Killarna som gjorde henne fet

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

Text och musik: Povel Ramel, 1952 (och 1977). Visan skrevs till Folkan-versionen av första knäppuppen, AKTA HUVET, 1953. Povel sjöng och kvinnan som blev fetare och fetare spelades av Maj-Britt Thörn. Vid TV-serien SEMLONS GRÖNA DALAR, 1977, reviderades texten något; Povel sjöng den där ånyo, men denna gång var det Wenche Myhre som spelade det kvinnliga offret. Texten nedan avser versionen i "Semlons gröna dalar":

 

 

Jag vill sjunga er en tragisk liten visa,

melodin är inte klok, men strunt i det.

Den är närmast gjord som bakgrund till den hemska sagan om

alla killarna som gjorde henne fet.

 

Hon var smärt och ljuvlig innan vi blev gifta,

kärlek, kyssar, te och sex var vår diet.

Men så fort vi växlat ringar gick vår lyckas sol i moln,

då kom killarna som gjorde henne fet.

 

Först kom bagar’n som har bageri i huset,

det sprack ut en flirt som knappast var diskret.

Jag höll masken ty jag visste ej, att han var först i kön

Ibland killarna som gjorde henne fet.

 

Han kom med limpor och bullar och spisbröd och frallor,

ja, större delen av sin produktion.

Han gick framåt och bakåt med bakplåt på bakplåt,

som tecken på sin glödande passion.

 

Och hon åt och åt och åt och åt och åt och åt och åt,

det fanns knappast någon riktig måtta på’t.              

Och ju mer hon åt, dess mer han bulla upp ur bagarbo’n,

och ju mer han bulla upp dess mer åt hon.

 

Och han smekte’na och klappa’na och gjorde’na sin kur,

ty bakom brödet var han inte mer än karl.

Och då såg hon upp från faten och gav så som tack för maten,

mellan tuggorna ett leende till svar.

 

Jag blev magrare och argare och argare och magrare

och hota’ med att ställa till skandal.

Men när föga sådant lönade, jag bönade och stönade;

nu lämnar jag min grymma jämmerdal.

 

Och jag sa’ stopp lilla du, inte mera nu,

och så ringde jag till doktor Plommonstam.

 

Doktor Plommonstam kom hit

och gick igenom bit för bit

och sa’ den magen, tänkt på magen.

Detta fina preparat,

det ska ni ta ihop med mat,

tolv gånger om dagen,

måttlig dos;

och så tog han lite bröd och gick sin kos.

 

Tiden gick och hoppet slockna.

allt i takt med att hon tjockna:

 

Men så småningom så tröttna hon på bagar’n,

det blir trist med enbart bröd som alla vet.

Det var då den store, käre slaktar’n gjorde sin entré,

ibland killarna som gjorde henne fet.

 

Han kom med korvar och stekar och syltor och rultor,

ja, större delen av sin produktion.

Av och an han sågs slinka med skinka på skinka,

som tecken på sin glödande passion.

 

Och hon åt och åt och åt och åt och åt och åt och åt,

när hon inte hicka’ till och sa’ förlåt.                         

Och ju mer hon åt, dess mer han bulla upp ur slaktarbo’n,

och ju mer han bulla upp dess mer åt hon.

 

Och han smekte’na och klappa’na och svassa kring’na,

ty bakom sin slaktmask var han inte mer än karl.

Och då såg hon upp från faten och gav så som tack för maten,

mellan fläskbenen en liten blink till svar.

 

Jag blev magrare och argare och argare och magrare

och hota’ med att ställa till skandal.

Men när föga sådant lönade, jag bönade och stönade;

nu lämnar jag min grymma jämmerdal.

 

Och jag sa’ stopp lilla du, inte mera nu,

och så ringde jag till doktor Plommonstam.

 

Doktor Plommonstam kom genast

och sa’ hjärtligt tack för senast

och sa’ magen, akta magen.

Här är nästa preparat,

det ska ni ta ihop med mat,

tolv gånger om dagen,

större dos;

och så tog han en kotlett och gick sin kos.

 

Tiden gick och hoppet slockna,

helt i takt med att hon tjockna.

 

Efter köttet är det lämpligt med desserten,

så konditorn kom härnäst på vår tapet.

Utan tvekan garanterar jag, att han var allra värst

utav killarna som gjorde henne fet.

 

Han kom med tårtor, krokaner, maränger, konfekter               ,

ja, större delen av sin produktion.

Han gick fram och tillbaka, med kaka på kaka

som tecken på sin glödande passion.

 

Och hon åt och åt och åt och åt och åt och åt och åt,

när det enda jag fick svälja var min gråt.                  

Och ju mer hon slök, dess mer han bulla upp ifrån sitt kök,

och ju mer han bulla upp dess mer hon slök.

 

Och han smekte’na och klappa’na och flirta’na,

ty när det kom till tårtan var han inte mer än karl.

Och då såg hon upp från faten och gav så som tack för maten,

mitt i vispgrädden en liten puss till svar.

 

Jag blev magrare och argare och argare och magrare

och hota’ med att ställa till skandal.

Men när föga sådant lönade, jag bönade och stönade;

nu lämnar jag min grymma jämmerdal.

 

Och jag sa’ stopp lilla du, inte mera nu,

och så ringde jag till doktor Plommanstam.

 

Doktor Plommonstam kom genast

och sa’ hjärtligt tack för senast

och sa’ magen, akta magen.

Här är nästa preparat,

det ska ni ta ihop med mat,

tolv gånger om dagen,

riklig dos;

och så tog han en krokan och gick sin kos.

 

Tiden gick och hoppet slockna,

helt i takt med att hon tjockna.

 

Men så småningom så hårdna konkurrensen,

allesamman börja’ komma på en gång.

Och dom överbjöd varann såväl i mängd som kvalitet,

så till slut så såg hon ut som en ballong.

 

Det var då den kom, den verkligt stora skrällen,

på ballongers vis försvann hon upp mot skyn.

Och där sprack hon, och som skamsna ungar stod vi kvar och grät,

jag och killarna som gjorde henne fet.

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet