Måsarne
En dikt av Eva Sophie Drömmington (Povels alter ego) ingående i hennes diktsamling ”Den ståndaktiga pistillen”. Finns med i ”Min galna hage”, 1957.
Nog ville jag jag vore
en mås i blånan sky,
så att jag kunde sväva
långt bort mot hemmaby.
Men ingen mås i himlen
kan flyga fatt sin dröm;
och ingen mås kan segla
mot Ödets strida ström.
Ej finnes nog av skyar
att skänka evig tröst;
och ingen mås i världen
kan fly sin ålders höst.
Ej finnes nog av stjärnor
att tända liv som flytt;
och ingen mås kan flyga
mot gårdagen på nytt.
Min heta längtans häckplats
är alltför evigt fjär;
dit bär mig inga vingar,
hur vita än de är.
Här får man väl ändå säga att Ewa lyckats fånga in och binda i ord en av de stora SANNINGAR som i alla tider rubbat cirklarna för såväl måsar som människor: Den om Åldrandets Förargliga Omutlighet.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet