Jakten på Johan Blöth
Hösten 1948 delades svenska folket i två delar, med de negativa som mest högljudda. Då var det nämligen premiär för den crazyartade radioserien Jakten på Johan Blöth. Många njöt dock stort över denna förnyelse av radiounderhållningen.
Radioserien hade som inspiration den serie musikkomedier som hette ”Road to …” med Bing Crosby, Bob Hope och Dorothy Lamour. I ”Johan Blöth” innehades huvudrollerna av Povel själv (”Bing”), Egon Larsson (”Bob”) och Brita Borg (”Dorothy”). Som författartrio fungerade Povel Ramel, Roland Eiworth och Sten Kärrby, med Roland Eiworth som någon slags regissör och ordningsman. Povel skrev naturligtvis visorna som förekom i serien, och de musikaliska effekterna leddes av William Lind. De som medverkade i övrigt var bl a Martin Ljung, Hanny Schedin, Bengt Widner, Sven-Arne ”Bagarn” Henning, Curt Eiworth, Ragnar Falck, Roland Eiworth, Sten Kärrby, Gunnar Fellenius, Diana Miller, Alice Babs och Flickery Flies. Dessutom förekom en hel rad gästartister, som Anna-Lisa Söderblom, Max Hansen, Ejnar Haglund, Sune Waldimir, Thor Modéen, Sven Arefeldt, Yngve Stoor.
Egon Larsson, Hanny Schedin och Povel Ramel i aktion.
Radioserien sändes i fem avsnitt med 30 - 40 minuter sändningstid enligt följande:
Del 1, tisdagen den 21 september 1948
Del 2, onsdagen den 17 november 1948
Del 3, måndagen den 27 december 1948
Del 4, fredagen den 4 februari 1949
Del 5, fredagen den 1 april 1949
En slags ram i programmen var onkel Povel med unge Caesar som lillgammal kommentator (spelad av Curt Eiworth, Roland Eiworths son).
Berättelsen startade i en Östermalmsvåning där en halv karta hittades över en skatt på ön Fnippe i Söderhavet. För att kunna hitta skatten behövdes även kartans andra del vilken innehades av en båtsman Johan Blöth. Så satte jakten igång, runt halva jordklotet. Första avsnittet började i Stockholm och slutade i Shanghai. Därefter fortsatte letandet i Afrika, Polynesien, Schweiz, Sydamerika, Nordamerika, Skottland och Grönland för att i sista avsnittet avslutas bakom järnridån!
Allehanda tokigheter inträffade under jaktens gång och många kändisar uppenbarade sig i olika roller. Yngve Stoor tvingades sjunga en ”djävulsk” Ramelsk text om nedskräpning till en av sina populära melodier, och Ejnar Haglund fungerade som allvetaren Prins Vasaru i Polynesien. Sune Waldimir utgjorde sig för att verkligen vara Johan Blöth, men det visade sig vara ett aprilskämt!
Några ramelska visor lanserades i serien, som Sambabiten, På mulåsnerygg till San Dalo, och Ha’nte rå (den senare en föregångare till Flickery Flies bravurnummer Rutigt och tutigt i Knäppupp II). Säkerligen framfördes många fler vispärlor i de avsnitt som idag är puts väck.
