Vi minns Felix Alvo, 100 år 9/2 2018

 

Så här presenteras Felix Alvo i programmet för Knäppupp 1, 1952-53:

             BildFelixAlvoBaby

 

"För många år sen föddes i Njurunda, Medelpad, Sverige, ett gossebarn som i dopet undfick namnet Felix Alvar Johansson. Han växte upp till en inte särskilt stor men väldigt stark yngling som älskade att äta kruska, gå på händer och stå valvstupstående. Han utvecklade de färdigheterna till rena akrobatklassen och blev så småningom cirkusartist."

Så beskriver Povel Ramel sin kompanjon och meddirektör i det nöjesbolag som var förhärskande i Sverige från 1952 fram till 1968, Knäppupp. Felix Alvar Johansson var således dopnamnet, men det ändrades senare till Felix Alvo, vilket lät bättre i de kretsar som "gossebarnet" utvecklade sina färdigheter i, akrobatik, cirkusartisteri och svajmastkonst. Så småningom blev det dock inom nöjesbranschen han visade sin stora talang; han anordnade artistgalor av allehanda slag, galor som ju mer tiden gick tenderade att fokusera på flugighetsbaronen från radion, Povel Ramel. "Ramelbuljong" blev t.ex. ett begrepp som gjorde landet osäkert i 1950-talets början. 

Så föddes idén på en revy, och Felix Alvos intjänade slantar från svajmasteriet och nöjesgalorna kom väl till pass. Herrar Ramel och Alvo slog ihop sina påsar och bildade KNÄPPUPP AB. De fördelade arbetet broderligt; Alvo tog hand om det tråkiga (administration, bruna kuvert, pengar) och Ramel det roliga (skriva, komponera, agera). En mycket passande fördelning för Povel som under Knäppupptiden slapp öppna det minsta lilla bruna kuvert, och i stället kunde inrikta sig på musiken, ordet och artisteriet. Felix Alvos betydelse i Knäppupp kan inte överskattas; han hade, som Povel uttryckt det, en räknemaskin inbyggd i hjärnan, dubbla lås för plånboken men världens ädlaste och varmast klappande hjärta.

Efter det att Brunkebergstorg omvandlats, och Knäppupps hjärtpunkt Idéonteatern rivits, började Povel ägna sig åt krogshower och liknande verksamhet i det mindre formatet samtidigt som Felix Alvo flyttade till Kanarieöarna och blev fastighetsmäklare. Planerna på att blåsa liv i Knäppupp fanns men dog på allvar när Felix själv gick bort i sjukdom 26/5 1974. Han blev 56 år. Frid över hans minne! 

 

Läs även Toni Rhodins initierade artikel om Felix Alvo, från SVERKER nr 13, nedanför bilderna:

 

BildFelixAlvoKö

          Felix Alvo framför köerna till Knäppupptältet på 50-talet. Felix älskade köer!

 

 BildFelixAlvoOchPovel

                  Felix Alvo och Povel Ramel i Göteborg, 1957

 

BildFelixAlvoKnapperUpp

Felix Alvo blir uppknäppt, 1957 

 

Artikel om Felix Alvo av Toni Rhodin i SVERKER nr 13 (nr 1-2016):

  

”DET TRÅKIGA TAR JAG HAND OM”

Ja den överenskommelsen gjorde Povel med sin nya kompanjon, då herrarna 1952 stod i begrepp att erövra nöjessverige med galna flugigheter i cirkustält. ”och du får göra allt det roliga.” vem var då dårfinken som frivilligt tog på sig allt det tråkiga i detta vanskliga företag?

Felix Alvar Johansson var född 1918 i en kringflackande familj. Pappan Johan var Tornedalare med det finskt klingande namnet Kuoppala men vid flytten söderut, där industrierna fanns, fick han rådet att ta ett svenskt namn. ”Du kan heta Johansson”, tyckte prästen och så fick det bli.

Felix och hans bröder Bengt (född 1916) och Georg (född 1919) blev av en händelse bekanta med en gammal cirkusartist vid namn Charles Hellwig som började träna dem i akrobatik. De greps av den nya ”frisksportrörelsen” och träffade andra ungdomar med samma intresse. Under somrarna var det en väldig aktivitet på de olika friluftsbaden och snart nog kunde en del blivande artister utkristallisera sig ur alla ystra språng och saltomortaler.

Efter folkskolan försörjde sig bröderna på diverse ströjobb men artistdrömmarna hade slagit rot. De började kalla sig Alvo efter Felix andranamn Alvar. Förutom att bygga akrobatiska tablåer, lärde sig Felix att steppa och roade sin omgivning med pricksäkra imitationer av Sven Jerring, Georg Rydeberg och andra av tidens celebriteter. 1936 fick han sitt första engagemang på en dansbana i Vårby, entreprenörsandan blommade och endast 22 år gammal hyrde han Snättringe festplats för två kvällar.

1943 blev det turné som 3 Ciganos med cirkus Mijares Schreiber och samma vinter visade Felix för första gången framfötterna som arrangör i större skala. Han hyrde såväl Djurgårdscirkus som Kungliga tennishallen och ytterligare en idrottshall för nyårsgalor. En flotta av taxibilar hyrdes in som kunde köra i skytteltrafik mellan lokalerna med artister enligt ett fiffigt uträknat schema som tillät en uppsättning artister medverka i tre program. En av de artister som transporterades hit och dit var förstås Povel som redan gjort sig ett namn för sin nyskapande humor och stora musikalitet. De båda kände säkert en anda av gemenskap och fördjupade under kommande år samarbetet i arrangemang som ”Stjärnsmällar”, ”Schlager som tjusat världen” och, så småningom, ”Ramelbuljong”. Längst ner på alla annonser för dessa stod det tryckt ”Arr: Felix Alvo” Det namnet blev snart synonymt med kvalitet.

1946 gjorde Felix och hans bröder ett försök att etablera sig som cirkusägare. Orient kallade man företaget som var i det mindre formatet. Felix som hade ett enastående sinne för reklam, basunerade ut att man disponerade ”Världens enda stålmanege”. Vad det innebar för föreställningens kvalitet i övrigt låter vi vara osagt. Cirkus Orient gjorde inget större väsen av sig och lades i malpåse efter en säsong. Endast en detalj i företaget hade någon vidare betydelse för framtiden. Tält och gradäng, ett par vagnar och en lastbil hade nämligen tillhört en Inga Hodell och i hennes ägo använts för ambulerande revyer i landsorten.

1947 fick Felix tillfälle att köpa en 35 meter hög svajmast av änkan till en ”Kapten Willmer” som störtat till marken i Arboga. För att vänja sig vid höjden brukade han klättra upp och inta sin lunch på den lilla plattformen. Snart kunde han börja utföra några enklare tricks, slutligen försätta masten i gungning och så var han redo att debutera i en nöjespark i Esbjerg i Danmark. Året därpå befann han sig med masten i England men därefter blev det mer sporadiskt. Han hyrde ett kontor på Drottninggatan varifrån han ömsom styrde sina stjärngalor och ömsom bedrev artistförmedling. Ibland när andan föll på kunde han säga till någon presumtiv klient att ”nej någon jonglör har jag inte för dagen men däremot en väldigt duktig svajmastartist”.

Det konstiga djur som heter publiken hungrar ständigt efter nyheter och nytt vid denna tid var amerikansk ”crazyhumor” med idiotiska infall och befängda utfall. Povel var den som stod för detta i vår svenska nöjesfauna och plötsligt fick Felix idén att göra en helafton kring honom och hans artisteri. Då han tog kontakt visade det sig att Povel gått i exakt samma tankar och faktiskt just satt med ett färskt avslag från teaterkungen Anders Sandrew. Efter ett antal sammanträffanden mellan herrarna bildades Knäppupp AB 1952 med Alvos svajmastpengar som grundplåt. I oktober samma år hade man premiär på ”Akta huvet” på Cirkus i Göteborg, man blev med egen teater, införskaffade cirkustält och resten är, som man säger, historia.

Felix stod fast vid sin utfästelse att ansvara för det tråkiga och lämna det roliga till Povel. Han medverkade aldrig i någon utav föreställningarna eller filmerna men njöt av anonymiteten. ”Tänk så bra vi har det”, sa han till Stig Wallgren som var företagets reklamchef. ”Vi kan gå ut och luncha utan att någon bryr sig medan Povel och Martin blir uttittade var de går”. När kvarteren kring hemmascenen Idéon revs 1968, förlorade Knäppupp sin kreativa bas och bolaget lades i vila. Tält och annat turnématerial såldes till cirkusmannen Adolf Schreiber och Povel gick vidare till att förnya svensk krogshow i det lite mindre formatet. Felix flyttade till Kanarieöarna där han ägnade sig åt att bygga och sälja hus. 1974 hade han tröttnat på värmen och paraplydrinkarna. Han kontaktade åter Povel i akt och mening att blåsa liv i det gamla företaget men tiden hade hunnit ikapp honom. Innan några planer hunnit ta form drabbades han av sjukdom och dog bara 56 år gammal. Vilka lustifikationer vi gick miste om med hans frånfälle står skrivet i stjärnorna men säkert en hel del för att vara en man som sade sig vara villig att ta hand om det tråkiga.

Toni Rhodin