Kärlek livet ut

 

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

 

Text och musik: Povel Ramel, 1956. Visan ingick i Knäppupp II, "Tillstymmelser", 1956-57, och sjöngs där av Cilla Ingvar, Brita Borg och Lissi Alandh. Därefter sjöng Brita Borg ensam in den på Knäppupp-EP.

 

 

Flicka 1

 

Som ung och grön jag jobba i en flott antikaffär.

Plötsligt stod en kund i dörrn, plötsligt var jag kär!

Han log och fråga: Säljs det bara gamla saker här?

Fick en dyr kinesisk vas – och min adress på köpet.

 

Vi samla våra prylar under ett gemensamt lock.

Sängen den var gustaviansk, tanken var barock:

Jag borde varit vaken, men jag somna som en stock.

Nästa morgon till min spegelbild jag sade dock:

 

Det gäller kärlek – livet ut!

Den har funnit dej till slut.

Det gäller solsken, gäller sång,

gäller sånt som bara händer dej en enda gång.

 

Det växer rosor i ditt hår,

och ditt hjärta är till brädden fyllt av evig vår.

Aldrig mera störs din sinnesfrid,

inga sorger – ingen strid.

Det gäller kärlek – hela livet ut!

Du är lycklig, punkt och slut.

 

I början var vårt äktenskap ett enda blomsterfång,

lyckan log så hult mot oss – för en kort säsong.

Men ett, tu, tre så ryckte det i gipan på en gång,

det var på en danssalong han såg den andra apan!

 

Hon stod vid mikrofon och väste fram en sjuk refräng,

sminkad som en hötorgsduk. Han var idel bläng!

Vi skildes snart och när jag sen på gatan såg dom gå,

svär jag på att inom sej hon saligt sjöng som så:

 

Flicka 2

 

Det gäller kärlek – livet ut!

Den har funnit dej till slut.

Det gäller solsken, gäller sång,

gäller sånt som bara händer dej en enda gång.

 

Vi bytte ringar – tu blev ett,

och konvaljen rös av lycka i min brudbukett

Jag kan höra än vad prästen sa

sen vi båda svarat: Ja!

Det gäller kärlek – hela livet ut!

Man och hustru, punkt och slut.

 

Det tog ett år att bygga upp vad nummer ett förstört,

ända sen den gången hon honom fräckt förfört.

Men när till sist han vant sej vid min älsklingscigarett,

via en premiärparkett han mötte katastrofen!

 

En hårgardin, ett gåtfullt flin, och stackarn bara smalt,

hon var förstaårselev, jumper, jeans och allt.

Med virrigt snack om konst och fack och Platon hit och dit,

slök hon honom bit för bit och viska till sej själv:

 

Flicka 3

 

Det gäller kärlek – livet ut!

Den har funnit dej till slut.

Det gäller solsken, gäller sång,

gäller sånt som bara händer dej en enda gång.

 

Vi är ju mänskor! – Är vi det?

Eller är vi stoft som svävar i oändlighet?

Obevekligt – i en Ödets ring,

drivna fram av trenne ting.

Det gäller kärlek – hela livet ut!

Ost och rödvin, punkt och slut.

 

Jag minns den bittra kvällen när vår lyckas rus försvann,

vi förstod att vi ej mer älskade varann.

Det hände på ett cocktailparty hos min första man

där jag mycket riktigt fann – hans bägge före detta.

 

Vi tre blev bästa vänner i gemensam sympati,

och vi tyckte synd om hans nya svärmeri.

När dom två sen planerade en obemärkt sorti,

bildande en hederstrupp, vi gamla klämde i:

 

Flicka 1, 2 och 3

 

Det gäller kärlek – livet ut!

Den har funnit dej till slut.

Det gäller solsken, gäller sång,

gäller sånt som bara händer dej en enda gång.

 

Det växer rosor i ditt hår,

och ditt hjärta är till brädden fyllt av evig vår.

Aldrig mera ska du sitta där

mol allena på ditt skär.

Det gäller kärlek – hela livet ut!

Du är lycklig! Punkt och slut!

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet