// Povel Ramel-sällskapet

Erotikens tjusartango

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

Text och musik: Povel Ramel, 1974. Denna sångdialog framfördes av Povel Ramel och Wenche Myhre i PoW Show II, "Andra varvet runt", 1974. De gestaltade där olika roller, såsom Skolflickan, Servitrisen, Slaktaren och Gatflickan. 

Rickard Blixt och Magnus Andersson står för inskriptionen från scenversionen (DVD) och skivinspelningen (CD). Observera att versionerna slutar på olika sätt.

 

 

Wenche:

Kärlekslivet är en komplicerad tango,

där jag njutit både passion fruit och mango.

Genom åren jag den dansat med ett märkligt gäng:

De som bjöd mej opp till en refräng.

 

Första kavaljer’n jag fann på restaurango.

Han var ta meg søren ingen Marlon Brango,

hade en sorts finnig charm och gjorde viss succès.

Det hände i hans Chevrolet.

 

Vi dansade Erotikens tjusartango,

men vi hann blott några små steg.

Hur underbar den tangon än va’

så skulle jag iväg till plugget nästa da’.

 

Povel:

Med så unga tjejer blir det bara mankemango,

och jag själv var helt renons på erfarenhet.

Så jag gick från dans till dans,

tog väl en och annan chans,

tänkte dock: ”Den rätta grejen händer ingenstans”.

 

Samma sommar i Skanör föll hjärtat mitt pladango.

Hon var servitris och bjöd mitt livs första bäsk.

Jag var glad i själ och hatt,

och jag kan försäkra att

på den mjuka ljungen skedde undret denna natt.

 

Vi dansade Erotikens tjusartango,

men vi hann blott några små steg.

Semestern min var svidande kort.

Jag måste resa bort.

 

Wenche:

Sen han stuckit satt jag på mitt trista pango,

våt av tåreflödets strida lavemango.

Kände mej så vissen som ett trampat blad en höst.

Inte förr’n till Mårten fick jag tröst.

 

Slaktaren, som kom i egen charabango,

stor och grov, en levnadsglad orangutango!

Fastklämd i hans starka arm, om än en smula blå,

jag var en lyckans tournedos.


Vi dansade Erotikens tjusartango,

men vi hann blott några små steg.

Hur underbar den tangon än var,

så vill jag ju helst ha revbensspjället kvar! (Ah!)

 

Povel (med skånskt uttal):

En gång var man populär och levde Sturm-und-Drango.

Töser nu för ti’n ser inte min sex appeal.

Efter en diskret kontroll,

sticker de åt annat håll.

Hundra gånger utav hundra år jag kammat noll.

 

Plånboken kan hjälpa en att få en komplimango.

Häromda’n på Södergatan hade jag tur.

Plötsligt kom hon gående,

och så blev vi stående.

Fyra trappor senare så va’ vi lående

 

och dansade Erotikens tjusartango.

Det gick undan som i en kvarn.

En bantningskur på tvåhundra krisch,

så hem till fru och barn.

 

Wenche:

Ifrån Ystad ända opp till Haparango

har jag var’t en ivrig liten bumerango,

genomkorsat stad på stad, som en sorts gatans plog,

men en plog som satans fort fick nog!

 

Plötsligt kom han, som en himlasänd presango,

killen som mej bjöd ett fast engagemango.

Med hans kompisar och vänner, en försvarlig trupp,

vi bilda’ äktenskap i grupp!

  

Slutet på scenversionen som sedan övergår i numret ”Haltande vals”:

 

Vi dansade Erotikens tjusartango

drygt en månad. Sen var det nok!

Då lämna’ jag min ivriga flock,

tog beautybox, biljetter och rock,

for lång ut i Guds fria natur,

på landet, bland violer och djur.

Vid dansbanan jag mötte mitt livs figur.

 

Slutet på skivversionen:

 

och dansade Erotikens tjusartango,

men vi hann blott några små steg,

för snart nog, när jag viska’ hans namn,

så hade jag hans kompis Pelle i min famn (men det gjorde ingenting)!

 

Vi dansade Erotikens tjusartango,

men den blev inte särskilt lång!

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet


//