Att vara rolig

 

Åter huvudsidan Sketcher/Monologer: HÄR!

BildHumorprofessor

Text: Povel Ramel (med viss Ljung-hjälp), 1955. Monologen med Martin Ljung som humorprofessor ingick i föreställningen "Spectacle", 1955-56 (Idéon och tältet).

 

Texten avser den långa versionen, den som finns representerad på den gamla LP-skivan "M som i Martin", 1961. Vid senare skivutgåvor har ett parti ur monologen strukits (den delen finns blåmarkerad nedan).

 

 

Att vara rolig!

 

Att vara rolig ….. kräver i första hand att densamme, som alltså åsyftar att vara rolig, har tillskanskat sig en klar och tydlig inblick i vad som menas med begreppet: Att vara rolig!

 

För att rätt kunna klargöra detta begrepp är det väl först på sin plats med en kort historik över rolighetens utveckling i vårt land under tidigare ….. tider.

 

Den moderna skämtforskningen har lyckats påvisa att redan under stenåldern så hade man roligt. Denna teori bestyrks inte minst av det faktum, att man funnit massor med skärvor och redskap ifrån den tiden, som onekligen varit mycket roliga ….. att hitta.

 

Längre fram så kom vikingatiden, och det är från denna tid dom första verkligt påvisbara roligheterna härstammar. Ett bevis för detta finner vi i Harpuna i Uppland där man på en gammal oförbrännerlig runsten kunnat läsa följande:

 

A) Tensigiold Hanes Ygrams Pullerutt

B) Ygram

A) Ja, Ygram Fjäsan Pulle Rutt

 

Harkling!

 

Det är en oöversättlig ordlek, men väl så rolig för den som förstår den.

 

Medeltiden har inte mycket roligt att erbjuda, men jag har en pärla nedtecknad och replikskiftet ifrån Vad Stena mellan nunnan och den roliga Birgitta:

 

- Vem var abboten jag såg dig tillsammans med igår kväll?

- Det var ingen abbot, det var en Costello.

 

Det är ju roligt!

 

Jag skulle kunna räkna upp fler personer ur Sveriges roliga historia. Man behöver bara tänka på Gustav Vasa! Hihihihihihi! Men tiden medger inte någon ytterligare uppräkning.

 

Det är först i våra dagar som roligheten blivit till en vetenskap. Själv tog jag min rolighetsexamen i Lund 1919, efter att ha genomgått en fortskämtningskurs i Sigtuna humoristiska läroverk.

 

Jag har därvid kommit fram till att roligheten av idag är att uppdela i följande tre skepnader:

 

Först, och kanske vanligast, i form av så kallade vitsar. Jag har här en oerhört rolig vits:

 

Fru Salomonsson: Varför gråter du så min lille vän?

 

Den lille parveln: Kamraterna retas med mig och säger att jag har så stort huvud.

 

Fru Salomonsson: Du ska inte bry dig om vad kamraterna säger, dom bara skämtar med dig. Gå nu i stället till handelsboden och köp två limpor och fem kilo potatis.

 

Den lille parveln: Vad ska jag ta det i?

 

Fru Salomonsson: Ta det i mössan!

 

Det är ju roligt! Och det roligaste är väl när fru Salomonsson säger: Ta det i mössan! Det hade inte varit lika roligt om hon sagt: Ta det i en korg, eller det står en kasse där borta. Se’n är att märka, att roligheten sker på bekostnad av att den lille parveln verkligen hade så stort huvud som hans bägge kamrater Sven och Bertil påstod.

 

Är det inte …..

Eller hette dom Sven och Bertil?

 

Bläddrar och kollar i manuskriptet!:

 

”Gå du i stället till handelsboden och köp två limpor och sex …”.

Det måste ha varit tidigare!

”Fru Salomonsson: Varför gråter du så min lille vän?”

”Den lille parveln …… ”

Här har vi det!

”Kamraterna retas med mig och säger att jag har så ….”

Det står inga namn här …..

Det står bara kamraterna …..

Men vi kan kalla dom Ture och Bengt!

 

Det är klart att i det här speciella fallet förstärks roligheten ifall att fru Salomonsson beställer mera livsmedel av parveln. Historien blir då roligare genom att mössan blir större. Hon kan exempelvis behöva ha ….. tjuge pilsner ….. eller hon kan ….. vet herrskapet va’ man gör?, man häller givetvis i två kilo sirap i mössan.

 

Det är roligt! Det är förbannat roligt! Då blir ju mössan kladdig också.

 

Men som sagt: Det är inte bara historier som är roliga. Det finns exempelvis roliga grimascher. Vi har ….. Vi har det här med att räcka ut tungan, eller som det heter att lipa. Så här!

 

Räcker ut tungan!

 

Orkar man inte göra grimascher så finns det fasta miner att tillgå, exempelvis denna:

 

Gör en ful och rolig min!

 

Den är ju rolig!

 

Och därmed är jag framme vid den sista avdelningen, den så kallade enkla humorn.

 

Betecknande för den enklare humorn är väl den så kallade bondhumorn. Vi har detta med att dratta omkull. Det här är väl inte så mycket fråga om ATT man drattar som HUR man drattar. Roligast är det om man kan dratta på ändan. Och därmed är vi framme vid lågkomikens högsäte.

 

Slutligen ett exempel på det drastiska skämtet som ofta tar sig uttryck i ren förstörelselusta:

 

Jag har här ….. Jag hade här ….. Jag har här en paj, en så kallad kastpaj. Den skiljer sig ifrån den vanliga ätpajen såtillvida att man lämpligen tillsätter en tiotal extra äggvitor. Pajen blir här igenom pösigare och därmed också roligare ….. på den plats där den så småningom kommer att hamna.

 

Jag ska visa vad jag menar.

 

Gör i ordning kastpajen!

 

Det gäller här att se till att pajen kastas med en viss svikt men ändå rakt på sak, så att densamme hamnar mitt i själva ansiktet.

 

Så här!

 

SPLASCH!   Kastar pajen mitt i sitt ansikte!

 

Den sortens humor tycker jag dock personligen inte är så rolig!

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet