Jag är barndomsvän med Povel – från min barndom då, inte hans. Som sjuåring fångades jag av en urgammal föräldraskiva med bland annat Johanssons Boogiewoogievals, och skrev ett brev till Povel. Detta blev upptakten till en lång och underbar vänskap per brev och besök, där de femtio år som skilde oss åt aldrig märktes - Povel var även i den bemärkelsen tidlös. Han har gjort mitt liv så oerhört mycket gladare och när jag saknar honom för mycket kan jag alltid spela hans musik. I den lever han vidare och jag vill gärna bidra till att sprida både musiken och glädjen till andra, i alla åldrar, genom Povel Ramel-sällskapet.
Pia Dellson
Tillbaka
