Brevet från Frej (Frejs express)

 

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR

 

 

Text och musik: Povel Ramel, 1969 (efter en god idé av Martin Ljung). Numret framfördes av Wenche Myhre i "The PoW Show" ("PoW Show I"), 1969-70. Instrumentalt finns visan med på en LP med Leif Asp.

 

 

Jag måste få berätta för er om min pojkvän Frej!

Så intelligent, Frej!

Så omdömesgill, Frej!

Så helt okay, Frej!

Nej, aldrig att jag har mött en man så pass intressant.

Hör vad han skriver i ett brev till mej ordagrant:

 

”Min älskade, du är så underbar,

varenda del av dig är bara underbar,

helt enkelt underbar;

jag saknar bättre ord att beskriva dej”,

skriver Frej.

 

”Din blotta närhet är förödande,

du väcker nånting hos mej som blir glödande,

trots allt bemödande,

din like på vår jord, finner man ej”,

fortsätter Frej.

 

”Med all din charm, din barm, ditt mjuka hår

är du en enda levande vår;

det är så underbart

att sluta dej i min famn och älska dej”,

skriver Frej.

 

”Din näsa tycks mej så förtrollande,

med munnen råder samma slags förhållande,

den är förtrollande;

jag tänker jämt på all skönhet du skänker mej”,

tänker Frej.

 

”Vårt första möte så berusande,

du såg på mej och blodet mitt blev brusande,

det var förtjusande;

du sa goda’, jag smalt; helsickes tjej”,

tillägger Frej.

 

”Din nätta kropp är så precis perfekt,

som en replik av Venus direkt;

åh, den är så underbar,

den har vad varenda karl förväntar sej”,

präntar Frej.

 

Wenche läser vidare ur brevet till musikbakgrund:

 

”Åh, min älskling, det finns bara ingen som Du! Du! Du! Du! Du! Varenda liten detalj på dej är ett litet underverk, skapat av Gudar! Jag tillber din lilla lena nacke, de små sagolika groparna i dina knän, vartenda litet gyllenfjun på dina bedårande underarmar, och jag bara drömmer om nästa gång jag får hålla om dej, kyssa dej, smeka dej, åh …..

 

Här övergår Wenche till att läsa tyst, betagen av brevet, till alltmer brusande musik som stegras undan för undan. Hon sätter sig och läser. Lägger sig och läser. Läser och läser. Någon enda gång kommer hon upp till ytan och sjunger ett ”Skriver Frej”, mest för ordningens skull. Och slutraderna sjunger hon med sänkt brev.

 

Han är så underbar,

Så omdömesgill och klok, så helt okay,

lille Frej!

Håll med om det, va?

 

Hon går långsamt ut, läsande brevet från början igen. Borttonande musik.

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet