stravinsky. Mellan dessa klassiska jourer blev det även en del jazz, med egen trio men även som pianist i orkestrar som Thore Jederbys, Seymour Österwalls och Ernie Englunds. Även om han inte var någon renodlad jazzmusiker så hade han, enligt Putte Wickman "ett fantastiskt sinne för improvisation och en melodisk och harmonisk uppfattning som var unik". Detta visades sig om inte annat i de turnéer i kyrkor han senare gjorde med bl.a. Putte Wickman.
1960 var det så dags för engagemanget hos Knäppupp. "Plötsligt kom han en dag med sina 100 fingrar", har Povel sagt. Leif blev sedan kapellmästare i revyer från ALLA 4/SEMESTERSÅNGARNA, 1960-61 fram till DE SISTA ENTUSIASTERNA/SOMMARENTISIASTERNA, 1968. Därefter ledde han musiken i både THE POW SHOW (POW SHOW I), 1969-70 och KARAMELLODIER, 1972. Hade han inte plötsligt avlidit 1973 hade han säkert varit involverad även i POW SHOW II, 1974. Men så blev det tyvärr inte.
Leif Asp gick ur tiden 17/4 1973.
I häftet till BUMET Knäppupplevelser har Povel tecknat nedanstående minnesord om sin kapellmästare:
"Leif Asp var den geniale musikanten som behärskade precis hela registret. Han var en underbar tillgång under föreställningarna. Det fanns inte en nyans som undgick honom och förelåg minsta möjlighet att understryka det sceniska skeendet på pianot, så gjorde han det.
Hans ackompanjerande blev aldrig stereotyp
t, det levde hela tiden sitt eget lekande liv, alltid smidigt följsamt, ändå fyllt av spännande tonala provokationer.
Privat var Leif en särdeles fin och varm människa med avsevärda djupdimensioner. Den stundtals disträa uppsynen dolde en komplicerad natur, i vilken ytterligheterna ofta berörde varandra genom tvära kast mellan suckande svårmod och skönt galen uppsluppenhet.
Jag har sällan blivit så gripen som när han gav en improviserad orgelkonsert i en liten samekyrka nära Kiruna. Lika sällan har jag skrattat så gott som när han en kväll i Falsterbo utförde en plötslig pantomim på temat "Mannen som sa gonatt till naturen", kyssande träd och kramande buskar under en graciöst bisarr striptease, som skulle ha hedrat självaste Chaplin.
Jag vet att Leif innerst inne ville ägna sig helt åt den så kallade "seriösa" musiken. Många gånger speciellt i början hade jag också intrycket av att han fann mina tongånger skäligen enkla när han före repetionerna kom hem till mig för att tekna ned noterna. Det verkade som om han redan efter ett par toner visste hur melodin skulle låta, vilket irriterade min fåfänga. De komplex jag utan tvivel hade inför Leifs enorma musikkunnande blev knappast mindre av att han då och då verkligen berömde mina alster.
Men det där var en övergående sjuka, snart samarbetade vi synnerligen effektivt och vi hade oftast roligt på våra möten, som det heter."
Leif Asp vid pianot, TV-bild från programmet RAMEL I RUTAN, 1965.
LPn PERSONLIGT FRÅN LEIF ASP, där han bl.a. framför Povels "Brevet från Frej".
Lyssna på BREVET FRÅN FREJ HÄR!