Jag visste ej vad kärlek ville säga

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

Text och musik: Povel Ramel, 1947. Visan var med i FFFF, Vintersurr, 5/12 1947, där den framfördes av Brita Borg. Därefter sjöngs den i parkerna sommaren 1948 av Susanna Gillgren (senare, Ramel). I revyn "Kolla klotet", 1996-97, reviderade Povel visan något och den sjöngs där av Charlott Strandberg. Ett monologinslag ingår i numret (kursiverad stil). Båda versionerna redovisas nedan:

 

Urversion från FFFF, Vintersurr, 5/12 1947

 

Ensam jag sitter och drömmer,

drömmer om stunder som var.

Borta är du, men de känslor du väckt

har jag för alltid kvar.

 

JAG VISSTE EJ VAD KÄRLEK VILLE SÄGA

intill den ljuva stund jag mötte dej.

Jag visste ej att livet man i rosa kunde se

tills du la’ eter i mitt te.

 

Det sammetsblåa skimret i ditt öga,

som sen jag såg, så tryggt det tycktes mej.

Du ville gärna le fastän det kändes tungt och svårt.

Min älskling, slog jag dej för hårt?

 

Den första gång vi möttes uti chambre separée

jag ännu för min inre syn kan se,

och det är inte utan att jag faller smått i gråt

vid tanken på vårt gräl och på allt bohag som gick åt.

 

Jag saknar denna charm att aldrig veta

om bössan din är laddad eller ej.

Det var så ljuvt att ständigt ha dej hack i häl, min vän!

Säg låt oss börja om igen.

 

Åh, älskling, vad det känns tungt att vara utan dej!

Utan dej och din HÄRLIGA humor.

Minns du hur den blomstrade upp

när vi var i Ulricehamn förra året

hos morbror Fredrik?

Rödmyror i min säng!

Åh, älskling vad FÅR du allt ifrån?

Du är så rasande underlig så jag blir alldeles VILD ibland!

Och kommer du ihåg den där gången

då vi var ute i båten tillsammans

och du tvingade mej att ro en hel dag?

Det var VÅR då och vi var nyförlovade.

Kommer du ihåg det?

Ja, du blev ju lite arg på mej förstås

och tände eld på mitt hår,

det minns jag.

Men det bryr jag mej inte ett DUGG om

För du var SÅ ÄDEL sen, och slängde mej i vattnet

så jag fick slockna med detsamma.

Det var sött gjort, tycker jag.

 

Jag visste inte riktigt att jag älskade dej så,

förrän du gjorde slut och lät mej gå.

Jag känner att en stor och väldig kärlek gör mej varm

vid minnet av den hattnål som du stack uti min arm.

 

JAG VISSTE EJ VAD KÄRLEK VILLE SÄGA

tills kvällen då du brände upp vårt hus.

När detta sjunges bör du ha fått ut försäkringen,

så låt oss börja om igen.

 

 

Reviderad version, "Kolla klotet", 1996-97

 

JAG VISSTE EJ VAD KÄRLEK VILLE SÄGA

intill den ljuva stund jag mötte Dig.

Jag visste ej att nånting så gudomligt kunde ske

förr’n du la’ klister i mitt te!

 

Du hade dina sätt att gå tillväga.

Din skämtan gjorde mig så vild och gla’.

Vid bröllopet du stack mig med en nål från din kavaj

så jag sa ”Aj!” och inte ”Ja”.

 

Vårt äktenskap blev något av ett muntert ödesspel

med ideliga fällor och försåt.

Hur ömt jag tänker än med sorg i själ och kind så våt

på alla våra gräl och på det bohag som gick åt!

 

Jag saknar denna charm att aldrig veta

om bössan din är laddad eller ej.

Det var så ljuvt att ständigt ha dig hack i hål, min vän,

vi kan väl börja om igen!

 

Å älskling, vad det känns tomt här utan dej,

utan dej och din härliga humor.

Minns du hur den blomstrade

den där gången i Ulricehamn

hos morbror Fredrik?

RÖDMYROR I MIN SÄNG!

Å, älskling, var FÅR du allt ifrån?

Och kommer du ihåg den där våren

när vi var nyförlovade

och vi var ute i den där lilla röda båten

på Slätbaken?

Vi satt där lite tafatt och bara titta’ på varann

och det va’ som om du inte visste riktigt va’ du skulle ta dej till

så du tände bara eld på mitt hår!

Men det gjorde inte ett dugg

för du var så ÄDEL se’n och slängde mej i vattnet

så jag fick slockna själv!

Och det var RART gjort, tycker jag!

 

Jag fatta’ inte hundra att jag älskade dig så

förr’n du släppte kopplet och sa ”GÅ!”

Men jag har kvar de lustiga presenter du mej gav,

bland annat dessa rullskridskor som aldrig kan tas av!

 

JAG VISSTE EJ VAD KÄRLEK VILLE SÄGA

tills kvällen då du sprängde bort vårt hus.

När detta sjunges bör du ha fått ut försäkringen.

Vi kan väl börja om igen!

Vi kan väl börja om igen!

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet