Stranden från hennes och min kärleks dar
ensam jag går att bese.
Framför mig flyter det minne jag har,
segt som en tveksam puré -
Grisälven stilla och slammig du är,
fylld utav allsköns faser.
Avloppen skänkt dej den slöja du bär
av ohälsosamma gaser.
När månen lyste i solmättat lund
satt vi tysta där med handen för mund
och än kan jag stå här och drömma en stund,
men snart blir jag kväljd av själva
älven.
En gång i tiden var vattnet så blått,
men det var så länge sen.
Hälsovårdsgubbar har kommit och gått,
men dom kom aldrig igen.
Grisälven, kors vad det doftar om dej!
Av alla fräna dunster.
Inälven skrumpnar i magen på mej
och jag vill öppna funster.
I gasmask satt vi och kysste varann
just breve hålet där morfar försvann.
Näsorna droppa och ögonen rann.
Allt blev en del av själva
älven.
Sulfitfarbriken som spytt och som blött,
slimmande slemmiga alger den fött.
Fåglarna flyktat och fisken har dött -
Kvar finns bara själva
älven.
Copyright © Pygmé Musikförlag AB
