// Povel Ramel-sällskapet

Farsan och morsan bor på vischan

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

Text: Povel Ramel, 1948. Musik: Burton Lane (Feudin' and Fightin'). Povel sjöng in den på 78-varvare 16/4 1948. En inspelning gjordes även av Gösta Jonsson, 1948. Povel lät den också ingå i en inspelning för radioprogrammet "Rameldags", 1950, ett program som inte sändes i radio förrän 1985.

 

 

 

Det sagts så väldigt mycke’ om landsbygdens tristess.

Man dras från plogar

och mörka skogar

till Sta’n med stora S.

 

Men andra tycker Stockholm har spelat ut sin roll.

I stadens ”gömmer”

man går och drömmer

sig bort till skilda håll.

 

En del till landet far,

jag känner själv ett par:

 

Farsan och morsan bor på vischan,

dom hyr en gård av morbror Krischan.

Morbror trivs däremot bäst bland stadens palats.

Tjocka släkten har alltså bytt plats.

 

Pappa, stackars pappa,

Han törs ju knappast hundar klappa.

Mamma, lilla mamma,

hon får ju hösnuva med’samma,

hon råkar se en maskros.

 

Och det är rena rama turen

var gång dom inte mjölkar tjuren.

Ändå så fick jag ett brev med posten idag,

där dom talar om lantligt behag.

 

Dom skriver: Präktig och meterhög står skörden,

men det är knappast nån som rör den.

Båda har för sig att det är renaste båg

när man skiljer på vete och råg.

 

Pappa, stackars pappa,

han skulle gå och nacka tuppen.

Men pappa måste sjappa,

ty han kunde ej klara upp’en,

han föll i första ronden.

 

Drängen som rymde häromdagen

glömde att stänga grind till hagen.

Sämjan bland männ’skor och djur är stor, skriver mor

När det regnar fylls kåken av kor.

 

Jepp, jepp, jepp, farsan och morsan bor på vischan,

gården som ägs av morbror Krischan.

Förr gav den pengar på både blomster och frukt,

nu är surmjölk dess enda produkt.

 

Korna tappar horna,

och hästen är för stor för skorna.

Grisen, lille grisen,

han stack i vintras bort över isen,

kan hämtas hos polisen.

 

Morbror bör sticka till Canossa

innan hans gård begravs i mossa.

Stadsbor, det tycker nog säkert han liksom jag

rimmar illa med lantligt behag.

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet


//