Jag känner en doft av krasse
Povel Ramel, 1939-40 - ur Ewa Sophie Drömmingtons diktsamling "Tankar och förnimningar". Denna dikt lär Ewa Sophie skrivit till sin enda och stora uppvaktare, en fattig småländsk urholkare vid namn Manasse Karlsson.
Dikten har inte kommit med i boken "Min galna hage", 1957, där många av Drömmingtons (alias. Povel Ramel) dikter finns publicerade.
Jag känner en doft av krasse
i näsans alla vrår.
Nu friar nog Manasse,
det gör han varje vår.
Han lägger sig på knäder
och viskar ömt mitt namn.
En kärleksdikt han kväder
och tyr sig i min famn.
Han läser mina alster
och kysser mig ibland.
Han plockar upp små kvalster,
som läggas i min hand.
Han stannar hela året
och älskar mig allt framt.
Han hänger mig i håret
och viskar allvarsamt.
Jag känner doft av krasse,
den sprider sig alltfort.
Nu friar nog Manasse,
det har han alltid gjort.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet