Vad gjorde Povel i mitt liv?
Som nioåring överföll Povel mig och polaren Yngve i hans rum på Tomegapsgatan i Lund. Det var till att börja med Gräsänklingen och Johansson men stenkakeförrådet fylldes snabbt på med hjälp av Stöltens grammofonskiveaffär. I skolan fanns det tre läger fans; Elvis Presley, Tommy Steele och Povel Ramel. Vi i sistnämnda gruppen ansågs visst lite utanför, men det var det värt! Att sätta upp Povel-bilder med hjälp av Karlssons Klister gjorde mig inte populär och pojkrummet fick omtapetseras när jag flyttade.
Som många vittnat om, var det främst Povels lek med språket men även några odödliga "slagdängor" som har följt och imponerat på mig. Jag har sett de flesta produktionerna och sista gången var ett framträdande hos Bengtssons Bil i Eslöv (!). Att då få kröna min karriär med en styrelsepost i Povel Ramel-sällskapet känns som den näst största hedersbetygelsen. Den största var när Povel spelade in "På Svenne Perups tid" till mitt halvsekeljubileum. Det kallar jag stort. Det gjorde nog inte Elvis eller Tommy till något av sina fans.
Sven Perup
Tillbaka
