// Povel Ramel-sällskapet

 

POVEL ÅR FÖR ÅR

BildPovelarforarBruer

 

Nedanstående text har i huvudsak författats av Jan Bruér och medföljde den CD-box, Ramels klassiker, som gavs ut 1992. Lennart Andreasson har gjort försiktiga justeringar på några ställen samt kompletterat med årtalsberättelser från och med 1992.  

 

Introduktion 

Povel växte upp i Stockholm under 1930-talet, sög åt sig av dåtidens rika utbud av högstående svenska populärmelodier och filmschlager, signerade Sylvain, Winter, Gullmar m fl.

     Han insåg tidigt magin i Karl Gerhards innehållsrika texter. Han trollbands av den tidens verkliga ungdomsmusik, den amerikanska swingjazzen. Humor och begåvning kan antas vara medfött.

     Han har kallats allt från den galne flugighetsbaronen till vår mest genialiske underhållningsartist.

     Idag räcker det om man preciserar hans yrke som POVEL RAMEL.

     Vilket utmärkt artistnamn förresten! Såväl Alice Babs, Karl Gerhard, Ernst Rolf och en drös andra hette något annat från början, men Povel Ramel hette Povel Ramel redan i dopattesten.

     Povel blev både älskad och beundrad av Det Svenska Folket. Duke Ellington brukade benämna riktigt storas artister ”beyond category, och med sin enorma bredd och kunnighet stod Povel verkligen över och bortom varje kategorisering. Han var:

-       författare

-       poet

-       kompositör

-       pianist

-       sångare

-       skådespelare

-       komiker

-       tecknare

     Allt utav högsta rang. Betänk också hans många olikartade sidor – under årens lopp gjorde han inte bara spexartade nummer utan också mer allvarliga och lyriska visor.

     Ovanstående titellista kan kompletteras med andra verksamhetsgrenar under hans liv: dansmusiker, radioproducent, direktör för ett av Sveriges största företag i nöjesbranschen (AB Knäppupp).

     Hos STIM uppger man att det finns över 900 ”låtar” av Povel Ramel registrerade. Sannolikt gjorde Povel ytterligare något hundratal som inte nådde allmänheten eller som var mer eller mindre engångsföreteelser.

     Han författade mängder av manuskript för radio, för scen, för TV och för film, allt opublicerat och stora delar inte ens bevarade. Ett antal böcker gavs dock ut av författaren Ramel, förutom vishäften med hans sångtexter.

     Den som vill avnjuta Povel har rika möjligheter, både via CD och strömmande musik (t.ex. Spotify).

     Povel skrev många olika typer av sångnummer. Vissa anknyter till evergreenbetonad populärmusik, melodier som står sig även utan text. Som exempel kan nämnas Underbart är kort, Inspirerad utav dej och Siestas Señor.

     Andra är välgjorda pastischer på visor av t.ex. Bellman och Birger Sjöberg, inte minst den finstämda Sommartrivialiteter. Mera handgripliga parodier finns också med magnifika Taube-travesteringen Balladen om Eugen Cork i täten. En ironisk känga åt senare tiders vissångare ges i Trubaduren (ur PoW Show II).

     Burleskt tönteri finns i Karl Nilsson (”Goddag på er alla, mitt namn är Karl Nilsson …”) och Nya skrytvalsen (”Den här melodin är den bästa jag gjort …”). En mycket medelsvensk bluesvariant med dagen efter-stämning finns i den dråpliga The Gräsänkling Blues, där man hittar en typisk ramelsk allitteration: ”såsom cissusen ser ut” – smaka på den textraden! Povel älskade att leka med ord och ljud, det vimlar av exempel.

     Flera av hans sånger tar oss med till länder ”bortom”. Här finns Måste vägen till Curaçao gynga så och inte minst Naturbarn med en sans- och textlös ”calypso”-improvisation av naturbarnet Povel.

     Till de mera allvarligt betonade alstren hör Terra firma-festen och Den dagen visorna dör, medan den sentimentalt nostalgiska Mitt glada trettital har ett lättsamt yttre och en seriös underton.

     Renodlade protestvisor eller uttalat politiska ställningstaganden är inte Povels avdelning, men det finns dock några exempel på sådana: The Nej Tack jump, skriven inför kärnkraftsomröstningen, och Vem fan äger vad, där fusionshysterin fick sig en känga.

     Det finns förstås gott om ”dårpippilåtar”, crazybetonade nummer i Ramels repertoar: Titta det snöar med kusinen Titta jag flyger, Tjo vad de’ va’ livat i holken m fl. En sentida variant med internationella förtecken är The Sukiyaki syndrome. En genre som Povel med förtjusning uppehöll sig vid var schlagerparodier: En schlager i Sverige samtd radioproduktionerna När schlagern slog sig, När schlagern dog och Vill Nilsson bli schlagerkompositör (samtliga LP-utgivna).

     Underfundig humor och spirituell värme är väl annars det som är Povel Ramels främsta kännetecken. Många av texterna är tänkvärda och ibland finns rent av ett allvar bakom den glättade fasaden, som Lite fantasi, den storslagna Håll musiken igång och Icke mycke’ nytt.

 

Förhistoria 

Povel föddes i Stockholm den 1 juni 1922. Släkten Ramel var adlig och när unge Povel tidigt visade intresse för komisk underhållning och svängig jazzmusik, fanns det förnäma släktingar som rynkade på näsan och tyckte unge baronen borde ägna sig åt värdigare ting. Men denna asfaltblomma gick inte att hejda. Redan i tonåren skrev Povel Ramel texter till sketcher och monologer, som delvis kom till professionell användning långt senare, till exempel i Knäppuppsammanhang.

     Ynglingen Ramel spelade också piano och sjöng tidens schlager. Redan 1935, före målbrottet gjorde han sin första grammofonskiva, privatinspelad i skivstudion Din Egen Röst och framställd i ett enda exemplar. 1938-39 började han visa upp sina färdigheter utanför familje- och vänkretsen. Han medverkade i cabaret- och teaterföreställningar i Sigtuna-skolan, dit han nu var ”förvisad” efter misslyckade försök i olika Stockholmsskolor. Som ensam pianist spelade han dansmusik i Societetssalongen i Källviksbrunn och gjorde där en minirevy som gavs tre gånger för förtjusande brunnsgäster sommaren 1939. Povels paradnummer var den egna En sömning serenad, en melodi som han också sjöng och spelade i Aftonbladets ”Vi som vill opp”-gala för amatörer på Folkan i Stockholm hösten samma år. Vid det tillfället lärde han sig tackla ”komma av sig”-situationen – med en liten improvisation kom han på sig igen.

     Som 16-åring besökte han London (utlandsresor var inte många förunnat i 30-talets Sverige). Det engelska nöjeslivet satte flera spår i Povels artistiska medvetande. Väl hemma igen övergav han definitivt gymnasiestudierna och kom i stället in på en tecknarskola. Men Povels håg låg främst åt musik och sång. The Bullerdogs blev namnet på Povels första orkester, en trio med dragspel, piano och trummor. Den som bullrade mest var trumslagaren Herman ”Putte” Ahlsell, senare mera känd som skådespelare och regissör.

     Även i början av 40-talet var Povel en trägen gäst hos inspelningsstudion ”Din Egen Röst”. Det var långt före bandspelarnas tid, och enda chansen för unga artister och amatörer att höra sig själva var att låta spela in sig på en lackskiva till en kostnad av ett par kronor. Med hjälp av sådana lackskivor började Povel att finslipa sina uttrycksmedel. På ”Din Egen Röst” träffade han andra artister och musiker, bland dem den unga sångerskan Alice Babs, som också anslöt sig till Ramels krets. Som sångsolist tog Povel intryck av Alice, som just då slog igenom som Sveriges swingflicka nummer ett.

     Povel lämnade The Bullerdogs och blev medlem i en ungdomlig orkester vid namn Embassy. Bandet kom trea i Orkester-Journalens amatörorkestertävling 1941 och Povel fick solistpris som tävlingens bäste jazzpianist och vokalist. Även tecknarstudierna övergavs snart och Povel började satsa på att bli heltidsmusiker. Det första kapitlet, förhistorien, kan därmed avslutas och vi övergår i stället till en summerisk årtalskrönika med de viktigaste nedslagen i Povels fantastiska karriär under drygt 6 decennier.

  

1942 

Vid 19 års ålder, i april 1942, gör Povel sin riktiga skivdebut på storbolaget Odeons billighetsmärke Scala, väl förberedd efter alla privata försök på ”Din Egen Röst”. Resultatet blir två 78-or med fyra Ramel-kompositioner, bl a Vårt eget Blue Hawaii. I den medverkade orkestern, Embassy Sextett, skivdebuterade också Arne Domnérus på klarinett och Allan Johansson på vibrafon. Den senare skulle fortsätta samarbetet med Povel, som kapellmästare, arrangör, pianist och sångare i Flickery Flies långt in på 60-talet.

Vårt eget Blue Hawaii blev en smärre schlager och ges ut i flera insjungningar av bl.a. Alice Babs. Den kommer även ut på noter i arrangemang av Thore Ehrling.

 

1943 

Med de ”stora pojkarna” i Thore Ehrlings orkester får Povel sjunga in sin egen Ridi-up-ray på märket Telefunken. Men han fortsätter spela dansmusik med Embassy-orkestern, huvudsakligen i Stockholm.

Orkesterkompisarna, Alice Babs och några andra i Ramels omgivning, träffas regelbundet på ”Din Egen Röst”, där man spelar, sjunger och spexar. Kretsen utvecklas snart till en smågalen sammanslutning som kallar sig ”Föreningen För Fånighetens Främjande” med Povel som överfåne. ”Fånighetens” utbyts senare, när gänget kommer in i radiovärmen, mot ”Flugighetens” – ordet kan härledas till den crazybetonade kultfilmen ”Galopperande flugan (Hellzapoppin’)”.

En nyskriven Povellåt, Nu går vi och tittar på Agaton, kommer med i Scalarevyn och framförs av Lasse Krantz.

  

1944 

Försvarsstaben lägger beslag på Povel under ett år. Han har en relativt lindrig tjänst på Flygstaben i Stockholm och där (av alla ställen) tillkommer Johanssons boogie woogie vals, som blir Povels verkliga genombrott. Han sjunger in den på sin första HMV-skiva (”Husbondens röst”), och framför den på sin första folkparksturné, då han egentligen är anställd som ackompanjatör till komiske sångaren Lasse Krantz. ”Johansson” lanseras som ”Månadens melodi” i radions novemberupplaga av Månadens Magasin. Namnet Povel Ramel blir nu välkänt över hela landet.

  

1945 

Debuterar som författare med ”historieboken” Från Asar till Wasar, gör radiodebut i programmet Över flygellocket, dansmusiker på Maxim i Stockholm, badortsengagemang på västkusten samt landsortsturné. I filmen Tre söner gick till flyget medverkar Povel och Embassy sextett under någon minut, bildligt men inte ljudligt (dubbad musik). 

 

1946 

Föreningen För Flugighetens Främjande (FFFF) lanseras i radio som något helt nytt i underhållningsväg och blir en långlivad serie.

Ännu en lika långlivad radioserie tas upp, den mer intima Fyra kring en flygel.

Folkparksturné under sommaren, höstrevy på Södra Teatern, Södran så klart, (med bl a Thor Modéen och Åke Söderblom). 

 

1947 

Revyn Södran så klart fortsätter under våren. Folkparksturné med Brita Borg m.fl., anställs som producent på Radiotjänst och sköter Frukostklubben, men säger upp sig efter ett halvår för att satsa på sin egen artistkarriär. Inleder samarbetet med Martin Ljung.

Radiomusikalen Siesta i Montegasco sänds under hösten. Engageras i nyårsvakor i Stockholm 31/12.

  

1948 

Gör ett flertal odödliga skivinspelningar, t.ex. Dom små, små detaljerna.

Folkparksturné med Martin Ljung m.fl. Turné med höstrevyn På genomresa med bl.a. Thor Modéen.

Flitig radioartist, lanserar under hösten sin kanske mest omtalade (och omdiskuterade) radioserie, Jakten på Johan Blöth, som delar landet i två läger, med motståndarsidan som mest högljudd.

Premiär på nyårsrevyn Här håller vi hus på Södran i Malmö 26/12.

  

1949 

Revyn Här håller vi hus fortsätter och går sedan ut på turné.

Ännu en radioserie introduceras, Rameldags, små opretentiösa program med Povel plus gitarr och bas.

Bröllopsresa med hustru Susanna till Indien.

Nyårsrevy hos Dubbel-Olle i Malmö, Ramla på Ramela på, där bl.a. Grisälven framförs, en dräpande parodi på sliskschlagern Nidälven och med dagens perspektiv en protestvisa mot miljöförstöring.

 

1950

Nyårsrevyn Ramla på Ramela på fortsätter på Södran i Malmö och går sedan ut på turné.

En lång rad storartade skivsidor kommer till, t ex Flug med till Siam (inspirerad av Indien-resan), fakir-visan Ittma Hohah, En trumpet, en klarinett och en gammaldags bas, Vatten (Bara vanligt vatten), Är det nån som har en våning åt mig och Far jag kan inte få upp min kokosnöt.

I radio lanseras en uppföljare till Blöth-serien, en deckarparodi med namnet Herr Hålms öden och Angantyr. Åter rasar insändarstormarna.

Biroll i filmen Skeppar Munters bravader (ursprungligen kallad Ung och kär). Ett antal reklamfilmer med Povel och Martin för tandkrämen Stomatol. 

 

1951 

Skivframgång med Titta det snöar – 25 000 ex säljs på fem veckor. Uppföljaren Titta jag flyger blir också succé. Detta år tillkommer också de berömda Den gamla vaktparaden, Småfoglarne och The Gräsänkling blues.

Biroll i filmen Puck heter jag och huvudroll i kortfilmen Terras fönster (Spex med Ramel).

Ramelbuljong är namnet på en helaftonsföreställning i Stockholms konserthus i samarbete med Felix Alvo. Den går också på en kort turné. Povel är även engagerad i nyårsaftonens vakor.

I den nystartade serietidningen Blondie är Povel kåsör.

  

1952 

Povel fyller 30.

Han fortsätter kåsera i några nummer av serietidningen Blondie.

Föreställningen Ramelbuljong spelas åter i Stockholm några gånger. Ramelbuljong kallas även ett vishäfte med ett tiotal av Ramels succéer under tio år.

Povel utses till Sveriges populäraste artist.

Gästspel hos Karl Gerhard på China-teatern med bl.a. Snodderian Snoddera, Snoddas-parodin som Povel spelar in på skiva men drar in den med motiveringen: ”Jag vill inte vara elak mot en enskild person”.

Ett parodiskt jazzkåseri om fiktive tenorstjärnan Cooleridge Candy väcker uppmärksamhet i radio.

Povel och Felix Alvo startar Knäppupp med revyn Akta huvet på Cirkus i Göteborg inför utsålda hus och publikjubel. 

 

1953 

Knäppuppen Akta huvet drar in på Folkan i Stockholm under våren och sommarturnerar landet runt i ett stort cirkustält. Ett crazybetonat äventyr med pyradimal succé. Bland de klassiska numren finns Den gamla restaurangtrion, Ljung-monologen Viking, Dom stackars cirkusdjuren och signaturen Knäppupp! Relax! Koppla av!

Povel hinner också medverka i filmen I dur och skur tillsammans med Alice Babs, Martin Ljung m fl.

Knäppupp AB köper upp den gamla Odeon-teatern, döper om den till Idéon och har höstpremiär på Djuprevyn 2 meter med Martin Ljung i huvudrollen. Povel själv medverkar inte utan åker till Mexico och USA för att koppla av och hämta inspiration.

  

1954 

Radions familjeprogram Karusellen lett av Lennart Hyland parodieras under våren i Slänggungan, liksom höstuppföljaren ”Sittinitti” tacklas i Skämtifemti.

Knäppupp gör sin första egna film, I rök och dans.

Povel, Martin Ljung och Gunwer Bergkvist folkparksturnerar under sommaren.

På hösten har Povels andra stora revy, Denna sida upp, premiär, en revy som ses av en halv miljon åskådare sammanlagt på Idéon och följande års tältturné. En av höjdpunkterna i Knäppupphistorien med toppnummer som Siskorna i björken, Balladen om Eugen Cork, Alla har vi varit små och Fars fabrik. Flera av numren ges ut på det nya skivmärket Knäppupp. 

 

1955 

Förutom Knäppupprevyn, som spelas en bit in i september, gör Povel radioprogrammet När schlagern dog, innehållande t.ex. alla firmafestvisors undergång Bladbergeri hurra, samt medverkar i filmen Hoppsan.

Delar av Knäppuppgänget (inkl. Povel) reser på semester till Afrika och påbörjar inspelningar till den så kallade Afrikafilmen, en film som ännu inte sett dagens ljus (eller snarare mörker).

Under hösten har Idéon premiär på ännu en revy, Spectacle, där Povel bidrar med texter och musik men inte medverkar själv. Även här har Martin Ljung huvudrollen, bl.a. med monologen Att vara rolig. 

 

1956

Knäppupps mest framgångsrika film, Ratataa, spelas in och har höstpremiär. Povel och Martin har huvudrollerna och bland numren märks Underbart är kort, Var är tvålen och Knackelibang på dörren. ”Ratataa” drar miljonpublik och utses till årets bästa film samt är nära att vinna en Oscar i Hollywood.

Efter att ha uppskjutits flera gånger har Povel tredje stora Knäppupprevy, Tillstymmelser, premiär strax före jul. Bland pangnumren finns Naturbarn, Sorglösa brunn och Ljungmonologen Kromosomtalaren. Revyns final är en kärleksfull parodi på en jazzkonsert med Fat Mammy Brown (skriven för Brita Borg) som höjdpunkt.

  

1957

Även Tillstymmelser drar ut i tält, fram till mitten av september. Under turnén fyller Povel 35 år. Skivbolaget Knäppupp gör sin första LP med ”live”-upptagningar från Tillstymmelser.

Povel, Martin och andra Knäppuppare medverkar i en av de första större humorsatsningarna i svensk TV, kallad Sitt och se dubbelt (vid denna tid är TV:s stora succé ”Tiotusenkronorsfrågan Kvitt eller dubbelt).

Povel ger ut sin andra bok, Min galna hage, en samling korta berättelser och dikter.

”Röstkonstnären Bunny Blom från Bjärred” lanseras på EP-skivor av märket Knäppupp. Recensenter och skivköpare tycker det låter misstänkt likt Povel, trots att denne (förgäves) försöker dementera.

Karl Gerhard engageras i Knäppupp och revyn Kråkslottet sätts upp på Idéon.

Radiounderhållningen på nyårsafton toppas av Vill Nilsson bli schlagerkompositör? med Povel, Martin, Brita och Gunwer. 

 

1958 

Karl Gerhard tältturnerar med Knäppupp i Karl Gerhards Eriksgata, och Martin medverkar med två Ramel-nummer, Ester och Rock-Fnykis. I filmen Den store amatören gör Povel och Brita ett inhopp och sjunger Tio små vikingar.

Povel reser till Frankrike och skriver på nästa Knäppupprevy tillsammans med Hasse Ekman. Det blir ingen vanlig nummer-revy utan en storslagen föreställning med många röda trådar och på många olika plan. Funny Boy får en starkt försenad premiär före jul. Föreställningen blir lång, mycket lång och recensenterna tar fram negativa omdömen för första gången i Knäppupps hittills sagolikt framgångsrika historia.

Povel erhåller SKAP-stipendiet under året. 

 

1959 

Funny Boy nerkortas och finslipas på Idéon under våren och när tältversionen drar landet runt under nästan fem sommarmånader har den funnit sin form med drygt två timmars speltid. Det blir en av Knäppupps största succéer. Minnesvärda sånger är Tänk dej en strut karameller, Banne mej, Svarta Malin och Skratt. (Ett bidrag, Ljung-monologen Fingal Olsson, kommer från ett par radiotjänstemän vid namn Hans Alfredson och Tage Danielsson, vilka också skriver en egen Idéon-revy till julen -59).

  

1960 

Schlagertippen är en ny radioframgång med Povel, Martin, Brita och Gunwer.

Povel reser med båt till Västindien, vilket resulterar i storsäljaren Måste vägen till Curaçao gynga så.

I Knäppupptältet denna sommar engageras återigen Karl Gerhard, nu i revyn Jubelsommar. Povel är inte involverad i revyn, men väl Brita Borg, Martin Ljung och Hasse Alfredson. Numret Guben i låddan gör stor succé.

Årets decemberpremiär på Idéon blir en verkningsfull kontrast till mastodontiska ”Funny Boy”: Alla 4 med den ”gamla” succékvartetten, d.v.s. Povel, Martin, Brita och Gunwer, i en mer intim och nedtonad men för den sakens skull inte mindre framgångsrik revy. Pianisten Leif Asp är Povels nya kapellmästare och inleder ett betydelsefullt samarbete (ett samarbete som varar till 1973, då Asp avlider). 

 

1961 

Alla 4-revyn anses allför intim för det stora Knäppupptältet, så inför sommarturnén tillkommer Hasse Alfredson och några balettflickor och namnet ändras till Semestersångarna. Klassiska nummer ur denna revy är Karl Nilsson, Vi ska klara av’et, Har ni hört den förut? och ett avsnitt kallat Romantiserad nutid med pastischer på bl.a. Bellman och Birger Sjöberg.

I november har revyn I hatt och strumpa premiär på Idéon, i vilken Povel bidrar med texter utan att medverka själv.

På nyårsafton sänds Povels första riktiga TV-produktion, En ton en takt en vals, som är en televiserad version av radioprogrammet Vill Nilsson bli schlagerkompositör (från 1957). 

 

1962 

Povel fyller 40.

Årets tältturné får namnet The Tältside Story - Jubelscensation och har förra årets höstrevy, I hatt och strumpa, som grund. Povel bidrar med texter, men medverkar inte själv.

Povel och Hasse Alfredson reser på rekreations- och inspirationsresa jorden runt.

Povel är med och bildar (”instiktar”) Gastronomiska Akademien och mottager Evert Taubes stipendium. Ett annat pris Povel erhåller detta år är Karl Gerhards medalj för lång och tdrogen spänst.

Knäppupp firar tio år med jubileumsrevyn Dax igen. Några repriser ur Knäppupp I, Akta huvet, tas fram: Den gamla restaurangtrion m.m. I övrigt finns här Povels Liten turistflamenco, Tänk vilken glädje man har av musiken och Die Borg, skriven för Brita. 

 

1963 

Till påsken gör Povel sin hittills sista renodlade radioproduktion, Far jan kan inte få upp mitt frukostägg.

Under sommaren sedvanlig och framgångsrik tältturné med Dax igen. Numret Viking med Martin Ljung, från Knäppupp I, lyfter taket i tältet. Några dagar in i oktober ges sista föreställningen och Povel beslutar att på obestämd tid lämna scenen, trappa ner den hittills hektiska produktionsverksamheten och i första hand skriva nummer till andra artister.

  

1964

I samarbete med Beppe Wolgers skriver Povel Ryck mej i snöret, som är en hyllning till Emil Norlander och gamla tiders revykonst. Den får tältpremiär i maj och blir Knäppupps största ”flop”. Delvis omarbetad kommer den under hösten till Idéon, kallad Nya ryck i snöret. Under turnéns gång tillkommer den bitska visan Varför är där ingen is till punschen.

  

1965 

Povel och Beppe gör ett nytt revysamarbete, Ta av dej skorna, som blir en god framgång. Inte minst den fina titellåten, som hamnar på Svensktoppen i Povels insjungning. Revyns melodier sjunger Povel in, tillsammans med Gals and Pals, på sin första helt igenom egna LP.

Povel gör också ett par låtar med sin son Mikael, t.ex. En ren familjeprodukt. Denna låt ingår i Ramel i rutan, en timmes Ramelkavalkad i TV som blir en stor succé. 

 

1966 

Efter nästan tre års scenfrånvaro slår Povel till med en av sina bästa revyer, På avigan, skriven för ett till stora delar nytt Knäppuppgäng: förutom Povel medverkar Monica Zetterlund, Lars Ekborg, Sune Mangs och sånggruppen Gals and Pals m.fl. Den sista jäntan, skriven för Monica, Birth of the gammeldans och den suveräna duetten Håll musiken igång med Monica och Povel, är några av mästerverken i revyn.

Karl Gerhards hederspris tilldelas Povel.

  

1967 

Povel och Brita Borg ansluter sig till Svend Asmussens turné i Knäppupptältet, Svendska revyn.

Ramel i bitar, en omfattande intervjuserie med Povel i huvudrollen, sänds i radio under hösten.

Povel och Beppe översätter musikalen Milda makter som spelas på Idéon, årsskiftet 1967-1968.

  

1968 

Knäppupp måste lämna sin teater Idéon eftersom stadsplanerarna ämnar riva kvarteren runt  Brunkebergstorg. Den sista Knäppupprevyn som spelas där heter ironiskt nog De sista entusiasterna, skriven av Povel och Beppe. Revyn börjar som en musikalisk teaterföreställning om en ballongfarare i seklets början och slutar på franska rivieran i nutid, ett avsevärt krumsprång även för inbitna Knäppupphabituéer. På Idéon gestaltar Max von Sydow den svävande huvudrollen, men till sommarens tältturné, Sommarentusiasterna, axlar Martin Ljung denna mantel (rollen skrevs från början med tanke på Martin). Nytt norskt blod i form av energiknippet Wenche Myhre bistår mäster Ramel i bl.a. titellåten De sista entusiasterna, som också blir en framgång på skivlistorna. 

 

1969 

Povel reser till Frankrike för att skriva en revy speciellt för Wenche Myhre och sig själv. The PoW Show med Povel och Wenche plus ”komp” får sommarpremiär i Göteborg och blir en ny Ramel-seger. Den spelas även i Malmö och i ett antal folkparker. Bland numren: Det skulle aldrig delfinerna göra, Naturläsaren, Det stora Rolf-tönteriet och ”trilogin” Kärlekens labyrint.

TV får två kanaler och firar detta med en specialskriven Cabaret Canalhumorn av och med Povel och Hasse Alfredson. Povel deltar även i humorprogrammet Partaj i TV. Povel tilldelas Karl Gerhard-priset.

  

1970 

Idéon-teatern är nu jämnad med marken och The PoW Show ges på Hamburger Börs i Stockholm som krogshow, vilket är en ny ”marknad” för Povel. Föreställningen görs även i en särskild TV-version.

Povel sjunger några både äldre och nyare låtar ”rakt upp och ner” i radioprogrammet Högst uppe på berget från Mosebacke – en idé som kommer att utvecklas ytterligare följande år.

 

1971 

Povel låter sig engageras som ”krogpianist” och sångare tillsammans med gitarr och bas, till en början helt opretentiöst och obemärkt, på Djurgårdsbrunns Värdshus i Stockholm. Sven Olsons trio, vid pianot: P. Ramel blir snabbt ett begrepp i Stockholms och snart även hela landets nöjesliv via radio, TV, grammofon och turné. Denna ”nye” Povel är snarare en återklang från 40-talet och radioserien Rameldags. Under året tilldelas han också både Kungliga statsstipendiet och Stockholm stads kulturnämnds hederspris.

  

1972 

Povel fyller 50.

”Pianoshowen” fortsätter med en ny omgång, men årets stora Ramel-begivenhet är KaRAMELlodier på Berns, i en elegant och delvis nostalgisk kavalkad med ”det gamla gänget” Povel, Martin, Brita och Gunwer samt Monica Zetterlund. Den spelas även i Göteborg och Malmö och spelas in för visning i TV under julhelgen.

Läkerols kulturpris blir Povels detta år. Han blir även ledamot i Musikaliska Akademien. 

 

1973

Sven Olsons trio gör ett segertåg runt landet och hamnar så på Berns, vilket resulterar i LP:n Povel på Berns. Povel blir samtidigt vald till Sveriges populäraste artist, enligt en omröstning i ”Röster i radio”.

  

1974 

PoW Show II med Povel och Wenche har premiär i Malmö och blir minst lika framgångsrik som deras första med nummer som Jag diggar dej, Kristin och Jolin, Trubaduren och Peppar och salt. Showen ges också på Berns i Stockholm, Rondo i Göteborg samt i några folkparker. Den blir dessutom både skiva och TV-program.

  

1975 

Povel samlar material ur Knäppupps historia för utgivning i ett omfattande ”Jättebum”, samt gör en del framträdanden med Sven Olsons trio.

Povel är dessutom för första gången värd för radioprogrammet Sommar.

  

1976 

Den omtalade LP-boxen Knäppupplevelser, 16 skivor plus en innehållsrik Ramel-författad bok, utkommer och får landets många Povel-entusiaster att jubla av lycka. Här finns många tidigare opublicerade pärlor från Knäppupps verksamhet mellan 1952 och 1968.

Povel blir hedersmedlem i SKAP och tilldelas även Svenska Akademiens guldmedalj, kanske den finaste av alla utmärkelser han mottager under 70-talet. 

 

1977 

Semlons gröna dalar, en stor tredelad TV-produktion, blir en ny framgång för Povel. De bästa musikavsnitten kommer också på LP.

Göran Palm skriver i DN den sannolikt första kulturartikel någonsin om Povel Ramel, som annars brukar behandlas på nöjessidorna. 

 

1978 

Sven Olsons trio-turné runt landet (och på Island!) samt på restaurang Maxim i Stockholm.

Lingonben (”Åtta lådor poesi”) är namnet på en bok med Povels samlade (vis)texter. Boken blir en best-seller och tidningarnas kultursidor ”upptäcker” poeten Ramel. 

 

1979

Mera Sven Olsons trio-jobb, bl.a. på Maxim, där en ny Povel-succé får premiär: The Sukiyaki Syndrome. Men den kommer inte med på LP:n Povel på Maxim, som dock innehåller godbitar som sviten Tonal Rättvisa Åt Animalerna med Tvigge Tvestjärt, Kalle Kobra, Acke Asgam m.fl.

Delar ur Povels tidigare radioprogram ges ut under namnet Ramels Radiorariteter, som blir en skivserie med fyra dubbelalbum under kommande tioårsperiod.

Povel tilldelas Lisebergsapplåden som han mottager ur Astri Taubes hand.

  

1980 

Povel engagerar sig i kärnkraftsdebatten med sitt kraftfulla inlägg The Nej Tack Jump.

  

1981 

LP-inspelning av mest äldre udda låtar: Visor som trillat bredvid.

Höstpremiär på Berns för Minspiration, en mycket annorlunda Ramel-föreställning, som till stora delar skrivs ned av recensenterna. Showen omvärderas dock senare av flera kritiker.

Boken Tänk dej en strut karameller utges med sångtexter och melodier.

Kvitt eller dubbelt i TV tar upp ämnet ”Povel Ramel”. Povel får Gustaf Frödings stipendium. 

 

1982 

Povel fyller 60 och firas på olika sätt i TV.

Minspiration ges också under våren i Malmö, Göteborg och Helsingfors.

Sven Olsons trio gör en höstshow på Berns, men gör också en avstickare till Rio de Janeiro! I Brasilien deltar han även i insamling till ett barnhem.

Stallbrödernas pris Revyräven går detta år till Povel.

  

1983

Povel Ramel delar för första gången ut KaRAMELodiktstipendiet, som hädanefter blir en årlig utmärkelse till någon yngre underhållningsartist.

Förutom sejourer med Sven Olsons trio, bl.a. i Malmö och Göteborg, ägnas året i huvudsak åt författarskap.

Povel medverkar också i ett TV-program, Kvällen är din, tillsammans med de tunga revyrävarna Kar de Mumma, Hasse & Tage, Magnus & Brasse, Gösta Bernhard och Lill Lindfors.

  

1984 

Povel och Sven Olsons trio gör ett nytt succégästspel på Berns, vilket också tillplattas i LP:n Povel på Berns II: The Sukiyaki Syndrome, som alltså äntligen kommer på skiva. 

 

1985

Förutom några TV-framträdanden, bl.a. i samband med Helsingborgs 900-årsfirande, ägnas året åt författarskap, bl.a. ett ännu ej avslutat filmmanus. Han hinner dock med en medverkan på Visfestivalen i Västervik tillsammans med Mikael Ramel. De framför bl.a. Far, jag kan inte få upp min kokosnöt ihop.

Povel är för andra gången värd för radioprogrammet Sommar. Han erhåller också Sällskapet Bellmansångarnas hederspris. 

 

1986 

Natur & Kulturs stora pris på 75.000 kr tilldelas Povel Ramel.

Affären Ramel heter en stort upplagd TV-serie med Povel som huvudfigur och med barnen Mikael och Lotta i väsentliga roller. Serien är en Ramel-kavalkad med en blandning av gammalt och nytt. Delar av musiken ges ut i ett nytt ”Jättebum”, Ramels delikatesser (9 LP), där också inspelningar från Minspiration (1981-82) f.f.g. kommer på skiva.

Povel återupptar sitt samarbete med Hasse Alfredson och skriver Vanliga Palsternackan för gottegrisar, utgiven under ”överseende” av Gastronomiska Akademien, där båda författarna är ledamöter. Skriften innehåller mer eller mindre sällsamma matrecept för hela det kommande året.

  

1987

Povel blir båtunderhållare At the Sea Coud Piano på Stilla havet. Författaren Povel Ramel ger ut Min ordkynniga penna, en bok med berättelser, dikter och teckningar.

 

1988 

Povel och Hasse Alfredson förbereder nästa års stora begivenhet. Han får också tidningen Expressens kulturpris Spelmannen. 

 

1989

Povel är ånyo ämne i TV:s Kvitt eller dubbelt, nu i en utmaningsduell.

Tingel Tangel är namnet på Ramels och Alfredsons skapelse, en totalkväll på Tyrol, där de båda sätter sitt signum, inte bara på text och musik utan också på maten och hela restaurangmiljön. Margaretha Krook är föreställningens leading lady. Showen spelas in för både grammofon och TV.

  

1990

Tingel Tangel, som gått för utsålda hus föregående år, får nypremiär med delvis nyskrivet material, då Siw Malmkvist ersätter den inte längre Dramatenlediga Margaretha Krook.

Povel Ramel läser in Min ordkynniga penna som talbok på fyra bandkassetter. Uppläsningen ger texten ytterligare dimensioner. 

 

1991

Povels första CD-produktion, Återbesök i holken, görs med 16 äldre Ramellåtar i nytolkningar.

Året ägnas i övrigt åt memoarskriverier och planering av det stora jubileumsåret 1992.

  

1992 

Stort jubileumsår då Povel fyller 70 och Knäppupp 40.

Povel firas på olika sätt, i radio, TV och tidningar. Vänboken Om & till Povel ges ut där intäkter tillfaller KaRAMELodiktfonden, den stora CD-boxen Ramels klassiker, med 5 skivor Ramellåtar från lika många decennier, ligger på skivhandelsdiskarna, textboken Lingonben får en förflerad upplaga och en gratulationsrevy, … och överalltihopa lyser Povel Ramel ges på Cirkus med Povel i publiken och tidigare KaRAMELodiktstipendiater och nära medarbetare på scenen.

Povel ger ut första delen av sina memoarer, Följ mej bakåt vägen, med fina recensioner.

Den stora jubileumskavalkaskaden Knäpp igen har i september premiär på Cirkus i Stockholm. Den får lysande recensioner och går för utsålda hus. På scenen finns, förutom Povel, Wenche Myhre och Grynet Molvig, nya medarbetare som Johan Ulveson, Magnus Uggla, Charlott Strandberg och The Real Group. Gamla nummer återbrukas och nya tillkommer som Två veteraner, Gökungen och Vem fan äger vad (Maggan).

En dokumentär om Povels stora jubileumsår görs av Povels styvdotter Marianne Gillgren tillsammans med fotograf Gunnar Källström, för visning i TV.

  

1993 

TV visar på nyårsdagen Gillgrens/Källströms stora Poveldokumentär.

Knäpp igen fortsätter på Cirkus under våren, flyttas till Göteborg under hösten, har stor final i Oslo, ges ut på CD, blir Guldmasken-belönad och visas i TV kommande julhelg.

Povel läser in memoarboken Följ mej bakåt vägen för senare utgivning, men den sänds som följetong i radion redan nu. 

 

1994

Förutom TV-program ihop med The Real Group är Povel, tillsammans med många andra artister, involverad i ett Bellmanprojekt med insjungning och CD-utgivning av samtliga  Fredmans epistlar.

  

1995 

En (misslyckad) fotoperation ställer till det detta år, men Povel förtröttas inte utan förbereder ytterligare en revy, att ha premiär kommande år. Under hösten deltar han i Cancergalan tillsammans med Hasse Alfredson.

 

1996 

Kolla klotet har premiär i Göteborg i februari till, återigen, lysande recensioner, en revy som innefattar både en rymdfärd och en hyllning till jazzen; resenärerna i föreställningen är Povel, Charlott Strandberg, Anne-Lie Rydé, Maria Lundqvist och Tomas von Brömssen. Bland numren: Klarinarrinetten, Tack Kung Karneval och Västkustjazzfansan. Under hösten flyttas revyn till Stockholm, men innan dess hinner Povel medverka i Allsång på Skansen, där smakprov från revyn ges. Den ges även ut på CD och spelas in för TV-visning.

  

1997 

Kolla klotet fortsätter i Stockholm några månader och visas därefter i TV under våren. Povel pustar ut med ett nytt engagemang som flodbåtsunderhållare längs Donau, innan det blir dags att fylla 75.

I juli blir det ett uppskattat framträdande på jazzfestival på Åland. Dessutom hinner han med att sjunga in bl.a. Joakim uti Babylon till det fortsatta Bellmanprojektet, där diverse artister nu tar sig an och ger ut på CD samtliga Fredmans sånger.

 

1998 

Povel promoveras till filosofie hedersdoktor på Stockholms universitet. Han får även Fred Winter-stipendiet. För tredje gången är han värd för radioprogrammet Sommar. Ukeleleklubben utser honom till ”Århundradets glädjespridare”.

  

1999 

Povel gör reklam för Vattenfall med Var är hålen, en travesti på egna Var är tvålen. Han och Hasse Alfredson är gäster i en uppskattad träff hos Akademiska föreningen i Lund i april.

TV förvärvar rättigheterna till en hel hoper inspelningar av Povel och Knäppupp och har för avsikt att sända ut i TV framöver, t ex via Minnenas television.

Andra delen av memoarerna, Som om inget hade hänt, ges ut och får fina recensioner. Samtidigt ligger 77-årige Povel i förberedelser för ännu en föreställning, nu i form av en konserthusturné! 

 

2000 

Som om inget hade hänt tillsammans med Wenche och Putte Wickman + musiker förgyller landets konserthuslokaler under både våren och hösten. Povel med trio varvas där med en omfattande retrospektiv genomgång av Knäppupps verksamhet genom åren. Föreställningen får jublande recensioner och filmas, men det visar sig svårt att sälja den till TV.

Den oförtröttliga Ramel blir Grammisvinnare och får juryns hederspris som ”en estradens tusenkonstnär”.  

 

2001

Povel börjar närma sig de 80, men slår inte av på takten. Han deltar i makarna Skifs arrangemang, Speldosa, i Sälen, tillsammans med Hasse Alfredson och yngre artister. Han gör ännu en båtresa på Stilla havet och underhåller resenärer.

Som om inget hade hänt spelas i kalkbrottet i Dalhalla under sommaren. På Jazzfestival i Bangen Sandviken medverkar Povel med trio. Trion (Povel med trio alt. Povel i trio) blir snart en slags efterföljare till Sven Olsons trio och gör nedslag då och då i landet.

På SKAP:s 75-årsjubileum sjunger Povel duett med artisten Meja. En ny visbok, Djur i dur, ser dagens ljus, med visor om avglömda djur, t.ex. Acke Asgam, Fulvia Fästing.

I slutet på året blir det samarbete med Göteborgssymfonikerna och sångkören Amanda på Göteborgs konserthus. Ramelodia lusticana heter den guldkantade konserten där man bl.a. kan höra Povels alster sättas i symfonisk dräkt á la både Alfvén, Händel, Mozart och Stravinskij.

  

2002 

Ramelodia Lusticana fortsätter några gånger på Göteborgs konserthus, men TV vill inte (har inte råd att) spela in den. Som 80-årshyllning får TV-tittarna i stället se ett ”klipp-program”.

Den jazziga Farfar är på festhumör spelas in på CD, och med denna låt framträder Povel för andra gången i Allsång på Skansen. Visan blir även signatur för radioserien AproPovel där Povel i 8 avsnitt ”reminiscerar” över sitt artistliv.

Povel och Wenche deltar på sommarens Malmöfestival, och Ferlinpriset blir Povels under året.

 

2003 

Konserten Ramelodia Lusticana ges ut på CD. Fortsatta nedslag ”då och då” för Povel med (i) trio, samtidigt som en renodlad pratshow tillsammans med Stephan Lundin har premiär under hösten; Pratstund med Povel.

En julshow i Hasses lada i Båstad förbereds. Den får namnet Ladusprall, och i den framträder Povel tillsammans med Lill-Babs, Maria Lundqvist och Lasse Brandeby. Ett uppslag från 40-talet, Gubben Slö har då finslipats till showen.

Povel erhåller Karl Gerhard-stipendiet.

  

2004

Pratstund med Povel tillsammans med Stephan Lundin fortsätter med några föreställningar under våren, liksom att Povel med (I) trio gör några nedslag – även på svenskkoloni i Marbella, Spanien. Skandinavien Dixieland Jubilée på Cirkus får Povelbesök. I konserter, A tribute to Putte, med anledning av Putte Wickamn, 80-år, är Povel en av hyllarna. I Göteborg är Povel en av gästerna i Peter Harrysons gästabud. Ingen vila för 82-årige Povel som detta år tilldelas S:t Eriksmedaljen som förtjänt stockholmare.

  

2005

Tsunamikatastrofen i Asien och flodvågens offer där får en stödgala på Sergels torg, där Povel i trio deltar, liksom att trion fortsätter att göra ett och annat nedslag runt landet. Ytterligare en hyllningskonsert till Putte Wickman, 80 år, har Povel som deltagare.

I serien Svenska stjärnor i Berwaldhallen är det Povel, Louise Hoffsten och Radiosymfonikerna som är stjärnorna.

Povel blir för andra gången promoverad till hedersdoktor, nu av Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg.

Förnyad Povelpratstund, nu med musik har premiär på höstkanten och gör nedslag i landet. Povel intervjuas där av Stephan Lundin och musiken står Mikael Ramel, Backa Hans Eriksson och Niklas Sundén för.

Strax före jul deltar Povel och Backa Hans i en hyllningskonsert för ”Dompan” i Berwaldhallen. 

 

2006 

Förnyad Povelpratstund, nu med musik fortsätter göra några nedslag under våren, samtidigt som Povel med (i) trio förgyller då och då, t.ex. i föreställningen Swedish Jazz i Berwaldhallen.

Povel spelar in låten En tillräckligt stor summa pengar, tillsammans med Svensk Ramelorkester och deras nya CD med Ramelmusik.

Det sista KaRAMELodiktstipendiet som Povel delar ut själv går till Kalle Moraeus.

I Allsång på Skansen är Povel gäst tillsammans med Mikael Ramel och Backa Hans Eriksson.

Povel erhåller Fridolf Rhudinpriset.

CD-boxen De bästa av Povels mångsidor, 5 skivor Povellåtar indelade i kategorier, ges ut.

Under hösten kommer så ytterligare en uppföljare till senaste årens pratshower, nu kallad Povel á la carte med Povel, Stephan, Mikael, Backa Hans och Niklas. Den filmas även för senare utgivning. 

 

2007

Povel á la carte gör ytterligare några nedslag, med föreställningen i Malmö i mars som den sista ordinarie. Det absolut sista framträdandet skedde sedan i Svenska kyrkans lokaler i London i april, där radiomannen Lasse Johanson var värd.

Den 1 juni fyllde Povel 85 år, på kvällen den 5/6 avled han och den 6/6 spreds nyheten i radio och TV. Nationaldagsfirandet blev sig inte riktigt likt! Uppmärksamheten blev stor i TV på nationaldagskvällen och dagen därpå hade samtliga tidningar många sidor om Povel.

Den 26/6 ägde begravningen rum i Ansgarskyrkan på Lidingö, med Ewa Munther som officiant och Anders Eljas som organist.

Den 9/7 ägde en Minneskonsert rum i Stockholms stadshus med många artister, och den 15/8 var det stor hyllningskonsert på Gustav Adolfs Torg i samband med kulturfestivalen.

Under julhelgen fick TV-tittarna se dels inspelningen av Povel á la carte från Maximteatern och dels serien Semlons gröna dalar

 

 

//