”Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik.” Det var Björn Barlach som skrev texten till Lill Lindfors succélåt. Och glädje och musik omgav Björn hela hans liv.
Björn Barlach föddes i Stockholm 1936 som arvtagare till en firma för kemisk-tekniska artiklar och skulle under en period också komma att arbeta som vd i företaget. Men studierna i Uppsala – lite juridik men mest konst- och litteraturhistoria och historia – förde in honom i ett intensivt nations- och ordensliv. Björn blev ständigt anlitad som skrivare och hållare av versifierade tal. För Stockholms nation, där han för några år sedan blev hedersmedlem, skrev han spexet ”Drottning Kristina”.
Tillvaron skulle fyllas av skrivande för tv, scen och krogshower. Han samarbetade med Åke Cato, Lill Lindfors, Bosse Parnevik och många andra. Han blev också något av ordensskald i de otaliga sällskap där han var medlem, bland dem Bellmans Minne (där han under några år var preses) och alldeles särskilt Alf Henrikson-sällskapet.
Från hans skaparverkstad flöt oupphörligt hyllningar, kantater, pastischer, schlager och snapsvisor – ”det ska krökas i tid medan järnet är kallt” – och ibland ren poesi. Hans karakteristikum var den oväntade tanken och det ännu mer oväntade rimmet. Han var en ordekvilibrist, men hans effekter var aldrig sökta.
Man hade oavbrutet roligt i Björns sällskap, och man kände alltid värmen och generositeten.
Björn fick lämna det skapande liv han var så glad i ute på sitt älskade sommarställe Hammersta i Sörmland, med livskamraten ”Lillan” vid sin sida.
Vid minnesstunden för Povel Ramel 2007 lästes en vers av Björn som slutar ”Genierna går bort. / Skorna något trängre. / Tidens flykt är kort. /Underbart är längre”.
Som vi saknar Björn! Men vad han har givit oss med sin person och med sin ordkonst är underbart – och längre."
Det säger sig självt att en ordvirtuos som Björn Barlach även var en stor Povelbeundrare. De möttes i TV 24/11 1979 i Myggan Ericsons program "I MYGGANS VÄNKRETS. Björn sjöng där en hyllningsvisa till Povel, "Visan om Povels vänner". Dessut0m framförde Björn och Povel tillsammans den gamla "Han hade seglat för om masten", d v s de varvsjöng visan, Björn tog originalet och Povel sin gamla parodiska text från 1939, "Han hade seglat bakom masten". Du kan lyssna på Björn och Povel HÄR!
I vänboken som gavs ut till Povels 70-årsdag, 1992, OM & TILL POVEL, publicerades så Björn Barlachs hyllningsvisa, "Visan om Povels vänner". Här kommer texten, nedskriven ur boken:
"Det gamla gänget från din ungdoms galna hage,
dom dyker upp igen ur minnenas sorglösa brunn.
Förr stod dom rygg vid rygg på hyllan, men har mage
att hoppa ner till dig och fråga med en mun:
Varför finns det ingen is på Nybroviken mer och vem
är du som låtit moster sitta med näbben i kläm sen -45!
Och vem är pappa till Karl Nilssons barnbarnsbarn egentligen
å du, när schlagern dog
ja, då vet vi nog
att det var du som döda den.
Det var ett tisslande och tasslande i hörnen,
tills kommissarie Larsen bakom mustaschen skrek:
Direktör Bladberg har förpestat oss med Örnen,
så t o m en nyponröd polis blir blek.
Å tänk på Svante, sss va'nte larvig, inga krusbär har han kvar.
Fat Mammy Brown och Svarta Malin, detta färgstarka gamla par
har stått och magrat respektive flagnat av för länge sen.
För ett sånt slitage
ska du stå till svars,
Povel Ramel, lille vän.
Nu ska jag banne mig - så sa den sista jäntan -
stå allra först i kön! Så trängde hon sig fram.
Här har vi stått i åratal, en evig väntan.
Nu har vi tröttnat på att stå och samla damm.
Nu vill vi vara med och leka. Du, det gör väl inget, säg,
med lite dancing tonight till de gamla fina märkena av dig?
Dom höll igång musiken, tror jag, till framåt morgon', jo, minsann!
Det hela sluta' med att
han stod och kysste godnatt
lilla fröken Karleman."
Slutligen visar vi den dagsvers Björn Barlach skrev på DNs Namn och nytt i anslutning till Povels död, 5/6 2007:
