Bladbergeri hursa!

 

Åter huvudsidan Sketcher/Monologer: HÄR!

Åter till huvudsidan Sångtexterna: HÄR!

BildKnappuppEPKnep27

 

Denna blandning av sång och sketch hade sin egentliga premiär i radioprogrammet "När schlagern dog", 1955. Den bearbetades därefter och blev av succénumren i Knäppupp III, Tillstymmelser, 1956.57. Povel fick där odla sin aversion mot dåliga firmafestvisor, som han  i yngre dagar tvingades åhöra.

Efter det att Knäppupp III spelats färdig, hösten 1957, spelades "Bladbergeri hursa" in på grammofon med mängder av knäppuppare i studion, agerande firmafestpersonal.

Nedan följer en textredovisning både från Knäppupp III och från grammofoninspelningen i studio. På grund av blandningen av sång och sketch redovisas detta både bland Musik/Sångtexter och Texter/Sketcher monologer.

 

 

1. Version live Knäppupp III (Knäppupplevelser CD, 2013)

 

 

"Publiken agerar festdeltagare (+ några insmugna från ensemblen)"

 

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

 

Ah, de’ e’ bra pojkar!

 

Innan vi övergår till allsång under tortyr hade jag tänkt att med anledning av den stora dagen inom den lilla koncernen, å som tack för den gångna maten under dom goda åren, be att få framföra några små egenhändiga stumpifikationer.

 

Sätt fart på klanglådan, Stolt, får vi se va’ de’ blir av de’ här. Nu kommer jag:

 

När Bladberg och son jubilerar uti dag,

Turalleri Turallera …

 

Ja nej, ja nej,oh nej. Vi ska inte ha de’ där me’ Turalleri å ra, de’ e’ alldeles för vanligt. De’ har jag tagit bort, å i dess ställe har jag fört in nå’nting annat som jag tycker e’ egenhändigt å fiffigt, nämligen Bladbergeri å ra! Så får vi me’ hela namnet på de’ sättet. Nu ska vi se:

 

När Bladberg och son jubilerar …. De’ e’ klart att här e’ de’ alltså frågan om att de’ här e’ i stället för Turalleri å ra. Man kan ju inte ha bådadera i rad, de’ blir för långt, å man kan inte ha bådadera på en gång, de’ blir för trångt, så man får på nå’t sätt se till att man väljer endera. De’ har jag gjort när jag har valt att sjunga:

 

När Bladberg och son jubilerar …. De’ e’ också klart att vem som vill får vara me’ här å gala. De’ e’ inte bara jag som ska sjunga, ni ska också sjunga, de’ e’ allas fest, jag menar vi ska sjunga å dricka kaffe ……… Nu ska vi se om jag kan ta igenom den här raden utan att bli avbruten:

 

När Bladberg och son jubilerar uti …. Nu gick det nästan. En gång till:

 

När bladlöss och …. (en lus dödas på armen!)

 

När Bladberg och son jubilerar uti dag,

Bladbergeri Bladbergera,

en liten visa då hopskrivit har jag,

Bladbergeri hurra!

 

Nä, ja nej, ja nej, ja oh nej! Här e’ de’, här e’ de’ inte frågan om hurra, de’ e’ alldeles för vanligt. De’ har jag också ta’t bort, och i dess ställe har jag stoppat in någonting som jag tycker att även de’ e’ egenhändigt å fiffigt, nämligen Och son. Och son! Då får vi me’ den jäveln också. Å då kan man tillägga, om man ska vara rolig, att på så vis, haha, så bir hela texten och-son-mättad, va! Ahaahaahaahaahahahahaha!

 

Den handlar om vår fir… Nej, förlåt!

Den handlar ju om vår fir… !

Den handlar om vår firma å dess personal,

vi alla som sliter i vårt anletes kval, åsså sjunger vi:

Bladbergeri å Bladbergera,

å Bladbergeri och son.

 

Nä, ja nej, ja nej, ja nej, ja, oh nej! Här e’ de’ varken frågan om hurra eller Turalleri eller Och son, här kommer de’ fiffigaste av allt in, som jag är ganska nöjd med själv, nämligen Hursa! Hursa! Va faen får man allt ifrån? Har ni också undrat de’? Nu ska vi se! Nu, nu kommer själva humorn här strax:

 

Vår vördade chef, direktör Bladberg själv,

Bladbergeri å Bladbergera,

oss alla beskyddar uppå livets älv, de’ e’ ett bra rim!

Bladbergeri och son. och son, just de’!

 

Vi trivas så gott me’ hans vänliga knarr,

å me’ doften utav hans förnäma cigarr,

Bladber…

Hallå, hallå, hallå revisor Bidén! (rop från direktör Bladberg bland publiken)

Förlåt, va’ säger chefen?

Jag brukar röka Örnen (direktör Bladberg igen)

Jaha, han säger att han röker Örnen, ja. Men de’ e’ roligt, de’ ska vi ta me’ till nästa jubileum. Tack!

Bladbergeri Bladbergera,

å Bladbergeri hursa.

 

Ja, hursa! Vi ska inte glömma bort de’. Ah, vill ni vara snälla å väcka Rune där borta, så han får höra på sin vers, för den kommer nu. Nu ska vi se:

 

Kamrer Mjältebring ibland böckerna trivs,

Bladbergeri Bladbergera, / ja, de’ e’ du de’.

Men när bokslutet nalkas uti håret de’ rivs,

Bladbergeri och son. / ja, de’ e’ inte mycke’ å riva i, men de’ rimmar!

 

Med att hålla oss punktliga har han ett snärj,

men smiter var lörda’ till sin sportstuga uti Rosersberg,

Jag får inte ihop de’ här riktigt. Rune! Va’ tusan kan du’nte ha stugan i Flen för, va? Haha, de’ rimmar på migrän, å de’ e’ roligt.

Bladbergeri Bladbergera

å Bladbergeri hursa.

 

Ja, hursa e’ de’ allt. Ni måste försöka hänga me’ nu,va! Ööööö, lilla fröken Carleman, va! Vi brukar komma så bra överens på dagarna, så ska vi väl komma överens på kvällarna också, va! Ööööööööööö! Pass på, nu kommer kassan. De’ e’ roligt, kassan!

 

Vår kassa fru Kalsing e’ gammal i går’n,

Bladbergeri å Bladbergera,

ska gifta sig me’ Gregory Peck nu till vår’n,

Bladbergeri och son. / Hon sitter å rodnar käringen, haha.

 

Hon säger ej nej till herr Hagströms bukett,

men se’n när han ber om förskott blir de’ njet, Va!

Bladbergeri Bladbergera, / Va! Va! Va!

Bladbergeri hursa.

 

Nä, hursa e’ de’ fortfarande, ööööö lilla fröken Carleman! Va! Sätt lite rotation på tonsillerna där nere där. Lillstrumpan där, va! Ööööö Nu samlar vi oss allihopa inför stora sluttrudelumpen, å så krokar vi arm å dinglar av å an, som vi brukar göra på festerna, då blir texten mycke’ roligare också, för då hör man inte den ordentligt Nu kommer jag:

 

Jag hoppas att ni uppskattat mitt melodiska skämt, åsså dinglar vi!

Bladbergeri å Bladbergera,

å jag tror att jag er allesammans uti min visa här har nämnt,

Bladbergeri och son.

 

Och son, de’ vill säga så när som på Lövkvist, Hansson å Blom,

Niljander å Kronström o Önneman o Grugge o Knölstedt på lagret å Hålm å von Plitas, Filip å Gustav Söderman å mig själv ….å lilla fröken Carleman, va!

Bladbergeri Bladbergera

å Bladbergeri hursa.

 

 

 

 

2. Version grammofoninspelning (Knäppupp EP KNEP 27, utgiven januari 1958)

 

 

"Skratt och sorl i bakgrunden under hela numret!"

 

Jaja, han envisas med och gå in i garderoben då. Nä, nu får vi se till: Nä, nu e’ de’ dags.

 

Silentium, nu ska Jonas vill … här … (röst från festdeltagarna)

 

Ja, haha, silentium, silentium, silentium mina vänner. Jag skulle vilja med anledning av den stora dagen inom den, om jag så får säga, lilla koncernen, framföra några små egenhändigt hoptotade stumpifikationer.

 

Så trevligt! (röst från en festdeltagare).

 

Nu får vi se, om jag tar fram klanglådan här får vi se va …

 

Du har väl stämt lådan nu, Jonas? (röst från en festdeltagare)

 

Ja, de’ kan du lita på, Severin de’ gjorde jag för tre år se’n.

 

Nu, nu fordras ett visst samspel mellan försångare, som e’ undertecknad, å allmänheten som ni får vara här. Så jag väntar mig ett bidrag när den tiden kommer.

 

Nu kör vi då:

 

När Bladberg och son jubilerar uti dag,

Turalleri tu …….

 

Ja nej, ja nej, ja nej, ja nej jo nej! Vi ska nämligen inte ha det där vanliga Turalleri å ra, de’ har jag tillåtit mig att operera bort och liksom ersätta med nå’t som jag tycker e’ egenhändigt och fiffigt, nämligen: Bladbergeri å ra.

 

Va’ tusan … De’nte dumt! De’nte dumt de’!

 

Nu ska vi se hur de’ låter, liksom. Nu tar vi hela operan från början, va, haha:

 

När Bladberg och son jubilerar … Det här e’ alltså i stället för Turalleri å ra. Man kan ju inte ha bådadera i rad, det blir för långt, och man kan inte ha det på en gång, det blir för trångt, så man får enas om än det ena eller än det andra, och då har jag liksom enats om:

 

När Bladberg och son jubilerar uti dag, nu försöker vi:

Bladbergeri å Bladbergera,

en liten visa då hopskrivit har jag,

Bladbergeri hurra …

 

Nej nej, ja nej, ja nej, ja nej, oh nej hehe! Så lätt ska ni inte slippa undan. Jag har tagit bort även det där vanliga lilla hurrat och ersatt de’ me’ nå’t som jag tycker e’ egenhändigt och fiffigt i de’ här fallet, nämligen: Och son, va!

 

Och son! Då kan man … då får vi me’ den drummeln också. Ja, förlåt chefen, haha, men på nå’t sätt kan man ju säga de’, om man ska vara rolig, och de’ vill man ju gärna vara, att på de’ sättet så blir ju hela texten, så att säga, och-son-mättad, va!

 

Ja, haha, de’nte klokt va’ man får till de’ när man anstränger sig. Nu får vi se:

 

Den handlar om vår fir…. nej, förlåt!

Den handlar ju om vår fir… nej, hur var det här nu? Ja! Jo:

Den handlar om vår firma och dess personal,

vi alla som sliter i vårt anletes kval. åsså sjunger vi:

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri och son/hurra (varierande sång från festdeltagarna)

 

Ja nej, ja nej, ja nej, oh nej! Här, här är de’ varken och son eller hurra. Här kommer de’ fiffigaste in, som jag är ganska nöjd med själv, om jag får deklarera på de’ sättet, nämligen: Hursa! Va!

 

Va! Va! Hursa! Va’ fasen får man allt ifrån, haha. Ja, jag har ofta undrat över de’ där. Man kommer å tänka … Nu ska vi se! Nu får se:

 

Vår vördade chef, direktör Bladberg själv, nu:

Bladbergeri å Bladbergera,

oss alla beskyddar uppå livets älv, nu drar vi:

Bladbergeri och son. ja, ja, haha!

 

Vi trivas så gott me’ hans vänliga knarr

å me’ doften utav hans förnäma cigarr,

Bladberg….

Säg hallå där revisor Bidén (Chefen, herr Bladberg, bryter av)

Ja, va’ säger chefen?

Jag brukar röka Örnen, haha! (Chefen herr Bladberg igen)

Jaha, haha, ja han brukar röka Örnen, men de’ e’ roligt, de’ ska vi ta me’ till nästa jubileum. Tack!

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri hursa. (och son, hörs från någon festdeltagare)

 

Hursa e’ de’ allt. Ni får försöka å komma ihåg de’ här nu. Jag tror att de’ e’ lilla fröken Carleman där nere va! (Haha och fniss från henne). Ja, hur har vi det med minnet? Vi får styrsla till oss lite, va? Hehe he, hehe he! Ja, lilla gumman där! Nä, nu kör vi vidare. Nu kommer Runes vers. Vill ni vara snälla å väcka honom, va. Rune! Ta ut kycklingbenet ur mun, va, de’ e’ du nu, haha!

 

Kamrer Mjältebring ibland böckerna trivs, åsså sjunger vi:

Bladbergeri å Bladbergera,

men när bokslutet nalkas uti håret det rivs.

De’ e’ inte mycke’ att riva i, men de’ e’ roligt, haha!

 

Med att hålla oss punktliga har han ett snärj

men smiter varje lörda’ till sin sportstuga i Skinnskatteberg,

Jag får inte till det här riktigt ordentligt. Rune! Va’ tusan kan du inte ha stugan i Flen för? Haha!

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri hursa. (och son, hörs från någon festdeltagare)

 

Ja, hursa är det. Jamen, lilla fröken Carleman här, de’ va’ ... de’ e’ egentligen bara er som vi väntar på nu, va! Va! Va! Va! Ni får väl samla er lite … Nu kommer kassan. De’ e’ roligt! Kassan e’ här.

Ja! (fru Kalsing, lite skräckslaget)

 

Vår kassa fru Kalsing e’ gammal i går’n,

Nä, blanda inte in mig. (fru Kalsing vädjar!)

Jo, Signe ska me’ också.

Snälla! (fru Kalsing återigen)

Bladbergeri å Bladbergera.

Hon ska gifta sej me’ Gregory Peck nu till vår’n,

Nä, usch, de’ vill jag inte, näe. (fru Kalsing igen)

Bladbergeri och son.

Ja, och son e’ de’.

 

Hon säger ej nej till herr Hagströms bukett,

men när han sig ber om förskott blir de’ njet, Va!

Hahaha! Hoho! (fru Kalsing reagerar)

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri hursa. (och son, hörs från någon festdeltagare)

 

Hursa e’ de’. De’ e’ lilla fröken Carleman igen. Jag blir vansinnig på er så här. Va! Va! Nu, nu nästa vers:

 

Se’n ska jag besjunga lilla fröken Lovett,

Bladbergeri å Bladbergera,

faktureringens pinuppa numero ett, Va!

Bladbergeri och son.

Och son, just det!

 

Närhelst man har tänkt sej en titt intill mön

står Nilfors å Wrange å Isaksson i kön,

Nä, jag … (protester hörs)

Jo, jo, jo de’ gör ni era drumlar, de’ gör ni, jag har själv varit där, haha!

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri hursa. (och son, hörs från någon festdeltagare)

 

Nä, men snälla lilla fröken Carleman, va, sätt lite rotation på tonsillerna där nere där. Lillstrumpan där! Va! Hehe! Vi brukar ju komma så bra överens på dagarna, så ska vi väl komma överens på kvällarna också va? Öhhhhhhhhh! Ja, ja visst ja! Nu samlar vi oss till stora sluttrudelumpen här. Nu kommer det:

 

Jag hoppas att ni uppskattat mitt melodiska skämt,

Bladbergeri å Bladbergera,

å jag tror att jag er allesammans uti min visa nämnt.

Bladbergeri och son,

 

det vill säga så när som på Lövkvist, Hansson å Blom

å Niljander å Kronström å Önneman å Grugge å Knölstedt på lagret å Hålm å von Plitas, Filip å Gustav Söderman å mig själv … å lilla fröken Carleman, va?

Bladbergeri å Bladbergera

å Bladbergeri hursa.

 

Ja Jonas! Usch då Jonas! (applåder och skratt från festdeltagarna)

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet