Hommage till Karl, Emil, Rolf
Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!
Text: Povel Ramel, 1983. Detta hyllningscollage till revykungarna Emil Norlander, Karl Gerhard och Ernst Rolf framfördes av Povel i TV-programmet "Kvällen är din", 1983.
En munkbromadam sålde sill, ost och smör, (melodi: Nu ska vi vara snälla)
hon hette Amanda, hette Amanda Lundbom.
Hennes vindögda bröder, dom lade ner rör,
och systern, tant Fia Jansson, var ingen ungdom,
med sju små klimpar och en stor så’n, (melodi: Lilla Frida och jag)
och på väg var ännu en.
Pappan var den stackars Olsson
som varit framme igen.
Ja, alla bodde ihop uti den fula paviljongen (melodi: Om jag inte minns fel)
i Söders ruckelstad där livet gick rätt lantligt till.
Ja, om jag ej minns fel var kåken en sorts terra-koja. (melodi: Den gula paviljongen)
I stallet spred den ökända hästen i sin moja
en doft ifrån den mindre fina världen, (melodi: Amanda Lundblom)
bomfaderaktas, kraken borde slaktas.
Lundbomskan går in och skär den:
Svisch!, med en byxa som en rakkniv vass.
Jaså, sa gossen:
Min stass!
Ja, den visröran den blev kokad i Ramels Salamander, (melodi: Fia Jansson)
på lika delar Gerhard som på Norlander.
Men min hommage är inte klar, (melodi: Bättre och bättre dag för dag)
det finns ju en revykung kvar:
Än om schlagerns glada 20-tal har sin goodwill, (melodi: En är för liten och en är för stor)
fanns där visor som idag knappt någon känner till.
Utbudet hos Rolf var aldrig snålt.
Hade texterna nå’t budskap var det skickligt dolt.
En är för liten och en är för stor,
en text känns lång och någon för trång;
en saknar skärpa, en annan poäng,
men alla har en skräddarsydd refräng.
Virtuost pianospel!
Ingen var liten och ointressant,
nej var och en var sin tids gigant.
Karl, Emil, Rolf tog poäng på poäng,
och alla hade, alla hade,
alla hade en skräddarsydd refräng.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet