Farbrors första försök

 

Text: Povel Ramel, 1978 - ingick i pianoshowen "Ompacketerat och inslaget", 1978-79, och finns även publicerad i boken "Min ordkynniga penna", 1987.

 

Man känner figuren sin, får man väl anta,

men lika förbaskat så blev det en chock

när spegeln en dag gav mig order att banta

och skyltfönstrens glasrutor ropade: ”TJOCK!!!”

 

Jag sa till mej själv och jag sa det med ens:

”Nog finns det en gräns, snälla Ers Korpulens!

Man kan inte speglarna lasta,

nej, nu är det hög tid att FASTA!

Basta!”

 

Diskret smög jag in i en boklådas dunkel:

”En handbok om fasta!” Min mun kändes torr.

På kinderna glödde min rodnads karbunkel

när sen jag smet hem, som en pastor med porr.

 

På kvällen jag läste om ”noll-kostens charm”,

om gifter jag hyste, om tömning av tarm,

om avkok på blasten och karten,

och sen gick den av bara farten.

Starten!

 

Min nästa butik blev ett hälsokost-tempel,

ett typiskt exempel med blodsaft och blad

från müsli-doktorerna Ritter och Hempell.

Då mindes jag Lützner i boken som sad’:

 

”Den fastande ENSLING som måttet har hållt,

har orsak att känna sig DUBBELT så stolt.”

Så jag borde förr ha en orden

än att folk som bebor Tallmogården

får den!

 

Jag fyllde min boning med linsmjöl och gurksaft,

med ”Hälsojord”, glaubersalt, örter och ax;

En gummislangskanna med glidvänligt slurk-skaft

stod vit som en helgedom, städse till lax.

 

Att bortjaga dunster: en eldriven fläkt.

Till porernas rening: en slaggsamlardräkt.

Jag skyggade ej för beloppen,

jag skulle ha opp’en i toppen,

kroppen!

 

Ett slemkok på linfrö blev kvällsvardspoängen,

sen saltlavemang, sen med lindor och vadd

ett ”priessnits-omslag” runtom magen, sen sängen;

jag drömde jag låg där på lit de parade.

 

Vid sidan av båren stod Roger Vergé,

Bocuse och Chapel, Haeberlins, Girardet.

Med sorgband på sås-stänkta rockar

fanns runtom, i gråtande flockar,

kockar.

 

Vid surskålssaftfrukosten slet jag upp fönstret.

Min pyrande trängtan fick skjuts av en bris,

som strax strödde grus i det lovvärda mönstret.

Jag tänkte i planet, på väg till Paris:

 

”Än sen!! Runt vart hörn finns ett nytt Börja-Om,

och kilona stortrivs ju så länge som

kring integriteten man reglar

och inte för ofta besneglar

speglar.”

 

Copyright: Povel Ramel-sällskapet