Två veteraner (inklusive "Med små enkla medel" och "Roxå ett sätt")
Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!
Text och musik: Povel Ramel, 1992.
Detta var ett av de stora numren i revyn KNÄPP IGEN, 1992-93. Povel Ramel och Wenche Myhre framförde det (Grynet Molvig i.s.f. Wenche vissa tider). Dessutom deltog delar av ensemblen i, framför allt, numrets avsnitt "Med små enkla medel".
TVÅ VETERANER
Vi två har kört i samma ”omloppsbaner”
sen upp på scenen en gång vi begav oss.
Nu kan vi sägas vara veteraner
med rätt att komma av oss.
Va’ var det vi skulle sjunga om? - Jo!
Med åren blir dom kära gamla trallarna
och låtarna och texterna allt fler - och fler - och fler - och fler - och fler - och fler.
Dom ligger klumpvis packade i skallarna
och mallarna förväxlas mer och - va’ heter det? - mer!
– Rätt ofta har det klingat nåt - va’ é de nu för ord jag söker? – jo, romantiskt ut ur oss. (P)
– Men ännu oftare ”tjo faderittan” - nånting - ”hej”. (W)
– Du, vilar det ej något farbroderligt och tantiskt över oss? (P)
– Nja, tala för dej själv du, inte för mej! (W)
– Jag talar för mig! (P)
Två veteraner, - teraner, - teraner,
med come-back-planer i mängd, få se nu vad detta blir!
På sångens kvist, som senior-ortolaner,
vi envist försvarar med främmande näbbar vårt gamla revir.
Snart ska publikens små öron-membraner
få skallra fritt till vår ystra sång.
Två veteraner, teraner, teraner, teraner,
med rätt att tappa en takt någon - va’ heter det? - gång!
Minnena dom står i karavaner
i skallen att få visa någon visa från den tid när det begav sej.
Det är ju typiskt det för veteraner
med rätt att komma av sej.
– Nu är det ja’, va? (P)
– Ja, nu är det du, ja! - Tror ja’. (W)
– Va’ var det jag skulle sjunga om? (P)
– Ingen aning om! (W)
– Jo! Jag har ju klivit in i gammelgubberi’t. (P)
– Mitt närminne det ställer till små hyss. (W)
Visst minns vi båda det hära ”Alla-balla-hubberi’t,
men glömt har vi gjort, och det fort,
vad vi sjöng om alldeles - va’ heter det där nyliga? - nyss!
– Sjöng inte du nåt om att gå i Gammelgubberi’t? (P)
– Och du sjöng nåt om närminnet som försvann! (W)
– Ja, vad vi än sjöng, så låg nog ett mått av sanningsbubbel i’t. (W)
Vi kanske får försöka hjälpa varann!
Så gott vi kan!
Så gott vi kan!
Så gotti-gott-gott vi - som sagt var - va’ heter det nu igen? -
Säj ingenting, vi skal klara det själva! - kan!!!
– ”Er hat ein knallrotes Gummiboot ….......” (W)
– Wenche! Du stavar med ”c” och icke med ”k”, du är inte i Tyskland. (P)
– Förlåt! (W)
– ”Den speltes på grammofon (P)
utav hans jazzbitne son
som var’t i Stockholm och fröjdat på Nalen
och Sveasalen ……….”
– Povel! Nu sjöng du allt lite galet, du! (W)
Du är inte i artonhundratalet nu!
– I’m super-sorry! (P)
– Vi sa’ vi skulle hjälpa varann! (W)
– Låt oss ta nånting som vi kan! (P)
– ”Mitt bland rosor och klorofylla (W)
i livets - i livets - i livets -
– ”tuktade”! (P)
– trådgårdsmylla, (W)
vi sticker opp med ett - opp med ett -
– ”rufsigt”! (P)
– hopp bland ogräsblasterna. (W)
– Det var rätt! (P)
Vad är det förmodligen vi är dom sista av?
– ”ENTUSIASTERNA”! (Rop från ensemblen)
Entusiasterna!
– Det här går bra! (P)
– För gav man sej inför (W)
– sorgen, så lyfte ej nån ballong med (P)
– korgen och ingen (W)
– skrattmås (P)
– sågs flyga (W)
– högt (P)
– där ovan (W)
– masterna! (P)
– Vi (P)
– är (W)
– för- (P)
– mod- (W)
– li- (P)
– gen (W)
– dom (P)
– sis- (W)
– ta, (P)
vi är formodligen dom sista,
vi är förmodligen dom sista - dom sista - dom sista ……….
– ”ENTUSIASTERNA”! (Rop från ensemblen)
– Nå, tack så mycket! (P)
Vad var det dom sa?
- Vad var det du sa? (W)
- Jag frågade vad dom sa? (P)
- Du måste tala tydligare, Povel! (W)
- Jaså! (P)
- Ja, och framför allt måste du sjunga tydligare. (W)
Man har lite problem att hänga med ibland, förstår du.
- Jaså, man har det! (P)
- Ja! (W)
- Okey, om jag ska sjunga mycket tydligare ska jag be att få byta repertoar. (P)
- Du kan byta vad fasen du vill! (W)
MED SMÅ ENKLA MEDEL
– Med små enkla medel kan man faktiskt göra så (P)
att ens sång med hull och hår adressaterna når.
– Den du sjunger nu är väldigt lätt att höra på,
när min mottagare fungerar och jag förstår! (W)
Man orden klär uti festkostym
och brassar på med sin röstvolym.
- Man laddar och ger fyr (P)
sänder sitt sångliga telegram!
– Ett helt genialt program, (W)
när posten blivit så dyr som skam!
Det är mest en fråga om att stärka ljudskrapet
så att budskapet når fram!
MED SMÅ ENKLA MEDEL KAN MAN FAKTISKT GÖRA SÅ (Ensemblen)
ATT EN SÅNG MED HULL OCH HÅR ADRESSATERNA NÅR.
MAN ORDEN KLÄR UTI FESTKOSTYM
OCH BRASSAR PÅ MED SIN RÖSTVOLYM
Vi skiter i er larviga låt! (Ensemblen)
Den måste få komma till slut!
Försök och häng med er tid
för annars blöter ni ner ert krut!
Släpp publiken under skinnet, öppna ”hudgapet”
så att budskapet når ut!
SLÄPP PUBLIKEN UNDER SKINNET, ÖPPNA ”HUDGAPET”
SÅ ATT BUDKSKAPET NÅR UT!
ROXÅ ETT SÄTT
Hi folks!
You haven’t seen anything yet!
Det är Roxå ett sätt - Roxå ett sätt!
Wenche and Povel as ”Ramelette”,
det är Roxå ett sätt - Roxå ett sätt - You bet!
If it’s good or bad, if it’s wrong eller rätt,
vete fan, but it’s Roxå ett sätt!
There’s a Swedish saying that
”all ways of doing things are good
- except the bad ones!”
We’d give you every song, if we could
- except the sad ones”
– To stop stop stop us won’t be så jäkla lätt!
– You don’t stop Bruce Springsteen in the middle of a kuplett!
That’s not Roxå ett sätt! - Not Roxå ett sätt!
That’s not Roxå ett sätt! - Not Roxå ett sätt!
Allting som behövs, det är en Hook!
On the other hand:
One should refrain from eating when one’s too mätt,
that is Roxå ett sätt - Roxå ett sätt!
So to protect ourselves we have a special reträtt.
Yes, we do have a special reträtt!
That’s rätt och slätt:
Två veteraner, - teraner, - teraner,
som borde unna sej att så sakta gå ner i varv -
äta choklad på diverse divaner,
begrunda romaner, spatsera helt stillsamt i parken
med käppar och tvångsmata sparv.
Men ännu lockar oss Showbiz-krokaner.
Rakt ut i glittret vi tar ett språng,
Två veteraner, - teraner, - teraner, - teraner,
med rätt att missa ett ord någon - någon - någon -
va’ heter det? - säj ingenting! - Vi ska klara det själva! -
GÅNG!
Copyright: Povel Ramel-sällskapet