Barn på nytt

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

Text och musik: Povel Ramel, 1948. Visan blev ett finalnummer i första akten i revyn "Här håller vi hus", nyåret 1948/49. Under hösten 1949 gavs den ut på stenkaka. Det finns även en inspelning från ett radioprogram, 1951, "Pappa, mamma, barn" där den framfördes av Povel - en variant i avslutningen förekom där, vilken redovisas längst ner.

 

Vet ni, det slog mig häromda’n när jag på sta’n gått ut att gå,

att det hela var så trist.

Jag menar, jämfört med den tiden då vi ännu var små:

Ha! Varje dag var nå’t visst.                   

Allesammans borde vi en andra barndom söka få,

ja, det låter som rent dilleri,

men det ligger en tanke däri.

 

Varför inte glömma allt det dystra runt omkring,

och bli barn på nytt,

och bli barn på nytt.

Strunt i små komplex som lägger band på ditt liv,

och bli helt naiv.

 

Folk tror du har pippi men det gör väl ingenting,

för du är barn på nytt,

du är barn på nytt.

Kila till ditt jobb och kalla chefen för gris,

det är värt sitt pris.

 

För svenska dysterhetshumöret,

det måste bringas i balans.

Här är ett enkelt sätt

att få en smula sprätt,

så här har var och en sin chans.

 

Så ut och hoppa hage och låt livet bli en lek.

Gör det piggt och krytt

både tös och glytt.

Lösningen är funnen,

ta en polkagris i munnen

och bli barn på nytt.

 

Pappa! – Mamma! – Pappa, mamma, kissa!

 

Alla krångelpapprena dom struntar du i nu,

för du är barn på nytt,

du är barn på nytt.

Klipp dom till den gubbe dom egentligen är,

det blir kärt besvär.

 

Och du som sitter hemma under oket av din fru

ska bli barn på nytt,

ska bli barn på nytt.

Klä dig i en kolt och gör precis vad du vill,

det hör ungdom’ till.

 

Du leker rymmare med faster,

och se på farfar i sin vrå:

Han har en pensel fått

och målar skägget blått,

me’ns alla barnbarn tittar på.

 

Och tänk om våra världsregenter någon enda gång

från bestyren flytt

i en kullerbytt’.

Jag håller tio mot ett, att då hade hela klotet

blivit barn på nytt.

 

 

Alternativa sista versrader från radioinspelning, 1951

 

Och tänk om våra världsregenter någon gång har flytt

i en kullerbytt’,

i en kullerbytt’.

Jag känner säkert på mig att då skulle hela klotet

ha bli’t barn på nytt.

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet