Det är ett härligt yrke jag har valt!

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

 

Denna lite "självbespeglande" visa skrevs av Povel i mitten av 90-talet och fanns av och till med i olika framträdanden under hans sista tio år, i föreställngarna "Kolla klotet", 1996-97, och "Som om inget hade hänt", 2000, samt i spelningar med Povel med (eller i) trio, 1996-2007.

I första versen kunden texten variera, beroende på vilken ort framträdandet skedde (ortsnamnet ingick då ofta i första textraden). 

Ofta sjöngs numret ihop med en bakåtblickande visa, Det uppstod jazz. Texten till den finns HÄR!

 

 

När jag så här från scenen drar en sång

och spelar en ton från en not,

kan små funderingar i hjärnans språng

plötsligen slå rot.

 

Varför är det just jag som ska sjunga här?

Varför sitter publiken där?

Är svaret den genetiska slumpen?

Varför är det hos mig toner strilar ner,

mens ni sitter och vilar er?

Varför kan mitt liv inte bli mer normalt?

 

När ni åker från jobben mot hemmets kvarter

då färdas jag i en annan riktning motsats er.

Varför lockas jag jämnt av en nattrefräng

och ger fan i min sköna säng?

Jag hamnar ej horisontalt

förrän sol’n gått upp och tuppen galt.

Det är ett märkligt yrke som jag har valt.

 

När ni på morgnarna med magen stinn,

av frallor och müsli och bär,

i näringslivet åter hoppar in,

har jag min egen slags affär

med en mikrofon

i en studio långt därifrån;

en svåråtkomlig värld som mig lockar.

 

Millioner av män traktar efter makt,

min makt ligger i min takt.

När jag drar ut i strid får det bli verbalt.

Jag vill inte bli VD

i nån bankkonkarong,

för jag vet att jag e’ de’

i min egen sång.

 

Vill ha min verksamhet kvar i Sverige där jag bor,*

inte flytta mitt huvudkontor.*

Jag fungerar bättre där det är svalt och knalt.

Vill inte heller bli statsman

på regeringsnivå.

Får jag lust kan jag haspla

ur mig skit ändå.

 

Under spotlightens sol är det tungt och hett,

ändå värt varje droppe svett.

Visst lever jag diametralt

men älskar livet kolossalt.

Det är ett härligt yrke som jag har valt.

  

*Alt/ 

Och jag vill inte bli star och bo där så’na bo’,

inte flytta till Monaco.

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet