// Povel Ramel-sällskapet

Titta det snöar

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

Text och musik: Povel Ramel, 1951. Denna Ramelklassiker hade urpremiär i F.F.F.F.:s Ragabangzingbom i januari 1951, då den sjöngs av Povel, Brita Borg, Martin Ljung m fl. Senare samma år spelades den in och gavs ut på 78-varvare i en något kortare variant (av utrymmesskäl). Nedan redovisas först texten till urpremiären i F.F.F.F. och därefter texten till stenkakeversionen.

 

Urpremiären i F.F.F.F., Ragabangzingbom:

 

1.

 

När farmor åkte skridskor uppå Nybrovikens is,

på Nybrovikens is, så pigg uppå kurtis,

bland andra kavaljerer fanns en nyponröd polis;

polisen som så småningom blev farfar!

 

Tillsammans, arm i arm, dom utåt isen sej begav,

åt isen sej begav, och han var hennes slav,

som hjälpte till med skridskorna och tog dom på och av;

sin gentleman en sådan syssla tarvar.

 

Dom åkte lätt! Dom åkte väl!

Dom åkte rätt! Dom åkte fel!

Dom åkte hit! Dom åkte dit!

Dom åkte såå bra såå bra sååå!

Och dom tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Farmor hon skrinnar! Se så hon pinnar!

Röd är polisen! Titta det snöar!

Blank ligger isen! Titta det snöar!

Allting är vitt vitt vitt!

Ah, ah! Ah, ah! Ah, ah! Du milde vicke vitt!

Vicka flingor! Flingor! Flingor, flingor!

Flingelingeling!

 

2.

 

Sen gick det många vintrar, och så småningom kom far!

Så småningom kom far! En stark och stilig karl!

Vars färdighet på skidorna var alltför uppenbar;

vid sexton år han klämde Sulitelma!

 

Från topp till topp i fjällens värld om vintrarna han for!

Om vintrarna han for! Och farten den var stor!

En vacker dag på Åreskutan krocka han med mor,

en genompräktig tös som hette Selma!

 

Dom krocka lätt! Dom krocka väl!

Dom krocka rätt! Dom krocka fel!

Dom krocka hit! Dom krocka dit!

Dom krocka såå bra såå bra såå!

Och dom tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Far klämmer laggar! Fjälltoppetaggar!

Krockar med Selma på Sulitelma!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Farmor hon skrinnar! Se så hon pinnar!

Röd är polisen! Titta det snöar!

Blank ligger isen! Titta det snöar!

Titta det snöar!

Allting är vitt vitt vitt!

Ah, ah! Ah, ah! Ah, ah! Du milde vicke vitt!

Vicka flingor! Flingor! Flingor, flingor!

Flingelingeling!

 

3.

 

Sen gick det många vintrar och så småningom kom vi!

Så småningom kom vi! En yster koloni!

Och när vi inte hade röda hund och difteri,

så fick vi åka Djurgår’n runt i släde.

 

För släden hade pappa spänt ett ålderdomligt sto!

Ett ålderdomligt sto! Som hette Anna-Lou!

Hon orkade ej dra oss längre än till Bellmansro.

Där brukade hon sparka av en mede.

 

Hon sparka väl! Hon sparka lätt!

Hon sparka rätt! Hon sparka fel!

Hon sparka hit! Hon sparka dit!

Hon sparka såå bra såå bra sååå!

Och vi tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Märren är knarrig! Farten är darrig!

Illa går släden! Sönder är meden!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Far klämmer laggar! Fjälltoppetaggar!

Krockar med Selma på Sulitelma!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Titta det snöar! Farmor hon skrinnar!

Se så hon pinnar! Röd är polisen!

Titta det snöar! Blank ligger isen!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Titta det snöar!

Allting är vitt vitt vitt!

Ah, ah! Ah, ah! Ah, ah! Du milde vicke vitt!

Vicka flingor! Flingor! Flingor, flingor!

Flingelingeling!

 

4.

 

Sen går det många vintrar och så kommer våra små!

Och när vi tittat på, så avundsjukt vi då

i Humlegårdens kälkbacke en tur vill pröva på,

så hela släkten sej på kälken varvar.

 

Som barn på nytt vi tänker: Det får gå uppå en slump!

Så åker vi en stump, men kälken tar ett skump!

Och ett tu tre så ligger vi och barna i en klump

med far och mor och farmor över farfar!

Vi ligger lätt! Vi ligger väl!

Vi ligger rätt! Vi ligger fel!

Vi ligger hit! Vi ligger dit!

Vi ligger såå bra såå bra sååå!

Och vi skriker: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Kälken kollapsar! Mammsor och Pappsar!

Släkten sej varvar! Farmor på farfar!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Märren knarrig! Farten är darrig!

Illa går släden! Sönder är meden!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Titta det snöar! Far klämmer laggar!

Fjälltoppetaggar! Krockar med Selma

på Sulitelma! Titta det snöar!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Titta det snöar! Oj vilken vinter!

Skidorna slinter! Tjo vad det viftar!

Bönderna liftar! Akta i backen!

Sju år i nacken! Fryser om näsan!

Snön är på taken! Tomten är vaken!

Fryser om örat! Titta det snöar!

Hunden är bunden! Räven är däven!

Höken är fröken! Märren är knarrig!

Fryser om tungan! Kungen är tvungen!

Fryser om håret! Titta det snöar!

Farfar! Farfar! (oreda)

Morbror! Morbror på råttan! (oreda)

Råttan på repet! Repet på huset!

Huset på taket! Taket på svärmor!

Fryser om lungan! Haha – maten är vidbränd!

Ruttet är köttet! Anden är villig!

Kusken är billig! Fryser om lådan!

Titta det snöar! Larsson är färgblind!

Fryser om äpplet! Titta det snöar!

Hur mycket är klockan? Kvart över elva!

Tackar så mycket! Alls ingen orsak!

Bocken är löjlig! Bocken är böjlig!

Bocken är möjlig …….

 

Allt spårar ur!

 

LUNCHPAUS!

~ lunchpaus

~ har du en smörgås, va?

~ ja, du kan ta den här med rökt gamhals.

~ nej, jag vill inte ha någon medrökt gamhals.

~ här har du en med stekt mal på.

~ nej, börja inte med det där.

~ du, en med hård välling på.

~ nej, ta bort, jag vill inte ha nån.

~ nu är det dags igen!

 

Titta det snöar! Titta det snöar!

Vintern är darrig! Märren är knarrig!

Kylan är vinter! Huvudet slinter!

Tomten är taken! Snön ligger vaken!

Fryser om Skåne! Far klämmer morbror!

Selma kollapsar!  Mammsor och pappsar!

Mor ror på landet! Titta det snöar!

Titta det snöar! Röd är polisen!

Titta det snöar! Fryser om isen!

Titta det töar! Titta det töar!

Titta det töar! Titta det töar!

Titta det töar!

Allting är lort lort lort!

Ah, ah! Ah, ah! Vintern slutar fort!

 

 

Inspelning på 78-varvare, 1951:

 

 

1.

 

När farmor åkte skridskor uppå Nybrovikens is,

på Nybrovikens is, så pigg uppå kurtis,

bland andra kavaljerer fanns en nyponröd polis;

polisen som så småningom blev farfar!

 

Tillsammans, arm i arm, dom utåt isen sej begav,

åt isen sej begav, och han var hennes slav,

som hjälpte till med skridskorna och tog dom på och av;

sin gentleman en sådan syssla tarvar.

 

Se, dom åkte lätt! Dom åkte väl!

Dom åkte rätt! Dom åkte fel!

Dom åkte hit! Dom åkte dit!

Dom åkte såå bra såå bra sååå!

Och dom tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Farmor hon skrinnar! Se så hon pinnar!

Röd är polisen! Titta det snöar!

Blank ligger isen! Titta det snöar!

Allting är vitt vitt vitt!

Ah, ah! Ah, ah! Ah, ah! Du milde vicke vitt!

Vicka flingor! Flingor! Flingor, flingor!

Flingelingeling!

 

2.

 

Sen gick det många vintrar, och så småningom kom far!

Så småningom kom far! En stark och stilig karl!

Vars färdighet på skidorna var alltför uppenbar;

vid sexton år han klämde Sulitelma!

 

Från topp till tå i fjällens värld om vintrarna han for!

Om vintrarna han for! Och farten den var stor!

En vacker dag på Åreskutan krocka han med mor,

en genompräktig tös som hette Selma!

 

Se, dom krocka lätt! Dom krocka väl!

Dom krocka rätt! Dom krocka fel!

Dom krocka hit! Dom krocka dit!

Dom krocka såå bra såå bra sååå!

Och dom tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Far klämmer laggar! Fjälltoppetaggar!

Krockar med Selma på Sulitelma!

Titta det snöar! Titta det snöar!

Farmor hon skrinnar! Se så hon pinnar!

Röd är polisen! Titta det snöar!

Blank ligger isen! Titta det snöar!

Titta det snöar!

Allting är vitt vitt vitt!

Ah, ah! Ah, ah! Ah, ah! Du milde vicke vitt!

Vicka flingor! Flingor! Flingor, flingor!

Flingelingeling!

 

3.

 

Sen gick det många vintrar och så småningom kom vi!

Så småningom kom vi! En yster koloni!

Och när vi inte hade röda hund och difteri,

så fick vi åka Djurgår’n runt i släde.

 

För släden hade pappa spänt ett ålderdomligt sto!

Ett ålderdomligt sto! Som hette Anna-Lou!

Hon orkade ej dra oss längre än till Bellmansro.

Där brukade hon sparka av en mede.

 

Se, hon sparka lätt! Hon sparka väl!

Hon sparka rätt! Hon sparka fel!

Hon sparka hit! Hon sparka dit!

Hon sparka såå bra såå bra sååå!

Och vi tänkte: Ack du milde! Nej du milde! Oj du milde! Tack du milde!

Hej du milde! Stoj du milde! Vintern den är här!

 

Titta det snöar!

Snön är på taken! Tomten är vaken!

Fryser om örat! Titta det snöar!

Hunden är bunden! Räven är däven!

Höken är fröken! Märren är knarrig!

Fryser om tungan! Kungen är tvungen!

Fryser om håret! Titta det snöar!

Släkten sig varvar! Farmor på farfar!

Farfar på morbror! Morbror på råttan!

Råttan på repet! Repet på huset!

Huset på taket! Taket på svärmor!

Fryser om lungan! Fisken är vidbränd!

Köttet är ruttet! Anden är villig!

Kusken är billig! Fryser om lådan!

Titta det snöar! Larsson är färgblind!

Fryser om äpplet! Titta det snöar!

Hur mycket är klockan? Kvart över elva!

Tackar så mycket! Alls ingen orsak!

Titta det töar! Titta det töar!

Titta det töar!

Allting är lort lort lort!

Ah, ah! Ah,ah! Vintern slutar fort!

 

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet



//