Det rådde femtiotal, och gossen Lennart blev medveten om tillvaron och om Povel Ramel. Flugiga radioprogram avlyssnades flitigt, och allt nöjsamt som framfördes i etern skrevs ned och kommenterades i små böcker som fortfarande ligger någonstans. Povelska artiklar ur tidningar klipptes ur och sattes i pärmar! Veckopengarna sparades och knäppuppska grammofonskivor köptes in! Skrifter och noter likaså! Revybesöken blev legio från och med Knäppupp 3! Ramelsamlandet tog fart!
På denna Povelska väg går färden fortfarande – trots att mästaren inte längre finn med oss! Visst, Lennart har även prövat att leka Ramel i det privata. Egenskrivna texter har framförts i slutna kretsar, på födelsedagskalas i släkten, på jobbet m.m. Dock alltid med det idoga försöket att inte hamna i Bladbergerifällan.
Hur hamnade då den åldrande Lennart i sällskapet? Jo, via googlande på nätet påträffades både det ena och det andra, bl a ett livaktigt forum för Povelentusiaster. Upptäckten gjordes dessutom att ett Povel Ramel-sällskap var på väg att bildas, för att hålla Povels konstnärliga gärning levande. Samtidigt blev Lennart, nu 60+ och pensionerad i förtid, fri från sin roll som ekonomichef på den fristående sparbanken i Alingsås. Genom denna kombination – stor Ramelentusiast och bankekononom – hamnade gubben Lennart som en resurs i arbetsgruppen för sällskapets bildande. Och blev sedan vald till kassör i interimsstyrelsen.
Så gick det till!
Tillbaka |
 |
