Povels naturbarn

 

 

Povels Naturbarn 2010. Foto: Lasse Seger.

 

Lotta Ramel, Mikael Ramel och Backa Hans Eriksson (Orkestern)
Kulturen, Vårgårda 3 oktober 2009 och Mellby Altelier 3 augusti 2010

 

Povel stod alltid för nya grepp och den traditionen fortsätter barnen eller rättare sagt Naturbarnen med. Att ge bästa underhållning i det minimala formatet på små orter och scener är ett genialt påfund!

 

Inledningsvis framförs Lotta! sss va inte larvi, Måste vägen till Curaçao och Naturbarn i delvis nytt kostymerat härligt calypsosjok! Gemensam nämnare är krusbär, ett nytänkande som sitter som en smäck! Vårt eget blue Hawaii (1942) tolkad av Mikael till utsökt baskomp av Backa Hans står sig bra som ett årgångsvin! Lotta, fin på att läsa dikter, ger oss Svampode och Gustaf från Min Galna Hage. Skrevs när Povel var ungefär 13 år.
 

Den lille tecknaren sjungs för säkerhets skull av Mikael då risken finns att Lottas skolfröken är i publiken. Man vet aldrig… Vid 8 års ålder sjöng nämligen Lotta den under bältet belägna låten på roliga timmen.
 

Kristin och Jolin (1974) innehåller diverse intima inslag och handlar om när kärleken gick förbi byn. Jag vet ej varför, men fråga Kristin.

 

I Mikaels presentation av Djur i Dur får till publikens bifall Fulvia Fästing och Acke Asgam vara väl utvalda djurarter.
 

Lotta får lite hjälp av Mikael och Backa Hans när hon rappar loss i Jag diggar dej. Otroligt skickligt är inga överord. Det gäller även den outslitliga Ta av dej skorna, där Mikael visar vilken virtuos han är på gitarren. Och visst ger Lotta och Backa Hans stöd åt hela operan!

 

Med stor finess skrev Povel om politik. Varför är det ingen is till punchen?, Grisälven (ständigt aktuell), Nej Tack Jump (som tydligen vår regering missat), Excellensen och Bag Lady (Tingel Tangel) är några jag inventerat. Margareta Krook framförde oförglömligt Bag Lady på Tyrol (där även Lotta medverkade). Bag Lady får absolut ett lika bra framförande här av Lotta.

 

Mikael berättar om vilket utsatt barn han var med musikstörningar från alla rum! Povel komponerade Siskorna i björken (ta ta ta ti ta ta), mamma Susanna övade skalor, Lotta bä bä vita lamm och tvenne storasystrar spisade skivor med legender som Oscar Brown Jr’s Sin and Soul respektive Les Swingle Singers Jazz Sebastian Bach.
 

Kalenderbitarna får inte årtalen att stämma riktigt, men kul är det! Allt illustreras ungefär som i Är det nån som har en våning åt mej?
Nebbug Kaon från Beppes Julkalender har ju redan gått till historien, men varken jag eller Gubben Noak blir mätta på den i Lottas tolkningar.

 

The Sukiyaki Syndrome river ner skrattsalvor när Lottas sång, frenetiska glasögonexercis och minspel rullas ut!
 

Mikael ger nytt liv åt några örhängen som Underbart är kort, The Gräsänkling Blues och Alf beror på mej. Väl lämpat för live-CD, men det är förresten hela föreställningen!
Tänk att brevläsning kan få så stort värde och underhållning! Att potatisstanning (Min galna hage 1957) kan ge upphov till orättvis betygsättning erfor en elev med sin uppsats och skrev till Povel och fick ett utförligt svar. Modersmålsläraren var nämligen helt och oförsvarbart okunnig i fenomenet potatisstanning.
Andra brev handlade om klistermärken, bilresa i Amerika och ett trösterikt och mycket välformulerat brev till Susanna, från en 16-åring, när Povel avlidit.

 

Slutligen letar alla tre inklusive orkestern förgäves efter Tvålen och extranumret blir Dagen då visorna dör. Hemska tanke!

 

Tack Lennart Andreasson för värdefulla minnesanteckningar från en föreställning av absolut högsta klass!

 

Ja, så kommer Naturbarnen till Mellby Atelier, beläget mitt i Himlajord dvs Österlen. Jag fyller på Vårgårdarecensionen och nu är showen absolut mogen för STV att visas på bästa sändningstid. Mellby Atelier är en underbar konsertlokal, som är perfekt lämpad för denna slitstarka och något förnyade föreställning. Lotta,Mikael och Backa Hans visar prov på scenkonst av hög klass. Ajöss med Glober, Dalhallor och andra arenor. Här gäller det lilla, publiknära och intima formatet. Kokosnöten är faktiskt fortfarande hel, konstigt nog, efter en brutalt svängig och en rätt så enormt sanslös version av denna odödliga landsplåga. Povels Naturbarn får här ett nyttigt hälsobad i exklusiv miljö och den sommarklädda, jublande och ”povelfansiga” publiken ett angenämt minne från sin ferie! Det är bara att hoppas att det blir återseende nästa, nästa, nästa och nästa år igen på Mellby Atelier.

 

Lasse Seger