// Povel Ramel-sällskapet

Ester

Åter huvudsidan Sketcher/Monologer: HÄR!

 

BildEsterMartinLjung

Markera på bilden för ett Youtube-klipp (en norsk version från 1965) 

 

Text: Povel Ramel, 1954. Monologen med Martin Ljung var först med i andra knäppuppen "Denna sida upp", 1954-55, men slog dåligt, varför den ströks till tältversionen, sommaren 1955. Den återupptogs sedan med annan scenutformning i tältrevyn "Karl Gerhards Eriksgata", sommaren 1958. Men då ....

 

 

Ester! Ester! Ester! Ester!

 

Ester! E’ du hemma?

 

Ja, hej du! De’ e’ Malte!

Nä! Malte Sund!

 

Hejsan! Sover du?

 

Ja, var har du Karl då?

 

Sover han också?

 

Ja, men du Ester! Fick du inte brevet som jag skickade från Skövde?

 

De’ va’ märkvärdigt! Ja, men (till sig själv) har jag glömt och lägga på brevet!

 

Ester! Jag glömt och lägga på brevet! Så lustigt, va! Men, du kan få det nu i stället!

 

Ah, de’ va’ inge’ viktigt! Vi bara undrade om vi kunde få komma och vara hos er på våran semester? Tre veckor?

 

Och du Ester! Vi är här nu! Allihopa! Jag har Vivan och ungarna i bilen, och dom är ganska trötta, för vi har kört ganska länge, förstår du.

 

Och du Ester! Vi tog med familjen Fredriksson också! Dom skulle samma väg, och då tyckte vi att de’ passade så bra.

 

Och jag sa’: Ester tar säkert inte illa upp, sa’ jag. Hon kan konsten och vända saker och ting till det bästa, brukar jag alltid säga, hör du Ester.

 

Ester! Va’ du ser konstig ut, hör du! Du e’ väl inte sjuk, Ester? I så fall ska du’nte stå där i fönstret i draget …..

 

Va’ säger du? Tala’ jag för högt? Ja, men va’ e’ klockan då, Ester?

 

Tjugu över två? Ja, men då körde ja’nte så dåligt i alla fall, hördu! De’ e’ dåliga vägar! Vi skulle ha kommit tidigare, förstår du, men vi hälsade på Karin och Göran i går kväll. Vi överraska’ dom, må du tro!

 

Dom blev så glada och se oss så de’ kan du’nte ana. Dom kände’nte igen oss först. Men, egentligen passa’ de’ ganska bra att vi kom för dom hade massa främmande förut. De’ va’ nämligen Karins 50-årsdag, kan du tänka. Fast de’ visste inte vi, så de’ kom som en riktig överraskning. Både för Karin och oss!

 

Och de’ va’ väldigt trevligt, må du tro. Dom hade väldigt god mat! Fast de’ va’ lite’ snålt tilltaget. Vi blev inte mätta!

 

Hur har du de’ själv då, Ester? Du tycker väl de’ e’ skojigt och se …! Men vi tycker alla de’ ska bli så trevligt, och få stanna hos dig en tid och riktigt rå om dig, Ester! Våran lilla Fritte, han har frågat om dig varenda dag nu. Han har ju aldrig sett dig. Han fyller åtta år på torsdag, Fritte, hör du!

 

Vet du om, Ester, att idag är de’ på da’n femton år se’n vi sågs sist. Vem trodde väl, att vi skulle träffas så här? Femton år efteråt, hör du! Va!

 

Du Ester! Vi har tagit med oss lite smör åt dig från gården. Du tycker väl om smör, Ester?

 

Nu vaknar lilla Fritte! De’ e’ bäst vi knallar in då innan de’ börjar regna. Vill du väcka Karl, så han kan ge oss ett handtag med väskorna. Dom e’ inte så tunga, men dom e’ ganska många, förstår du.

 

(Till familjen i bilen): Ja, jag kommer. Tyst!

 

Va’ säger du Ester! Grannarna? Sover dom också! Jamen, herregud, lite hänsyn får dom väl visa en så’n här kväll.

 

(Till familjen i bilen): Hör du Vivan! Du kan kasta ut koffertarna! Det räcker med den stora gröna kofferten. För min del! Underst på taket, under barnvagnen! Nattsakerna har jag här.

 

Ester! Du kan kasta ner nyckeln, så klarar vi oss in själva. Så kan du och Karl börja duka under tiden. Men du, inga stora apparater för vår skull! Ta vad du har! Har du koldolmar? Eller vad som helst, kyckling eller nå'nting.

 

Du behöver bara duka för sju personer. Lilla Fritte kan äta på min tallrik, så blir de' inte så mycke' besvär för dig.

 

Va' säger du? Olämpligt? Sent? Jamen, herregud det blir bara senare ju längre vi står här och språkar.

 

(Till familjen i bilen): Hör du Vivan! Då behöver du'nte ta fram stora fotogenköket. Tyst!

 

Va' säger du Ester? Va, e' Karl sjuk? Ja, men då ska vi inte störa honom, hör du. Då får jag försöka tvinga i mig hans portion också! Någonting får man väl offra också.

 

Vi kan göra så här, Ester, att vi byter om här ute så stör vi ändå mindre, Ester.

 

Va' säger du? Jag förstår int.. Va' e' de' som inte lämpar sig? Nej, nej Ester! Släng inte igen fönstret, Ester! Va' e' de' med dig, hör du? Ester! Nä, tänd lyset, Ester! Hör på mig, Ester! Vi har ingenstans och ligga i natt, hör du Ester.

 

Ester! Visa lite hänsyn du Ester! Smöret, smöret ister .. Ester!

 

Snälla rara! Snälla söta!, snäll …... Äh!

 

Bannade Fläskfia!


//