ARKIV: Sångtexter

Född med en aptit på liv och manfolk –
som är glupande konstant –
har jag länge suktat ibland mager proviant –
det är sorgligt men sant!

Efter att ha livnärt mej på småpotatis
hämningslöst och gratis –
ser jag nu min huvudrätt i egen hög person.
Då skärper jag min ton –
och säger:

Banne mej – den karln ska jag ha!
Precis som i en liten ask, pladask –
rätt framför mina fötter.

Jag säger:
Banne mej – den ska jag lägga vantarna på!
Han ska lära sig var skåpet ska stå –
han ska bli min! MIN!

Som tvillingbär ska vi mogna –
tillsammans nära varann –
och vara vanvettigt trogna –
åtminstone han!

Ja, solen ska banne mej –
belysa hans bur –
och han ska se på mej och tycka att –
han faktiskt haft en evig tur.

Och blir vi inte evigt lyckliga –
så blir jag evigt sur.
Där hör du lille plutt!

Krogen här såväl i mat som manfolk –
är ett skriande geschäft.
När jag ser på töntarna omkring mej är det täfft.
(Krögarn: Ja, men jag då?)
Håll käft!

Men den läckre kaparen försätter
mitt zigenarblod i puttring.
Sällan har jag sett en så förtrollande profil –
Du store, så viril!

Jag säger:
Banne mej – den karln ska jag ha!
Precis som i en liten ask, pladask –
Rätt framför mina fötter.

Jag säger:
Banne mej – den ska jag håva in som en lax –
göra formbar som en tax utav vax –
han ska bli min. MIN!

Tillsammans hjärta vid hjärta –
vi städs ska följa varann –
eller gå under av smärta –
åtminstone han.

Ja, livet ska banne mej –
för oss bli en dans –
precis som lyckan ska bli hedersgäst –
hos oss och ingen annanstans.

Och blir vi inte evigt lyckliga –
är felet evigt hans.
Där hör du lille plutt!

Just dej vill jag ha – banne mej!
Det finns ingen lika bra – banne mej!
Jag vet vad jag talar om – banne mej!

Jag har gått igenom dom – banne mej!
Banne mej!
Jag ska förse mej med dej!
Där hör du lille plutt!

Copyright: © Pygmé Musikförlag AB