Povel och Fats
– två jazziga själsfränder

 

Povel Ramel var en mycket skicklig jazzpianist, sångare och kompositör. I självbiografin ”Följ mig bakåt vägen” läser jag, att det inte var lätt för Povel att välja instrument. Det blev först saxofon, men ”älsklingsinstrumentet fick efter tappra försök slumra ostört i sitt fodral”. Saxen dök dock upp helt oförglömligt i KNÄPPUPP III (TILLSTYMMELSER) och låten hette Sjung jazz (1956) med Cilla Ingvar på trumpet oc h Martin Ljung vid trummorna.

 

Jag läser vidare ”Men vårt piano är ju hopplöst, Fats! invände jag, det är stort och klumpigt och svart – förlåt – och det har gamla, fula hållare för stearinljus!!! Ha, ha, ha! Toppen my boy! guppade Fats. By the way – pianot är the one and only instrument att komponera på. För du komponerar väl Buddy?”

 

1938 då Povel var 16 år vistades han i England och jag citerar följande ur memoarerna: ”Jag hade den osannolika turen att – just på London Palladium, där knalleffekterna tycktes komma på löpande band – få uppleva en av mina stora kungar, Fats Waller, live, ytterst live! Kan ännu tydligt frammana bilden av honom, när han, som en artighet mot englandspubliken, iförde sig skotsk båtmössa och en liten komisk mantel, för att sedan dra igång sin alldeles
speciella version av Loch Lomond. Det gungade synnerligen skotskt. Jag vill minnas att han fick ur sig något om whisky också. Och i sig!”

 

Det är massor av svensk jazzhistoria, som skildras i ”Följ mej bakåt vägen” – intressant, roligt och dramatiskt. Hör/läs den eller hör/läs om den!
Fats tillfälliga, engelska musikanter var verkligen med på noterna, som i t ex A tisket – a tasket, (insp. London 1938) vilket inspirerade Povel till Var är tvålen som man tydligt kan höra. Ytterligare ett gyllene exempel på ekologisk jazz. Följande rader är hämtade från den fyndiga texten:

 

 

 

Fats Waller i London 1938. Foto: JSP

Jag undrar

Var är tvålen, broder?
Ge mig tvålen, syster!
Mycket må vara möjligt,
Bad är löjligt utan tvål –

 

Bad är inte bra – utan tvål!
Ingenting att ha – utan tvål!
Bara fusk – utan tvål!
Bad är snusk – utan tvål!

 

Var den gul?
Nej nej nej!
Var den blå?
Nej nej nej!
Var den svart?
Nej nej nej!
En liten rutig tvål!
Säg, var den lång?
Nej nej nej!
Var den kort?
Nej nej nej!
En fet tvål?
Nej nej nej!
En liten knubbig tvål!

 

Så säg mig
var är tvålen, vänner?
Ser ni tvålen, vänner?
Undran och skräck jag känner
Var, var, var?

 

Fats sjöng:
Was it red?
No no no!
Was it green?
No no no!
Was it blue?
No no no!
A little yellow basket!

 

I Jan Bruérs utmärkta LP-serie Ramels Radiorariteter (4 dubbelalbum) finns Wallerkompositionen The spider and the fly. Låten ingick i radioserien Fyra kring en flygel (1950) då temat var Musikalisk zoologi. Medverkande vid detta tillfälle var professorerna Brita Borg spec insekter och däggdjur, Oscar Rundqvist spec ryggradslösa skal- och kräldjur, Folke Eriksberg spec vackra näbbdjur och Povel Ramel spec blötdjur!

 

The sheik of Araby (Ted Snyder-H Smith) fanns med i Fats Wallers repertoar. Den kallades helt enkelt Shejken när Povel satt vid pianot i Sven Olsons Trio. Från ” Lingonben” kommer följande rader:

 

En arabisk shejk är jag,
Godag godag godag!

 

Jag bjuder romantik
bak tältets öppningsflik

 

Jag har Valentinos charm
och Karl Alfreds starka arm.

 

Jag rekommenderar alla varmt att l ä s a Povels texter – orden får en ny dimension och ger upphov till många glada skratt! Ett lysande exempel på detta gav Claes Eriksson när han deklamerade ”Släkthuset” i Allsång på Skansen i somras.

 

I ”Jazzen anfaller” (Svensk jazzhistoria Vol 5, cd 2) är det ingen tvekan om vem Povel lyssnat på och inspirerats av. Ödets ironi – Yep Roc Heresi (1947) och Lady Be Good (1947) framförs à là Waller. Apropå Svensk jazzhistoria finns korta fragment av Povel spelande saxofon i Jazzkåsören (Vol 7, cd 2) men det är en annan historia.

 

Fats Waller i New York. Foto: JSP

 

I ett så allvarligt ämne som kärnkraft tog Povel hjälp av sin husgud. The Nej Tack Jump bygger på Fats musikstil och lyssnar man på den kluriga texten var det svårt att rösta fel. Här följer några verser från ” Lingonben”:

 

Barsebäck, Forsmark, Ringhals, Oskarshamn,
inget fel på er,
men dessa ruvande randiga klossar man byggt
bör ni snarast skrota ner.

 

Med ögon och öron på skaft – Nej Tack!
Skyr vi atomernas kraft. – Nej Tack!
Vår sol syns på mappar,
Affischer och knappar –
Nej Tack! Vår linje är 3.

 

Barsebäck, Forsemark, Ringehals, Oskarshamn,
Har fött en ny propå
Låt oss nu med en test helt i dur fråga hur
Alert är FMK!

 

OK, då ska vi pröva er
Solkraft – Ja Tack!
Vindkraft – Ja Tack!
Vågkraft – Ja Tack!
Vattenkraft – Ja Tack!
Torvkraft – Ja Tack!
Korvkraft – Ja Tack!
Kärnkraft – Nej Tack!
- Ja, det är bra!!! Det tyder på en viss alertness! – Är ni redo så fortsätter vi!

 

 

 Povel på Konserthuset i Malmö 2000. Foto Lasse Seger.

 

I FUNNY BOY och låten Vårt bästa gästabud (Mat, mat) har vår mest flugiga baron påverkats av Shortnin’ Bread och Serenade For A Wealthy Widow, vilka är guldkorn från Fats repertoar. Detta har jag funnit i de sex magiska askarna med Fats från det genuina engelska grammofonbolaget JSP! Ur den odödliga och aldrig publicerade texten – nedtecknad av Bengt Karlsson/Bill Friman – till Vårt bästa gästabud (sex A4-ark lång) hämtar jag några rader:

 

Här ska lagas – MAT MAT!
Vad behagas? – MAT MAT!
Skicka ut ett gästabud-bud-bud,
Med köttbulletin om vårt köttbulle-team!

 

Duka salen! – Fort! Fort!
Skala skalen! – Gjort är gjort!
Vill du bli med köksebrud-brud-brud?
Med köttbullar? MED KÖTTBULLAR!

 

Ni bakar, Vi smakar;
Palt, pudding och paj.
Sköt smeten! Skjut geten!;
Ända in i evigheten!

 

Fläskkotletter? – Smack! Smack!
Tretti rätter! – Tack! Tack!
Låt oss dämpa alla ljud, ljud, ljud!
Ty högljudd mat blir trögbjudd mat,
När vi bjuder VÅRT BÄSTA GÄSTABUD!

 

Mat, mat är lite i stil med Naturbarn, vilken Povel även spårar in på i sina improvisationer. Hur som helst svänger det som bara den om Mat, mat, som verkligen är en höjdare. Hoppas för Guds skull att någon, förslagsvis Jonatan Blom-Ramel, ger sig i kast med detta mästerstycke! Förresten, Jonatan, varför inte hela FUNNY BOY!

 

Gemensam nämnare för Povel och Fats var deras förmåga att sprida glädje. Det finns säkert flera exempel på hur Povel inspirerats av Fats musik. Jag har bara tagit fram några smakprov – några läckra kantareller ur svampskogen att glädjas åt! Povel har verkligen hjälpt och bidragit till att Fats musik lever vidare. Snubbarna vandrar vidare hand i hand i jazzhimlen ….

 

Annandag jul 1970 sändes i SVT ”Oppåner”, en hyllning till Fats Waller, producerat av Beppe Wolgers. Medverkade gjorde Povel Ramel, Charlie Norman, Birgitta Andersson, Stig Grybe, Leif ”Smoke Rings” Anderson m fl.

 

Där serverades försvenskade Fats Waller-låtar som i original heter The spider and the fly, A porters love song to a chambermaid, Let’s sing again, The sheik of Araby och Ain’t misbehavin.

 

Ett stort tack till vår kassör Lennart Andreasson för tipset om detta TV-program. Povel Ramelsällskapet har gett mig nya värdefulla kunskaper!

 

Lasse Seger