Stiliga Niklasson

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

Text och musik: Povel Ramel, 1964. En pastisch på Emil Norlanders visor som framfördes av Mari Ade i revyn "Ryck mej i snöret", 1964.

 

 

Vem är det som kommer gatan fram, fram, fram,

med sin breda arm kring en madam, -dam, -dam?

Runt omkring står kvinnfolk liksom i kolonn:

Vem är detta? Vem är detta? Jo det är ju Niklasson!

 

Stiliga Niklasson,

han är Munkbrons största flört,

fiskmånglar Niklasson,

simpa, kolja, nors och mört.

 

I den röda handen en putäll, -täll, -täll,

och runt hakan silverblanka fjäll, fjäll, fjäll.

Karln kan nästan luktas varsomhelst ifrån,

men me klänypa i näsan kan man kyssa Niklasson!

 

Stiliga Niklasson,

han är Munkbrons största flört,

fiskmånglar Niklasson,

simpa, kolja, nors och mört.

 

Snart en dag han väljer sin gemål, -mål, -mål,

bröllopsmiddan blir de ål i kål. kål, kål.

Då ska alla kär’ngar stänga sina stånn,

sillkommersen går i kvav, men länge leve Niklasson!

 

Stiliga Niklasson,

han är Munkbrons största flört,

fiskmånglar Niklasson,

simpa, kolja, nors och mört.

 

En gång kanske gjutes han i bly, bly, bly,

och på Munkbron får han stå staty, -ty, -ty.

Under själva karln, som på Panoptikon,

på en plattfisk utav silver står det skrivet Niklasson.

 

Stiliga Niklasson,

han var Munkbrons största flört,

fiskmånglar Niklasson,

simpa, kolja, nors och mört.

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet