// Povel Ramel-sällskapet

Bonnkomik (+ Då sprack mina böxer)

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR! 

 

 

 

 

Text och musik: Povel Ramel, 1960 och 1973 (den 1973 ingående "Då sprack mina böxer" har trad. melodi).

Den första versionen sjöngs 1960 i radioprogrammet SCHLAGERTIPPEN av Povel Ramel, Brita Borg, Gunwer Bergkvist och Martin Ljung. I POVEL PÅ BERNS med Sven Olsons trio, 1973, togs den upp ånyo, ny med en insprängd visa "Då sprack mina böxer". Nedan visas text på båda versionerna. Lennart Andreasson och Rickard Blixt står för transkriptionen.

 

 

VERSION, SCHLAGERTIPPEN, 1960:

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Vad gjorde han?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomit,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Låg-komik, brak-komik!

Vem sparka mig där bak-komik!

Trill i vatten!

- Skratt skratt skratt!

Knall i hatten!

- Skratt skratt skratt!

 

Vad är det som är roligt, när en liten gubbe snubblar på en burk?

- Det är inget roligt!

Vad är det som är roligt, när en fet maduska smockar till en skurk?

- Det är inget roligt heller!

Vad är det som är roligt när din farbror välter ut sin sista slurk?

- Det är absolut inget roligt!

 

Vad är det som är roligt här?

Vad är det som är roligt där?

Ja, inget liksom fattar vi,

men ändå liksom skrattar vi åt

 

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Vad gjorde han?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomit,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Bus-komik, snus-komik!

Kall tårta under blus-komik!

Frikadeller!

- Skratt skratt skratt!

Tomputeller!

- Skratt skratt skratt!

 

Vad är det som är roligt när en näsa lyser röd som ett sigill?

- (fnissande)

När samma näsas ägare far baklänges och hamnar på en grill?

- (fnissande)

Och när han tappar byxan och kalsongerna är blommiga därtill?

- HAHAHAHA!

 

Vad är det som är roligt här?

Vad är det som är roligt där?

Ja, inget liksom fattar vi,

men ändå liksom skrattar vi åt

 

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Vad gjorde han?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomit,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Gröt i bössan!

- Skratt skratt skratt!

Ägg i mössan!

- Skratt skratt skratt!

Dum beväring!

- Skratt skratt skratt!

Kaffekäring!

- Skratt skratt skratt!

Rädd för råttan!

- Skratt skratt skratt!

Fot i pottan!

- Skratt skratt skratt!

Dans på logar!

- Skratt skratt skratt!

Bråk på krogar!

- Skratt skratt skratt!

Stopp i hissar!

- Skratt skratt skratt!

Åsa-Nissar!

- Skratt skratt skratt!

Nittioettan Karlsson!

- Skratt skratt skratt!

Och hans brorson!

- Skratt skratt skratt!

Gamle Svarten!

- Skratt skratt skratt!

Povel och Martin!

- Skratt skratt skratt!

 

Just precis!

Det är renodlad bonnkomik!

 

Anderssons kossa!

- Jaså, har ho’?

 

VERSION POVEL PÅ BERNS, 1973:

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Va’ sa han då?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomik,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Låg-komik, brak-komik!

Vem sparka mig där bak-komik!

Trill i vatten!

- Skratt skratt skratt!

Knall i hatten!

- Skratt skratt skratt!

 

Vad är det som är roligt, när en liten gubbe snubblar på en burk?

- Det är ju inget roligt alls!

- Nej!

Vad är det som är roligt, när en fet maduska smockar till en skurk?

- Det är heller inget roligt!

- Nej!

Vad är det som är roligt när din farfar välter ut sin sista slurk?

- Absolut inget roligt!

- Nej!

 

Vad är det som är roligt här?

Vad är det som är roligt där?

Ja, inget liksom fattar vi,

men ändå liksom skrattar vi åt

 

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Va’ sa han då?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomik,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Bus-komik, snus-komik!

Kall tårta under blus-komik!

Frikadeller!

- Skratt skratt skratt!

Tomputeller!

- Skratt skratt skratt!

 

Vad är det som är roligt när en näsa lyser röd som ett sigill?

- Hehehe …!

Vad är det som är roligt när du lurar nån april-april-april?

- Haaaaa …!

En tårta mitt i nyllet så att någon lyser vit och imbecill?

- Hehihehi …!

 

Vad är det som är roligt här?

Vad är det som är roligt där?

Ja, inget liksom fattar vi,

men ändå liksom skrattar vi åt

 

 

Anderssons kossa!

- Jaså har hon?

Ho’ har fått kalvar.

- Va’ sa han då?

Då kom vet’rinär’n!

- Hur många då?

Han gav’na pilsner!

- Jaså!?

Två!

 

Bonnkomik, bonnkomik,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!

 

Tjocka poliser!

Töntiga visor!

 

 

övergång till ”Då sprack mina böxer”

 

Det hände sig på den tiden jag var kavallerist,

vid uppställninga på heden kom jag alltid sist.

Uniformen som jag fått passa inte min kropp,

så var gång jag äntra på hästkraken opp

så sprack mina böxer,

då sprack mina …

 

då ropa dom allihopa:

- Titta nu har tvåhundrasjutton gått upp i limningen igen, sa dom.

Det tyckte dom var roligt, det tyckte inte …

 

Jag vet inte vad det var med min anatomi,

bak ryggen jag hörde ständigt haha och hihi.

Min rompa den var störst uti hela vår tropp;

den klarade trav, men i minsta galopp

så spack mina böxer,

då sprack …

 

och då ropa dom allihopa, tack vare att jag låg i täten så ropa dom:

- Följ akterspegeln pöjkar!

Det tyckte dom var roligt, det tyckte inte jag.

Jag kommer ihåg att ryktmästarn, han kom en dag och sa så här att ”bakifrån ser tvåhundrasjutton hockinimej ut som en korsning mellan ett rådjur och en sugga”.

Det tyckte han var roligt, det tyckte inte jag.

Apropå sugga,

 

så gick jag och kära ner mej i löktnantens fru,

vi hade ett så beskedligt och rart kuckliku.

Hon bjöd mej i lönndom på kaffe med dopp,

men plötsligt en dag så dök löktnanten …

Då sprack mina böxer.

 

Det var på den tiden som di kalla mej för ändalöktan sen.

Det tyckte dom var roligt, det tyckte inte jag.

 

I arresten fick jag begrunda vad fult som jag gjort,

och var gång jag tänkte på na’

så sprack mina böxer.

 

Efter fjorton dar kom dagofficern in och sa så här:

- Nu kan tvåhundrasjutton samla ihop sina böxben och gå för straffet är slut, sa han.

Men då, då rann det på mej, då var det jag som sa så här att ”nu ska inte dagofficern komma här och baktala mej”, sa jag. För då kan det taga en ända med förskräckelse.

Det tyckte jag var roligt, det tyckte inte han. Det blev fjorton dar till.

 

Med åren så blev det värre och värre det där,

så fort som jag klia nacken föll böxa isär.

Jag klente med klister, med märlor och rep,

men se var gång som jag brukade slika små knep

 

så lönte det inte mycket, nej just inget alls

men värst var en gång på dansbanan mitt i en vals:

Min flicka hon halka, fick foten i kläm

och frågte ifall jag ville följa na’ hem.

 

Då sa jag med största nöje och gjorde honnör,

men hon sa: ”det gör detsamma, nu sprack dina böxer”.

 

 

Detta kallar vi för bonnkomik, bonnkomik,

du kära gamla bonnkomik!

Pang i bygget!

- Skratt skratt skratt!

Paj i nyllet!

- Skratt skratt skratt!!

Dum beväring!

- Skratt skratt skratt!

Kaffekäring!

- Skratt skratt skratt!

Halta Lotta!

- Skratt skratt skratt!

Med fot i potta!

- Skratt skratt skratt!

Snus i läppen!

- Skratt skratt skratt!

Hött me’ käppen!

- Skratt skratt skratt!

Fars på bio!

- Skratt skratt skratt!

Olsons Trio!

- Skratt skratt!

 

Just precis!

Det är renodlad bonnkomik!

 

Anderssons kossa!

- Hulium pulium buliom struliom,

  Tjong faderuttan tjo hej!

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet

 


//