Balladen om Eugen Cork

Åter huvudsida Sångtexter: HÄR!

 

Text och musik: Povel Ramel, 1954. Ett av succénumren i andra knäppuppen, DENNA SIDA UPP, 1954-55. Povel sjöng och den s.k. sjöbusekören (Tosse Bark, Pekka Langer och Oscar Rundqvist) kontrade. Texten nedan är så som den framfördes i föreställningen. Ytterligare en vers finns redovisad i "Lingonben", men i knäppuppen fogades den ihop med en av de andra verserna.

 

 

Med ”Sinkabel”, en gammal irländsk skorv,

- Pumpaläns! –

vi låg i Veracruz och lasta korv.

- Pumpaläns! –

Bredvid oss låg en bark från Shanghai och lossa sås

och därintill en skrutter som var byggd i Mönsterås.

 

Dess captain hette Gustavsson, you know.

- Pumpaläns! –

Han bjöd på kumminpunch (kolsvart bröd) och sjöng ”Hej hå!”.

- Länsapump! –

Det var Knasper, det var Spink!

Det var Stursk och trimmern Fink!

Det var alla glada gossarna som slogs och tog ett glas.

- Det var alla glada gossarna som tog ett glas och slogs! –

 

 

Vi vakna av att skutan kastat loss,

- Pumpaloss! –

Vi hade blitt shanghaiade, förstås!

- Pumpaståss! –

Och Gustavsson med piskan domdera och höll pli,

Han var ju rena skojaren, of course, you know, you see.

 

Vi slet och svor och stämningen den sjöd.

- Pumpasjöd! –

Var morgon fick vi svart och mögligt bröd.

- Pumpernickel! –

Det fick Knasper, det fick Spink!

Det fick Stursk och trimmern Fink!

Det fick alla glada gossarna som slogs och tog ett glas!

- Det fick alla glada gossarna som tog ännu ett glas! –

Som slogs och tog ett glas!

- Som tog ännu ett glas! –

Som SLOGS och tog ett glas!!

- Som slogs och tog ännu ett glas!

 

 

Vi seglade med copra till Bordeaux;

- till Bordeaux! –

jag tror det var på våren nittitvå.

- Nittitre! –

Nittitvå!

- Nittitre! –

NITTITVÅ!

- Så, så, så! –

NITTITVÅ!

- All right, din åderförkalkade snuskrabba! Nittitvå …

  … på det nittitredje!

Vi seglade med byxor från Portland till Madrid

och sen till Babel Mandeb med migrän och tyfoid.

 

Vi seglade med smör och ost och sill,

- Ost och smör! –

med fågelskrämmor och vad helst (fan) ni vill,

- Mera sill! –

hit och dit och av och an,

tills vi spydde på varann.

Det var hårda år för gossarna som slogs och tog ett glas!

- Det var hårda år för gossarna som tog ytterligare ett glas! …

  … som slogs och tog ett glas!

 

 

Vi slörade för fyra famnars hals.

- Nittitre! –

Var morgon slog vi knäck på slöbords vals.

- Varför de? –

När vakten hyvat tott, signalera han: Twi blås!

Då kapade vi slusken och lät pajsarn gå i krås.

 

Passade pina tvärs när vi slog kos,

- Fallera! –

slöfocken sprang och vi fick kajka nos!

- Va’ försla’? –

Stora bramsingen låg slak,

vi drog späck och prygla bak.

Det var kärva bud för gossarna som slogs och tog ett glas!

- Det var ännu kärvare för dom som inte fick nåt glas! –

 

 

Men en kaparbrigg en dag upp mot oss slöt,

- Pang, pangpang! –

dess muskedunder knallade och sköt!

- Bombardemang! –

Vi hade inga vapen och tji ammunition,

nej, blott en brukspatron, men han var full som en kanon!

 

Då slog det mej mitt i vårt bryderi:

- Vad det slog! –

I lasten fanns ett surströmmingsparti!

- Turligt nog! –

Upp med burkar, av med lock!

Stormen stank och det var nok!

Kaparn stack, men lämna kvar en man som snabbt emot oss sam.

- Kaparn stack, men lämna kvar en man som simmade mot oss!

 

 

Vi fiska honom upp och ser man på!

- Hå och hej! –

Chefspiraten själv, han var från Luleå!

- Tänka sej! –

Den gamle hedersbussen, han kände min kusin

som seglat Djurgårn - Slussen förr, med last av fyllesvin.

 

Där stod vi allihopa på vår durk

- Skurk på skurk!

och snaskade ur varsin strömmingsburk.

- Slurk på slurk!

Där stod Knasper, där stod Spink!

Där stod Stursk och trimmern Fink!

- Nej, där stod Knasper! Där stod Spink!

  Där stod Stursk och trimmern Fink!

Nej, DÄR stod Knasper, DÄR stod Spink!

- Nej, där stod Knasper! Där stod Spink!

Nej, DÄR stod Knasper! Knasper stod DÄR!

(SAMMELSURIUM!)

 

Jag ger upp, jag har fått nog!

- Vi ger fan i hur dom ”stog”! –

Det var alla glada gossarna som aldrig tog nåt glas!

- Det var alla glada gossarna som drack direkt ur flaskan!

 

”Det är sexton verser kvar”! Heheheheheheheheheh!

 

Så lämnade vi platsen för vår fest

- Det var bäst!

och kvar flöt bara en och annan rest.

- Som lukta pest!

Det var summa sjuttitvå

blanka burkar som där lå’

på den doftande gråa oceaaaaaaaaaaaaaaan!!!!!

 

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet