(Text o Musik: P. Ramel 1966)
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig - att placera den här enkla trallen
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig - ingen anar var den kommer ifrån
Plötsligen en morgon utan varning dök den upp i skallen
Plötsligen vid marmeladen satt jag där och gnolade på´n
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig – visa fågeln till sin rätta holk
Inget är så vilset som en folkvisa förutan folk
Säkerligen har den länge irrat ut och in bland husen;
Länder att ta fel på finns det många, många – jorden är rund.
När den kom till mig var den besviken, ensam, trött och frusen
Ingenstans att vara, ingen fela, ingen värmande mun
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig – visa fågeln till sin rätta holk
Inget är så vilset som en folkvisa förutan folk
Den ska fogas till en mustig tavla som dess glöd fördjupar
Vilda tamburiner och en flöjt där den kan drilla sig varm
Döpas uti vin och svett, förnyas uti hesa strupar
Leka runt kulörta band som fladdrar vid en guppande barm
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig – visa fågeln till sin rätta holk
Inget är så vilset som en folkvisa förutan folk
Kära visa, har du klappats fram utav rumänska flator?
Eller trummats upp av sicilianska klackars klicketi-klack?
Kanske är din särart en produkt av stampande kroater?
Eller har den en gång knirkats fram ur stöveln på en kosack?
Säkert blir ditt öde, ifall ingen vet din hemlighet,
frågeteckenskorgen på Musikhistoriska museet
Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig – visa fågeln till sin rätta holk
Inget är så vilset som en folkvisa förutan folk
Ur revyn ”På Avigan” 1966
Copyright © Pygmé Musikförlag AB
