De Bacchanaliska Lekarne inom det Lysande Sällskapet Par Bricole hyllar Povel på Kristinehovs Malmgård 10-11/11
Till huvudsida Arrangemang Rapporter: HÄR!
Affisch från arrangemanget
Presentation av inblandade i arrangemanget
Program, del 1
Program, del 2
Rapport från Povelhyllningen:
För utsålda hus, 10 och 11 november, gavs två minneskonserter för Povel Ramel 100 år på den fina Kristinehovs Malmgård strax bredvid Högalidskyrkan på Söder. En stor hyllning till Povel Ramel 1922 – 2022 av De Bacchanaliska Lekarne i Sällskapet Par Bricole som verkligen lyste upp novembermörkret. Kanske också den största Povelhyllningen under jubileumsåret, med över 25 medverkande ordensbröder från Sällskapet Par Bricole. Povel Ramel var själv medlem i Par Bricole och 1995 blev han Jubelkommendör (medlem i 50 år). Ordensskalden Bengt Jonshult diktade och sjöng till jubilaren:
Povel Ramels vers bär vingar
klädda med trokeiskt dun,
här och var den jamben klingar
på parnassens dikttribun.
Håll nu takten! Lingonbena
springer nästan överallt!
På var ramelsk sångarena,
hörs de visor som kan lena
sinnet hos var svensk gestalt.
Vi fick njuta av ett 25-tal av Povels mest kända och älskade sånger och naturligtvis en hel del av den ordekvilibrism och de smått geniala och galna texter som var Povel Ramels signum och som glatt så många under årens lopp.
Den helt igenom fantastiska Povellhyllningen var producerad av Bengt Jonshult tillsammans med Christer Alexandersson som var Kapellmästare och arrangör. Ett gediget och uppskattat stycke arbete dessa båda bricolister lagt ner för att sätta samman och bjuda på två härliga och bland de över 240 åhörarna mycket uppskattade konserter. Stor eloge till en verkligt fin föreställning och produktion.
Bengt skötte också konferencierskapet på ett utmärkt sätt och gav oss Povelbiografi och anekdoter mellan alla sånger. Olof Holm fyllde på med att läsa dikter av Eva Sophie Drömmington (Povels alter ego) och han inledde föreställningarna på ett oförglömligt sätt med monologen Klasskamp från 1959.
Sångare under de två kvällarna var Jan-Eric Österström, Torbjörn Reimer, Staffan Wikström, Gabriel Edström, Kjell Lööw, Jan Rudling, Magnus Ljungkvist, Torbjörn Palm, Pierre Ström, Henrik Mickos, Gunnar Börjesson, Leif Helde, Stefan Svensson, Sven Olofsson, Janne Skårstedt, Pino Pilotti och Bengt Jonshult.
Orkestern bestod av Christer Alexandersson (piano), Björn Grenholm (trummor), Anders Ericsson (bas), en skymd Bengt Gustav Jonshult (gitarr, banjolele & bongos), Torbjörn Palm (klarinett), Henrik Mickos (tenorsax, klarinett och basklarinett) och Leif Olsen (trumpet & horn) och kvartetten av Erland Klingberg, Sören Sunmo, Anders Eriksson och Lars Ehlesjö.
Konserten var en fullständigt lysande hyllning till Povel Ramel och det var två mycket underhållande och välarrangerade kvällar vi bjöds på med otroligt skickliga musiker och sångare från Par Bricoles Moderloge. Kvällarna avslutades med allsången – Ramel på bal – en Povel-travesti på Evert Taubes Fritjof och lilla jag (Rosa på bal).
Anders Elerud
Läs även rapport på Par Bricoles Webb HÄR!
Lyssna på ett ljudklipp direkt från konserten, 10/11: Magnus Ljungkvist framför där Povels "Johanssons boogie woogie vals" ihop med orkestern. Länka HÄR!
Nedan följer 20 foton tagna av Anders Elerud. Povel Ramel-sällskapet har fått tillstånd att publicera dem, vilket vi tackar för. (Bildtexter: Bengt Gustaf Jonshult)
Kristinehovs Malmgård på Södermalm i Stockholm. T.v. kvällens producent och konferencier Bengt Jonshult och t.h. jubilaren själv, med den senaste flugan (med Zebrahuvud).
Magnus Ljungkvist sjöng Johanssons Boogie Woogie Vals, tillsammans med orkestern under ledning av pianisten och arrangören Christer Alexandersson. Lyssna på ljudklipp HÄR!
Sällskapet Par Bricoles Stor-Mästare Henrik Mickos i rollen som Herr Patrik i Varför är där ingen is till punschen?
Den månghövdade publiken njöt av Povel Ramels låtar under kristallkronor och gustavianska porträtt.
Jan-Eric Österström framförde den ödmjuka sången Nya Skrytvalsen.
Efter skrytvalsen trädde Torbjörn Reimer fram i skepnad av Karl Nilsson. Ivrigt staplade bräder, så pass många att Jan-Eric Österström hann klä och återkomma som …
… Kommissarie Larsen.
Staffan Wikström exekverade de mindre kända låtarna Lappgumma och Stuga.
Kjell Lööw och Jan Rudling i rollerna som två söderkisar eller snarare Torstigste Bröder!
Få sångare skulle kasta sig på självplågaren Ittma Hohah, men det gjorde Gunnar Börjesson.
Sven Olofsson och Torbjörn Reimer med En Glad Blues.
Tvenne arabiska schejker dök upp. Gabriel Edström med en ukelelebanjo i handen och …
… Jan Rudling med en gitarr. Och det gick bra.
Legendaren Pierre Ström framförde Underbart är kort och inte ett öga var torrt.
Magister Olof Holm inledde konserten med Klasskamp (Sitt ner allesammans!) och läste sedan under programmets gång ett stort antal av Eva Sophie Drömmingtons förunderliga men präktiga poem.
Producenten Bengt Jonshult spejar med falkögon på …
… kvällens arrangör och pianist Christer Alexandersson, som i sin tur spejar in i fotografen Anders Eleruds kamera.
De minnesgodas visa Släkthuset (som av orkestern även kallades för Slakthuset) framfördes i ett överraskande högt men angenämt tempo av Sällskapets tidigare Stor-Mästare Pino Pilotti.
19. Klarinettisten och sångaren Torbjörn Palm applåder gitarristen och producenten Bengt Jonshult av någon outgrundlig anledning. Möjligen efter den senares hyllning till Povel Ramel 1995.
Kvartetten, fr.v. Erland Klingberg, Sören Sunmo, Anders Eriksson och Lars Ehlesjö, briljerade i Sjung om fru Svenssons lyckliga karl, korrekt ”fånetiskt”, med körarrangemang och tjusiga mössor. Hur sa?