Naturläsaren
Åter huvudsidan Sketcher/Monologer: HÄR!
NATURLÄSAREN - Markera på bilden för Youtubeklipp!
Monologen skrevs i sin första version till revyn "Ta av dej skorna", 1965, och framfördes några gånger av Stig Grybe innan en togs bort. Därefter reviderades den och blev ett nummer i "The Pow Show" ("PoW Show I"), 1969-70, med Povel och Wenche. Innan "Naturvetaren" träder in på scenen (in i skogen) sjunger Wenche (Fröken Rågestock) "Tacka vill jag plocka blommor".
En Naturläsare, typiskt klädd I grön upptäckarutstyrsel, visar sig efter det att fröken Rågestock avslutat sin “Tacka vill jag plocka blommor”:
NATUREN e’ en fantastisk företeelse, en alldeles fantastisk företeelse. Men man måste kunna konsten att läsa i den. Man måste kunna konsten att läsa i naturen! Kan ni läsa i naturen? Jag kan! Jag kan!
Vänta ska jag ta på mig mina naturögon. Sådär! Nu läser jag! Ojojoj! Ojojojoj så mycket nyheter. Jag trodde jag hade läst ut den här skogen för längesedan. Men så vist är naturen inrättad, att det alltid finns några små sidor kvar för den läskunnige. För den läskunnige!
Se! Se på detta ädelbuskage! Vid denna fantastiskta …. Åh, förlåt fröken! (Han får syn på fröken Rågestock)
-
- Rågestock (Hon presenterar sig)
Ha, jag trodde det var en KÄRINGFIBBLA, jag. Förlåt!
-
- KÄRINGFIBBLA! (Föraktfullt)
Haha, säg fröken öhöhöhöh …
-
- Rågestock (Lite irriterat)
Kan fröken öhöhöhöhöh …
-
- Rågestock (Ännu mer irriterat)
… öhöhöh … läsa i naturen?
-
- Nä!
Nämen kom, kom då läser vi tillsammans. Den här AMPERTALLEN till exempel, den har jag aldrig läst. Nu läser vi den!
Jag bryter en kvist! (härmar när en kvist bryts) Och tittar vi efter inne i själva innerbarken, så ska vi finna hur det fullkomligt dräller av små lustiga, trassliga toppar! Öhöhöhöh, dom har nämligen åstadkommits av det lilla KAPUSCHONGFLYET, har dom!
-
- KAPUSCHONGFLYET?
Dom har nämligen åstadkommits av det lilla KAPUSCHONGFLYET, har dom!
-
- KAPUSCHONGFLYET?
Dom har nämligen … den så kallade NESSMARKRYMPLINGEN!
-
- NESSMARKRYMPLINGEN?
Dom har nämligen åstadkommits av det lilla KAPUSCHONGFLYET, den så kallade NESSMARKRYMPLINGEN!
-
- NESSMARKRYMPLINGEN?
NESSMARKRYMPLINGEN! (Högre)
-
- NESSMARKRYMPLINGEN? (Högre ändå)
NESSMARKRYMPLINGEN! (Ännu högre)
-
- NESSMARKRYMPLINGEN? (Ännu, ännu högre)
NESSMAR… Skrik inte så, då vaknar han! Han ligger förpuppad där inne,se!
-
- Ligger förpuppad?
Han ligger förpuppad där inne,se!
-
- Ligger förpuppad?
Han ligger … Han ligger förpuppad … Jag tror vi vågar väcka honom!
Jag skrapar lite på den gula hinnan! Udörrap, udörrapp, udörrap! Och ut tittar ett litet grönt huvud, skakar på sig och vill inte att man ska göra så! Man får ju förstå honom också. Det är en ganska lustig liten krabat den här lille baddaren. Vi ska plocka fram honom. Kom, kom med dig, kom, kom!
Titta! Han har två rätt långa bandade ledben, med tre leder i varje. Tre gynnarleder i varje krabatben gör sammanlagt sex baddarleder …Aj, där bet han mig ganska så ordentligt att han bet mig i innerhanden. Det får han naturligtvis inte göra, inte får han det. Men så vist är naturen inrättad att det gör han ändå den lilla retstickan …..
Här är ganska gott! Här är ganska gott! Här är ganska gott om SOMMARMYRTEN och ÄNGSFROSSA. Det är ganska gott om SOMMARMYRTEN och ÄNGSFROSSA nere på marken! Och där borta i huldret formligen sprakar det till av BRUDVÄKTA, NYPEL och GUMDALLRA!
-
- Åh, GUMDALLRA
GUMDALLRAN har skjutit upp igen! Alla hagmarkernas muntra små LANCETTGRÄS tycks ha mött upp mangrant till detta, drottning Floras färgglada cocktailparty!
(Dansar runt med fröken Rågestock)
Överallt har vi dom, SNIGELBYTTA, MARKASK, RIDDARGAP, VITSIPPA, NÅDIGA MALTE, KLÄMTILLMIGHÅRT och MORMORSBÄCKEN, hela surven är här!
-
- VITSIPPA (Fröken Rågestock känner glatt till en av arterna
Ja,VITSIPPAN har kommit hit. Vi ska företa ett litet experiment! Vi kommer nu att företa ett litet naturexperiment!:
Om fröken Rågestock är snäll och ställer sig i detta gigantiska bestånd av TANTMÄSSLING som växer där.
-
- TANTMÄSSLING?
Ja, där växer det TANTMÄSSLING! Kliv in i det, in i MÄSSLINGEN, så gå runt med bena’ så ska vi se på nåt roligt! Hm, ett varv till så ska vi se på nåt roligt! (Fröken Rågestock snurrar runt i Tantmässlingen). Ja, titta! Se hur bena’ blir liksom alldeles kryttiga och slemmiga av STÄNGELGRÄDDEN!
-
- STÄNGELGRÄDDEN?
Ja, STÄNGELGRÄDDEN, eller KNOPPVASSLAN som den också kallas.
-
- KNOPPVASSLA?
En ganska fantastisk liten VASSLA den där! Ful ser den ut och pyton luktar den. Har man väl fått sig ett lager av det där kletiga moset på bena’, och det inte går att få bort, tänk att då vet man att TANTMÄSSLINGEN har varit framme igen.
-
- Framme!
Framme! Vi ska företa ytterligare ett litet naturexperiment: Bryt en liten stängel och sen kom hit med den till mig!
-
- ????
Var vänlig bryt … Bryt en liten stängel och kom hit med den till mig (Sjunger på melodin ”Livet i Finnskogarna”).
-
- Så!
Och så bryt itu den!
-
- SKRIK!
Aj, aj!
-
- SKRIK!
Aj, aj, aj! Se upp för TOCKENTAGGARNA och GIFTBALJORNA! Jag varnade, jag varnade, lite för sent, men jag varnade! Titta! Titta! In i det gvöna vövet däv!
-
- Gvöna vövet?
Ja, det e’ som ett litet gvönt vöv däv!
-
- Gvönt vöv?
Ett gvönt vöv av den mest sävegna stvuktuv!
-
- Sävegna stvuktuv?
Ja, en stvuktuv som evinvav om vissa votfvuktev!
-
- Votfvuktev?
Ja, evinvav om vissa vöttev och vovov!
-
- Vöttev och vovov?
Vöttev och vovov!
-
- Vöttev och vovov?
Vöttev och vovov! (snabbt)
-
- Vovov? (snabbt)
Det e’ dom små SAVBRYLLINGARNA som bor där.
-
- SAVBRYLLINGAR?
Ja, det e’ dom små SAVBR…. Vi har hittat SAVBRYLLINGAR! Se, titta hur dom ivrar på frökens händer. Dom tycker inte om att bli störda dom där rackarna. Ja, ja, dom har små okynniga utsläpp för sig. Det kittlar litegrand. Men, det går över! Det går över redan efter någon liten månad skulle jag kunna tänka mig.
Dom går och äta dom där blommorna, dom går och äta!
-
- Går och äta?
Dom går och äta dom där blommorna, dom går och äta!
-
- Går och äta?
Dom går och äta … Ät en sån där blomma, det ska man ha gjort någon gång i livet.
(Fröken Rågestock räcker en sån blomma till Naturvetaren)
Nej tack, jag får inte för min läkare. Pröva själv! Hela tussen! Inte bara buskabryt!
-
- Pruuuuuuuuschsch! (Fröken Rågestock spottar och fräser)
Hahahahaha! Ja! Ja! Nej! Det e’ inte gott, men det går och äta dom. Man kan till och med få små elakartade utslag av dom där rackarna, om man skulle va’ speciellt känslig för denna art av HONKYNNA, som jag ser att fröken Rogestock tycks vara. Känslig för HONKYNNA att hon e’.
-
- HONKYNNA?
HONKYNNA eller LÖMSKMANTEL som den också kallas.
-
- LÖMSKMANTEL?
LÖMSKMANTEL eller GRAVTUTA som den också kallas.
-
- GRAVTUTA?
GRAVTUTA eller TARMSPRÄCKA som den också kallas.
-
- TARMSPRÄCKA?
Ja, TARMSPRÄCKA eller KYSSMEJIHÄCKEN som den ännu inte har blivit kallad….
… Där har vi dom! Där har vi dom! Titta i luften! Nu kommer dom! Allesammans! Jag väntade på dom! Det är dom små BOSTONKRANKARNA som samlas här. Oosch! Oj, oj, oj, dom kommer söderifrån, och dom kommer hitåt för dom känner sig attraherade av stanken från munnen sen ni åt av blomman där.
Dom kan bitas lite elakt dom här också, ska jag säga. Men inte just nu, tror jag, för nu har dom inte tid, för nu parar dom sig nämligen! Nu parar dom, (riktar sig mot fröken Rågestocks öra) nu parar dom sig, haha! Det gör alla djur i naturen! Ideligen! Pareti pareti par,stora och små! Man skulle väl tycka att dom här, att dom här vore så små att det inte skulle löna sig och para sig, hahaha! Att dom inte skulle få fatt i varann i luften, menar jag! De’ e’ ganska stort i luften, menar jag! De’ e’ mycket enklare för oss som står på jorden, va? (riktar sig kärleksfullt mot fröken Rågestock). De’ e’ mycket enklare! De’ e’ ingen konst alls, de’ e’ ju bara …….
-
Gällt SKRIK från fröken Rågestock, som skräckslagen springer iväg!
Jag ville bara företa ett litet naturexperiment! … TYST!!! Tytytytt!!! (lyssnar) Alldeles stilla! Hör ni? Tyst! Schsch! Inte ett ljud! - Så vist e’ naturen inrättad, att ibland hörs det inte ett ljud!
Egentligen är skogen, den stora bussiga kamratliga skogen fylld av små rackare och bytingar, tutingar och getingar och konstiga saker.
Jag var ute igår. Jag var ute och gick här igår nämligen. Då fick jag syn på ett alldeles nytt djur. Jag såg en rutig anka! Jag såg en rutig anka, och jag tänkte, NEJ det finns inga rutiga ankor. Nu, sa’ jag till mig själv, nu har du varit framme och nallat av Malörtsbrännvinet, sa’ jag!
Men det var sant, det var sant! Jag hade nallat av malörtsbrännvinet! Och ändå, förstår ni, så var det en rutig anka – och jag plockade upp den! Jag tänkte: Man kan doktorera på den här ankan! Så vist är naturen inrättad, att man kan doktorera på vad fan som helst, har jag fått lära mig.
Och medan jag står där med ankan, så tänkte jag: Det kanske är klokt att ringmärka honom, så man skiljer honom från andra rutiga ankor, tänkte jag!
Så jag får upp en liten ring och håller ringen i den handen och ankan här i den andra, vad händer då? Vem kommer lufsande? Vem kommer lufsande om inte Nisse Linnman!
Tjenare, säger han, vart ska du ta vägen med den där grisen?
Grisen, sa’ jag! Det här är ingen gris, det är en anka!
Nej, jag talar inte till dig, sa’ han, jag talar till ankan!
-
Copyright: Povel Ramel-sällskapet